Anna - Life is easy if you wear a smile!

Dags att berätta lite mer om vår semester!

 

På vägen till älgparken vi besökte utanför Umeå åkte vi över en bro högt över marken. På hemvägen valde vi lite spontant att stanna till på en rastplats och se om vi kunde ta oss ner till vattnet där nedanför.

Efter en stund kom vi och 5 miljoner myggor ner och kunde njuta av den lugna och vackra platsen. Helt klart värsta platsen vi besökte under semestern om man ska se till antalet myggor!

 

 

 

 

Första natten på våran semester spenderade vi på Hotell Södra berget. Som namnet antyder så ligger hotellet på ett berg, och ni har säkert sett det när ni besökt Sundsvall.

Det var inte farligt dyrt och vi var väldigt nöjda med besöket.

 

När vi kände oss nöjda åkte vi vidare norrut. Tanken var att vi skulle göra några stopp på vägen, men regnet öste ner så vi körde på.

Tillslut bestämde vi oss för att sova i Umeå. Vi kollade upp vad som kunde intressera oss där i området, och valet föll på att bland annat besöka en älgfarm i närheten.

Jag har alltid gillat älgar då det är väldigt stora och pampiga djur, och vi tänkte att den aktiviteten skulle uppskattas även av Ludde.

 

Vi åkte till "Älgens Hus" och väl där mötte vi på en tv-kändis. Det är nämligen den älgfarmen som Daniel från "Bonde Söker Fru" jobbar på. Det var han som tog inträde och vi pratade lite med honom. Trevlig kille.

Jag hade fått för mig att hans älgfarm låg mer norrut, men jag hade fel.

 

Vi blev visade runt och fick klappa både älgkalvar och dom stora djuren. Jag trodde att vi bara skulle få titta genom ett staket eller som max hälsa på dom med staketet emellan, men vi fick verkligen ställa oss bredvid och klappa, precis som med en häst eller ko. Jätteroligt!

Jag passade på att både känna på deras päls, mule och dom lurviga hornen på tjuren. Verkligen ett minne för livet.

 

 

Igår kväll klev vi in genom dörren här hemma efter en veckas semester uppe i norr. Visst ver det skönt att åter igen vara hemma och få sova i sin egna säng, men samtidigt är det lite vemodigt att vår tripp norrut är slut.

 

Vi har klappat älgar och killingar, kastat småsten i storsjön, ätit god mat, blickat ut över storslagen natur och besökt ett lekkand.

Årets rutt började i vanlig ordning med en hotellnatt i Sundsvall. Sedan valte vi att stanna två nätter i Umeå innan vi åkte vidare till Lycksele för att slutligen spendera dom två sista nätterna i Östersund.

Vi hade inga speciella mål för turen utan tog det lite som det kom. Vi kollade upp sevärdigheter på vägen och planerade följande dags aktiviteter kvällen innan.

 

Första dagen på min lilla semester kunde väl inte starta så mycket bättre. Det har varit kanonväder och jag har gått klädd i kortbyxor och bikiniöverdel större delen av dagen.

 

Jag har pysslat med lite allt möjligt, så jag har inte legat på latsidan. Semester för mig är en period då man ser till att göra allt det där man inte hinner annars och varva det med att vara livsnjutare.

 

Nu på kvällen pysslade jag och Ludde med odlingarna här hemma. Eftersom inte trädgården är klar har jag inte haft någon plan för odlingen i år. Allt blir tillfälliga lösningar. Förutom växthuset då, den ska stå där den står tills jag har lust, tid och råd att skaffa något större.

 

 

Men jag hade tomatplantor kvar som jag ville få ner i jorden, så jag ordnade med pallkragar utanför växthuset. Tanken är att jag ska bygga en odlingslåda som går runt hela växthuset förutom framför dörren. Men som sagt, jag vill vänta tills trädgården är mer i ordning. I höst hoppas jag att det mesta ska stå klart. (Hoppas kan man ju alltid..)

 

Ludde var med hela tiden och grävde, la ut jord, planterade och vattnade. En pallkrage åt tomatplantorna och västeråsgurkor och en åt blandade blommor.

