Anna - Life is easy if you wear a smile!

En man på jobbet frågade tidigare i veckan hur det var. När vi pratat om min hälsa en stund frågade han om jag kunde sova.

"Ja då, det kan jag" blev mitt svar vilket han blev glad över att höra. Jag ligger inte sömnlös om nätterna, trots att hälsan varit som den varit utan somnar relativt snabbt.

 

När samtalet sedan var slut började jag fundera över min sömn och kom fram till att jag sovit väldigt oroligt dom senaste dagarna. Det var inget jag tänkt på förrän jag fick hans fråga, eftersom jag bara tagit mig upp ur sängen och gjort mig klar för jobbet varje morgon och därmed inte stannat upp tillräckligt länge för att fundera över saken.

Jag har vaknat till emellanåt och sedan somnat om, trott att jag försovit mig och drömt oroliga drömmar. Ingen dröm har varit den andra lik, men alla har det där negativa gemensamt. Inga ordentliga mardrömmar som jag vaknar upp kallsvettig från, men ändå inget trevligt.

Häromnatten blev jag till exempel jagad genom en mörk, tät och svårframkomlig skog. Jag kämpade mig fram bland slyträd, stammar och sten samtidigt som jag kastade nervösa blickar bakåt i hopp om att männen skulle tappa spåret.

 

För min del är det väldigt uppenbart varför jag sovit oroligt med tanke på att jag varit på helspänn nu efter stentborttagandet. Funkar det eller kommer den där fruknasvärda smärtan tillbaka?

Normalt sover jag bra. Somnar snabbt och sover som en stock. Drömmer inte så mycket(alla drömmer men jag syftar på drömmar man sedan minns) men om jag gör det är det sällan något negativt. Jag har nästan aldrig mardrömmar längre, dom försvann för flera år sedan.

 

I natt sov jag däremot bättre. Vaknade till en sväng, men annars var allt som det ska. Kan tänka mig att jag börjar slappna av lite nu när det gått några dagar sedan sjukhusvistelsen. Allt verkar funka, för annars borde det väl hänt något nu?

Fick kallelsen till undersökningen idag. Undersökningen som ska kolla om allt funkar.

Den 16:e december är det upp till bevis.

 

Njuren känns alltså bra men tröttheten ligger över mig som en tung filt. När jag kommer hem från jobbet går jag oftast och lägger mig en stund samtidigt som Ludde sover. Det är troligtvis en blandning av årstid, noll träning(man blir pigg av träning on nu någon missat det) och att kroppen slappnar av efter sjukhusvistelsen.