Onsdagens undersökning

I onsdags var jag in till sjukhuset för att röntga urinvägarna. Allt har känts bra efter att dom tog bort stenten, men läkarna ville ändå röntga för att se om allt ser ut att funka tillräckligt bra.
Stenten har alltså suttit i urinledaren, då en förträngning gjorde att flödet inte funkade tillräckligt bra. Njuren kan ta skada av det otillräckliga flödet, så därför ville läkarna åtgärda problemet.
 
Då jag har märkt att folk emellanåt har dålig koll på kroppens anatomi, visar jag härmed en bild på en kvinnas urinvägar(Bilden kommer från internet)
 
 
Man får aldrig några besked vid själva röntgenundersökningen då en läkare måste titta på bilderna först. Eftersom julen nalkas kommer jag antagligen inte få svar förrän efter nyår. Men det gör inget, huvudsaken är att det känns bra just nu och förhoppningsvis ett bra tag framöver.
 
Själva undersökningen tog tid, men gick förövrigt bra. Dom fick sticka mig 3 gånger innan dom fick in infarten i ett blodkärl. Förvånar mig inte då mina blodkärl i vanlig ordning gjort vad dom kunnat för att gömma sig inför sjukhusbesöket. Tittade ner på mina armar när det var dags att sätta infart, och blodådrorna var som sytrådar. Jag förstår att dom inte vill vara med längre, men det underlättar inte situationen.
 
Hur som helst, tillslut gick det. Jag fick dricka ungefär en liter vatten och sedan vänta någon halvtimme. Toabesök för att tömma blåsan och sedan var det dags. Ett radioaktivt medel sprutas in i blodet som man sedan kan följa i sin väg mot urinblåsan. En skärm visar medlets framfart i form av små vita prickar mot en svart bakgrund. Fascinerande att se. Jag får ligga still i 20 minuter, sen är det klart.
Ytterligare ett toabesök men den här gången mäter man mängden urin för att mäta hur mycket som runnit ner i blåsan under dessa 20 minuter. I anslutning till undersökningen fick jag även ett urindrivande medel för att öka flödet något.
 
Nu återstår bara att få höra läkarens utlåtande. Jag hoppas så otroligt mycket att det är klart nu. Jag vill njuta av livet och dess vardag, inte "hänga" på sjukhuset var och varannan dag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0