Anna - Life is easy if you wear a smile!

En dröm.

Som ni märker är jag sällan inne här och uppdaterar för tillfället. Jag har helt enkelt inte haft tiden och behovet. Under dom senaste åren har jag ju mest skrivit för att bli av med tankar och funderingar.

Men ni ska veta att det är oerhört skönt att ha den här bloggen, för den har hjälpt mig så många gånger.

 

I natt drömde jag en väldigt speciell dröm. Som ni vet så försvinner gärna detaljer snabbt ur minnet, men jag minns en kort snutt och jag minns känslan när jag vaknade.

Jag drömde att jag var höggravid. Att jag gick där, som en "normal" höggravid kvinna och väntade på att födseln skulle sätta igång. Inga sjukdomar eller besvär, bara en stor mage och en härlig väntan på att få se vem som bott i ens mage i 9 månader.

Efter en sådan dröm trodde jag att jag skulle vara deppig och ledsen, för ni anar inte hur mycket jag hade velat ha en "normal" graviditet istället för kaoset vi fick gå igenom.

Men jag vaknade med en sån skön känsla i kroppen. Som om jag plötsligt fått känna på just den känslan, om bara för en natt.

 

Jag har alltid känt mig så utanför när mammor pratar om sina graviditeter och förlossningar. Jag mådde kanon i början, inga besvär alls. Jag jobbade på med korna och magen växte så fint. Det var så häftigt att se/känna kroppens förändringar!

Jag minns första gången jag kände Luddes sparkar. Jag satte mig i bilen och började köra hem från jobbet. En konstig, kittlande känsla i magen. Det var bara början det, som den grabben har sparkat! Jag fick ofta hålla emot sparkarna mot slutet då han gillade att kicka mot mina revben. Inte speciellt skönt..

Men mitt i allt kaos var det skönt med en livlig bebis i magen, man behövde aldrig vara rädd för att något var fel med honom.

Han är lika livlig nu också, så ni kanske förstår vilken fart det var i min mage!

 

Ibland får jag en oskyldig fråga från någon nybliven mamma: "Hur var din graviditet/förlossning då?"

Ja, vad svarar man egentligen på det? "Fick cancer under graviditeten, Ludde plockades ut 2 månader för tidigt och jag var nedsövd under kejsarsnitter eftersom bedövningen var otillräcklig. Sen drabbades jag av en liten förlossningsdepression samtidigt som jag fick behandling för cancern. Kunde inte äta, mådde pyton och hade ont som satan. Frågor på det?"

 

Jag kommer aldrig få uppleva en relativt normal graviditet och förlossning, hur gärna jag än hade velat. Jag förstår att förlossningen i sig kanske inte är speciellt rolig, men då hade jag i alla fall fått uppleva det. Då hade jag förstått vad alla pratar om.

 

Snaggat hår, en infart på armen där jag fick mina cellgifter och värktabletter bredvid sängen. Men trots det glad och positiv ändå, för snart var det dags för Ludde att se dagens ljus!

 

Jösses... <3

Massor med varma tankar o kramisar till dig o lillpojken skickar extra kraft mod och styrka vilken kämpe! All Kärlek till dig o den lille killen! Är själv drabbad men inte under graviditeten, men min dotter var inte så gammal och jag vet att våra barn gör underverk med och för oss bara genom att finnas!
Lycka till det kommer att gå bra! Angelnrone☆♡☆