Anna - Life is easy if you wear a smile!

Ni missade väl inte galan "Tillsammans mot cancer" igår?

Jag tittar varje år, det har blivit en tradition. Johnnie frågade igår om det var något roligt på tv under kvällen. Jag svarade att jag skulle titta på galan och då utbrast Johnnie: "Jaha, så nu ska du sitta och gråta igen?"

Han känner mig. Varje år sitter jag och gråter så att tårarna forsar när jag hör alla sorgliga familjetragedier.

 

Igår laddade jag upp med pappersnäsdukar i soffan, men det var först mot slutet som tårarna kom. Usch, cancer förstör så mycket. Barn växer upp utan sin ena förälder, människor förlorar syskon och nära vänner.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle drabbas. Jag sportade på fritiden och jobbade på en gård vilket innebar att jag fick massor av vardagsmotion och styrketräning. Mina matvanor var bättre än hos dom flesta och jag hade inga speciella laster i form av tobak eller alkohol.

Min sambo levde däremot ett liv som var raka motsatsen. Var det någon som skulle få cancer var det väl ändå han?

 

Men jag hade så fel.

Ska man se det positivt så var det bättre att jag drabbades, eftersom jag hade mer att sätta emot.

Ni som har följt bloggen vet vilken resa det varit, och "efterskallret" pågår fortfarande i form av besvär efter strålningen. Det är bra jobbigt fortfarande, men mitt tillstånd är inte livshotande längre. Jag lever än och är oerhört tacksam för det eftersom jag får se min son växa upp.

 

Utan cancerforskningen skulle varken mitt eller Luddes liv ha gått att rädda. Johnnie hade gått från förväntansfull blivande far till att bli helt ensam kvar. Men Johnnie fick sin familj, mina föräldrar fick ha sin dotter kvar och mina syskon fick behålla sin syster.

Jag är månadsgivare till cancerfonden, vilket inte var ett svårt beslut att ta. Ingen ska behöva förlora en mamma, pappa, syster, bror, dotter, son eller vän i cancer.

Jag vill vara med i kampen mot cancern. Häng med du också, och investera i en friskare och lyckligare framtid tillsammans med dina nära och kära.

 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.