Mini

Idag hade jag min lilla kompis med mig när jag grejade i gamla ladugården. En för tidigt född liten tjurkalv som bor i en ensambox för tillfället.
Var ca en vecka sen den föddes, och till en början såg allt bra ut. Men det har gått väldigt upp och ner. Ena dagen var den pigg och drack på nappflaska, och plötsligt dålig och kunde knappt få i sig mjölk med ingivare. Upp och ner, hela tiden.
Nåt verkar inte stå rätt till, för aldrig har det varit så svårt att ge en kalv mjölk! Ingivaren är livlinan när en kalv är sjuk och inte kan dricka på napp, men jag får inte i den här lilla nåt när den är som sämst.
 
Idag hade jag honom lös och han traskade glatt efter mig, skär verkligen i hjärtat när jag tänker på hans glada blick när han målmedvetet följde mig som en hund.
 
 
Nu under eftermiddagen var han sämre igen, så jag bad chefen avliva honom. Vi har försökt så gott vi kan, men ibland måste man förstå att det inte blir bättre och släppa taget. Som sagt så skär det verkligen i hjärtat, men nåt stämmer inte med denna lilla. Då är det bättre att låta honom komma till ett bättre ställe. Jag mår så dåligt av att se honom så sjuk..
 
Varje förmiddag när jag kommer till jobbet och varje kväll innan jag åker har jag klappat och myst med honom. Och på dagarna när han varit bättre har han fått knalla omkring löst i ladugården.
Innan jag åkte hem idag klappade jag om honom och tog farväl. Lika jobbigt varje gång, såna som jag borde inte jobba med djur!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0