Siljan Runt 2016

Ni som följer min instagram(anna__wallin) vet redan att jag deltog i ett cykellopp i lördags eftersom jag lagt ut en del bilder. Inlägg till bloggen skriver jag bara när jag har gott om tid, eftersom jag inte ser någon större mening med att skriva om det bara blir några rader.
Men nu tänkte jag skriva lite här om lördagens bravader.
 
På fredagen jobbade jag som vanligt. Fredagen kanske var den sista dagen vi vaktmästare är samlade innan jag slutar, så vi hade en liten avtackning. Jag ska jobba nu i sommar medans dom andra har semester i omgångar, sen vet vi inte hur det blir då det pågår en del förändringar i arbetslaget.
Jens tog med oss till golfbanan där vi åt lite god mat och testade att slå iväg några bollar. Jag har aldrig testat golf, men under ledning av Jens fick jag till några slag som jag var nöjd med. Jätteroligt att testa en ny sport!
 
Elin och Erik slår några slag under uppsikt av Jens. Lilla Saga tittar lungt och nyfiket på.
 
Efter jobbet hämtade jag Ludde och handlade lite smått och gott för att sedan skynda mig hem. Jag hade redan packat lite dagen innan så det gick rätt fort att få med sig allt nödvändigt.
Pappa kom över med sin packning och allt stuvades in i min bil. Cyklarna hängdes på bakpå bilen och sen kom vi iväg.
Det tog oss några timmar att åka upp till startplatsen som ligger en liten bit ifrån Mora. När vi kom fram stod två män och visade bilarna vart dom skulle. Pappa hade dock stått på ett annat ställe varje år men vilarna vinkades in på en annan plats.
Pappa vevade ner rutan och förklarade artigt att han alltid stått på "sin" plats och att han nu skulle åka sitt 40:e lopp. Männen var inte svårövertalade utan han fick omgående sin plats. Inte många som deltagit så många gånger, så det är lite status.
 
Vi parkerade och började förbereda inför natten. Jag smällde upp tältet på 5 minuter och pappa bäddade i bilen. Han ville nämligen sova i bilen men jag valde tält.
Just detta tält brukade vi tälta i hemma i trädgården när vi var små. Det är ett tvåmannatält, men på den tiden fick jag och mina 3 syskon plats.
Det var senast jag sov i det, lite roligt att tänka tillbaka när man kröp ner där i sovsäcken. Plus att jag kände mig som ett barn på nytt. Det var lite spännande att få tälta igen, det var ju som sagt längesen! Säkert 15 år sedan..
 
 
Fram till 22 på kvällen pumpades musik ut i högtalarna och jag hade den där härliga folkfestkänslan i kroppen. När vi hämtade ut våra startnummer kände jag dessutom pirret i magen. Dagen efter var det dags!
 
Jag sov inte mycket den natten. Vaknade vid 4 på morgonen av att det kom folk till startplatsen. Bilar kom körande och folk pratade. Det var ordentligt kallt i tältet och trots att jag var fullt påklädd i sovsäcken så frös jag. Sovsäcken skulle funka bra i 0-15 graderstemp. Pyttsan!
Kunde inte somna om eftersom jag var kall. Pappa klev upp 5 så jag gjorde detsamma. Frukost i bilen och sedan hjälpte jag pappa att bli klar.
Han skulle starta 7 men ville stå redo i kön kl 6.
När han var klar och gått till starten började jag sakta men säkert förbereda allt.
Det var svårt med klädvalet. Kollade på alla andra för att se vad dom valt. Valet föll på halvlånga byxor och långtröja.
Det skulle bli fint väder så jag klädde migh ändå rätt tunt. Mest som skydd för solens brännande strålar.
 
Under 15 minuter skulle vi 7-milare starta i valfri ordning. Jag valde att starta rätt sent och precis när jag satte mig på cykeln var kvarten över.
Jag ska erkänna en sak för er. Något som alla sportmänniskor vet är helt idiotiskt.
Jag hade bara testat cykeln 1 gång. Ca 1 km.
Varför denna idioti?
Jo, jag hade ingen racercykel. Bara en mountainbike och en gammal damcykel som jag har barnstolen på. Några veckor innan start hittade jag på en gammal racer som stod i ett skjul här hemma. Johnnie har bra mycket intressant i sina gömmor.
Pappa rustade upp cykeln och jag beställde nya bromshandtag från England då det ena fattades. Nya däck sattes på.
När den väl var klar började jag bli lite förkyld, så jag vågade inte cykla en ordentlig runda med den eftersom det skulle utlösa sjukdomen.
 
Själva kondisen hade jag tränat på såklart genom cykelturer med Ludde och en del trampande inne framför tv:n.
Det var alltså lite av en chansning. Okej då, en riktigt ordentlig chansning!
 
Därför startade jag sent. Ville inte ha en massa folk runt mig.
Trampade på i lungt tempo och tog rygg på andra 7-milare. Insåg snabbt att jag tagit på mig för lite kläder och glömde ta med extra plagg. Det var bara att gilla läget alltså.
Trodde att jag skulle få upp värmen men kalla vindar gjorde att jag frös trots att milen flög förbi.
 
Det var svårt att hitta andra som låg i mitt tempo. Ville gärna ta rygg på någon nu när jag var ny och oerfaren.
Passerade cyklist efter cyklist. Dom körde för långsamt.
En lång bit körde jag själv. Cykeln gick som smort så det var en fröjd att glida fram. I backarna fick jag bromsa en hel del då min cykel hade bättre rull än dom andra och därmed körde ifatt cyklister framför gång på gång.
 
Sista biten slog jag följe med en familj som hade mitt tempo. Trevliga var dom också.
Väl i mål hade jag gott om krafter kvar och hade kört på exakt 3,5 h. Bättre tid än jag väntat mig!
 
Jag fick min efterlängtade dalahäst(som man får istället för medalj) och knallade iväg till bilen. Stolt som en tupp!
Jag ville bara ta mig runt, det var mitt mål. Att då köra på en helt okej tid, ha krafter kvar vid målgång och dessutom känna mig helt fräsch i kroppen var bara underbart.
Dels så var det väldigt roligt och spännande att delta, men det var också en liten revansch för mig efter alla sjukdomsbesvär.
Jag gick på moln och fick så otroligt mycket ny energi. Det går nog inte att beskriva får någon som inte upplevt ett sånt här elände.
Till saken hör att jag är en otrolig tävlingsmänniska och jag har väldigt svårt att vara nöjd med mina prestationer. Jag tycker alltid att jag borde kunna prestera bättre.
 
 
Väl framme vid "Dalahästborden" fick man välja färg. Själv valde jag(som ni ser) att starta med en röd, den klassiska färgen.
 
Efter att jag duschat och väntat en stund gick pappa i mål. Jag mötte upp honom och tillsammans gick vi och hämtade hans stora dalahäst. När man cyklat 10,20,30 osv.. lopp får man en extra stor häst. Pappas var gigantisk jämfört med min lilla pålle.
Sen plockade vi ihop alla våra saker, pappa duschade och sen åkte vi hemåt. Nöjda och glada.
 
Funktionären kollar i listorna för att kontrollera att pappa verkligen kört 40 lopp. Sedan fick han välja färg.
 
Pållar på grönbete!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0