Anna - Life is easy if you wear a smile!

Tiden går och nya inlägg här på bloggen uteblir. Tänk så många gånger jag velat skriva ner tankar och händelser men inte haft tid eller lust att starta datorn. 

Jag föredrar att skriva på ett tangentbord eftersom jag klottrar ner så mycket text i mina inlägg. Att skriva på telefonen tar sån tid.. Men det handlar kanske om vana. 

Vi får se hur det går. Inläggen från mobilen kommer garanterat bli något kortare än dom som skrivits via datorn, men dom blir förhoppningsvis av i alla fall. 

 

I helgen som var sprang jag Tjurruset tillsammans med min brors kompis och fästmö. Egentligen skulle även min bror delta, men en vrickad fot satte stopp för det. 

Istället fick han agera mentor, hejarklack och packåsna. 

 

Ni som har lite koll på mig vet att jag länge velat springa detta lopp, men av olika anledningar inte kunnat. 

Men i år blev det äntligen av och jag är så otroligt glad över det. 

Lerigaste Tjurruset på länge säger folk och ja, lerigt var det! Vi tre kämpar höll ihop och det gör det så mycket roligare. 

Tjurruset är ett traillopp som numera finns på flera platser i landet och i olika distanser. Det är känt för sin lera och folk vallfärdar för att få utmana sig själva.

Vi sprang en mil, men det var inte fullt så jobbigt som jag förberett mig på. Man hann nämligen hämta andan vid dom lerigare partierna eftersom man där snarare fick jobba med hjärna och muskler. 

Man fick inte tappa koncentrationen eftersom risken då var att man försvann ner i leran och fastnade. 

 

När det kom till leran tyckte jag att min uppväxt på gård och jobb på mjölkgård var en fördel. Oftast tyckte jag att det var rätt lätt att bedöma var man skulle fastna och inte. Jag har trampat runt i mycket lera ska ni veta! 

Jobbigast för mig var minuterna efter lerdiken och promenad i sjövatten. Kylan från vattnet och leran gjorde musklerna stela och det tog emot enormt mycket när man skulle börja springa igen. Och när man stannade efter målgången. Fy vad kallt det var innan dom torra kläderna kom på! 

 

I det stora hela var det fantastiskt roligt och det var nog därför jag tyckte det gick så bra. Jag njöt hela loppet igenom, trots blåslagna knän och kylan efter målgång. 

Om en månad ska jag, om allt går som planerat, springa Uppsalaruset som är ett liknande lopp. Det ser jag fram emot.