I växthuset har det tagit sig fint och dom första tomaterna har börjat växa. Snart har jag hemmaodlade tomater att äta till maten.

 

När vi kände oss nöjda med planteringen hängde jag upp tvättade kläder utomhus. Stod där och njöt av dom svala vindarna, fågelkvittret och Luddes envisa försök att hänga upp sin tröja med hjälp av klädnypor.

Efteråt började jag jaga honom(På skoj) då han inte ville ha sin solhatt på huvudet,. Ludde skrek av skratt och jag kunde inte annat än ryckas med i det.

Efter några varv fram och tillbaka på gräsmattan kunde inte vovven hålla sig längre utan kom som ett skott för att delta i leken. Det härliga med vår hund Viggo är att han är så snäll mot Ludde. När jag kommer och tar aport-pinnen från honom kan han morra lite på skoj, och ofta utmana mig i dragkamp. Men han morrar och håller aldrig fast i pinnen när Ludde kommer, utan släpper snällt. Den hunden kan man lita på.

När vi lekt oss trötta gick vi in. Det var hög tid för Ludde att sova.

 

Det är såna här kvällar jag vill minnas och plocka fram när livet känns svårt. Härliga sommarkvällar när allt bara känns underbart.

 

Ni som följer min instagram(anna__wallin) vet redan att jag deltog i ett cykellopp i lördags eftersom jag lagt ut en del bilder. Inlägg till bloggen skriver jag bara när jag har gott om tid, eftersom jag inte ser någon större mening med att skriva om det bara blir några rader.

Men nu tänkte jag skriva lite här om lördagens bravader.

 

På fredagen jobbade jag som vanligt. Fredagen kanske var den sista dagen vi vaktmästare är samlade innan jag slutar, så vi hade en liten avtackning. Jag ska jobba nu i sommar medans dom andra har semester i omgångar, sen vet vi inte hur det blir då det pågår en del förändringar i arbetslaget.

Jens tog med oss till golfbanan där vi åt lite god mat och testade att slå iväg några bollar. Jag har aldrig testat golf, men under ledning av Jens fick jag till några slag som jag var nöjd med. Jätteroligt att testa en ny sport!

 

Efter jobbet hämtade jag Ludde och handlade lite smått och gott för att sedan skynda mig hem. Jag hade redan packat lite dagen innan så det gick rätt fort att få med sig allt nödvändigt.

Pappa kom över med sin packning och allt stuvades in i min bil. Cyklarna hängdes på bakpå bilen och sen kom vi iväg.

Det tog oss några timmar att åka upp till startplatsen som ligger en liten bit ifrån Mora. När vi kom fram stod två män och visade bilarna vart dom skulle. Pappa hade dock stått på ett annat ställe varje år men vilarna vinkades in på en annan plats.

Pappa vevade ner rutan och förklarade artigt att han alltid stått på "sin" plats och att han nu skulle åka sitt 40:e lopp. Männen var inte svårövertalade utan han fick omgående sin plats. Inte många som deltagit så många gånger, så det är lite status.

 

Vi parkerade och började förbereda inför natten. Jag smällde upp tältet på 5 minuter och pappa bäddade i bilen. Han ville nämligen sova i bilen men jag valde tält.

Just detta tält brukade vi tälta i hemma i trädgården när vi var små. Det är ett tvåmannatält, men på den tiden fick jag och mina 3 syskon plats.

Det var senast jag sov i det, lite roligt att tänka tillbaka när man kröp ner där i sovsäcken. Plus att jag kände mig som ett barn på nytt. Det var lite spännande att få tälta igen, det var ju som sagt längesen! Säkert 15 år sedan..

 

 

Fram till 22 på kvällen pumpades musik ut i högtalarna och jag hade den där härliga folkfestkänslan i kroppen. När vi hämtade ut våra startnummer kände jag dessutom pirret i magen. Dagen efter var det dags!

 

Jag sov inte mycket den natten. Vaknade vid 4 på morgonen av att det kom folk till startplatsen. Bilar kom körande och folk pratade. Det var ordentligt kallt i tältet och trots att jag var fullt påklädd i sovsäcken så frös jag. Sovsäcken skulle funka bra i 0-15 graderstemp. Pyttsan!

Kunde inte somna om eftersom jag var kall. Pappa klev upp 5 så jag gjorde detsamma. Frukost i bilen och sedan hjälpte jag pappa att bli klar.

Han skulle starta 7 men ville stå redo i kön kl 6.

När han var klar och gått till starten började jag sakta men säkert förbereda allt.

Det var svårt med klädvalet. Kollade på alla andra för att se vad dom valt. Valet föll på halvlånga byxor och långtröja.

Det skulle bli fint väder så jag klädde migh ändå rätt tunt. Mest som skydd för solens brännande strålar.

 

Under 15 minuter skulle vi 7-milare starta i valfri ordning. Jag valde att starta rätt sent och precis när jag satte mig på cykeln var kvarten över.

Jag ska erkänna en sak för er. Något som alla sportmänniskor vet är helt idiotiskt.

Jag hade bara testat cykeln 1 gång. Ca 1 km.

Varför denna idioti?

Jo, jag hade ingen racercykel. Bara en mountainbike och en gammal damcykel som jag har barnstolen på. Några veckor innan start hittade jag på en gammal racer som stod i ett skjul här hemma. Johnnie har bra mycket intressant i sina gömmor.

Pappa rustade upp cykeln och jag beställde nya bromshandtag från England då det ena fattades. Nya däck sattes på.

När den väl var klar började jag bli lite förkyld, så jag vågade inte cykla en ordentlig runda med den eftersom det skulle utlösa sjukdomen.

 

Själva kondisen hade jag tränat på såklart genom cykelturer med Ludde och en del trampande inne framför tv:n.

Det var alltså lite av en chansning. Okej då, en riktigt ordentlig chansning!

 

Därför startade jag sent. Ville inte ha en massa folk runt mig.

Trampade på i lungt tempo och tog rygg på andra 7-milare. Insåg snabbt att jag tagit på mig för lite kläder och glömde ta med extra plagg. Det var bara att gilla läget alltså.

Trodde att jag skulle få upp värmen men kalla vindar gjorde att jag frös trots att milen flög förbi.

 

Det var svårt att hitta andra som låg i mitt tempo. Ville gärna ta rygg på någon nu när jag var ny och oerfaren.

Passerade cyklist efter cyklist. Dom körde för långsamt.

En lång bit körde jag själv. Cykeln gick som smort så det var en fröjd att glida fram. I backarna fick jag bromsa en hel del då min cykel hade bättre rull än dom andra och därmed körde ifatt cyklister framför gång på gång.

 

Sista biten slog jag följe med en familj som hade mitt tempo. Trevliga var dom också.

Väl i mål hade jag gott om krafter kvar och hade kört på exakt 3,5 h. Bättre tid än jag väntat mig!

 

Jag fick min efterlängtade dalahäst(som man får istället för medalj) och knallade iväg till bilen. Stolt som en tupp!

Jag ville bara ta mig runt, det var mitt mål. Att då köra på en helt okej tid, ha krafter kvar vid målgång och dessutom känna mig helt fräsch i kroppen var bara underbart.

Dels så var det väldigt roligt och spännande att delta, men det var också en liten revansch för mig efter alla sjukdomsbesvär.

Jag gick på moln och fick så otroligt mycket ny energi. Det går nog inte att beskriva får någon som inte upplevt ett sånt här elände.

Till saken hör att jag är en otrolig tävlingsmänniska och jag har väldigt svårt att vara nöjd med mina prestationer. Jag tycker alltid att jag borde kunna prestera bättre.

 

Efter att jag duschat och väntat en stund gick pappa i mål. Jag mötte upp honom och tillsammans gick vi och hämtade hans stora dalahäst. När man cyklat 10,20,30 osv.. lopp får man en extra stor häst. Pappas var gigantisk jämfört med min lilla pålle.

Sen plockade vi ihop alla våra saker, pappa duschade och sen åkte vi hemåt. Nöjda och glada.