Hög på livet!

Första dagen på min lilla semester kunde väl inte starta så mycket bättre. Det har varit kanonväder och jag har gått klädd i kortbyxor och bikiniöverdel större delen av dagen.
 
Jag har pysslat med lite allt möjligt, så jag har inte legat på latsidan. Semester för mig är en period då man ser till att göra allt det där man inte hinner annars och varva det med att vara livsnjutare.
 
Nu på kvällen pysslade jag och Ludde med odlingarna här hemma. Eftersom inte trädgården är klar har jag inte haft någon plan för odlingen i år. Allt blir tillfälliga lösningar. Förutom växthuset då, den ska stå där den står tills jag har lust, tid och råd att skaffa något större.
 
 
Men jag hade tomatplantor kvar som jag ville få ner i jorden, så jag ordnade med pallkragar utanför växthuset. Tanken är att jag ska bygga en odlingslåda som går runt hela växthuset förutom framför dörren. Men som sagt, jag vill vänta tills trädgården är mer i ordning. I höst hoppas jag att det mesta ska stå klart. (Hoppas kan man ju alltid..)
 
Ludde var med hela tiden och grävde, la ut jord, planterade och vattnade. En pallkrage åt tomatplantorna och västeråsgurkor och en åt blandade blommor.
I växthuset har det tagit sig fint och dom första tomaterna har börjat växa. Snart har jag hemmaodlade tomater att äta till maten.
 
När vi kände oss nöjda med planteringen hängde jag upp tvättade kläder utomhus. Stod där och njöt av dom svala vindarna, fågelkvittret och Luddes envisa försök att hänga upp sin tröja med hjälp av klädnypor.
Efteråt började jag jaga honom(På skoj) då han inte ville ha sin solhatt på huvudet,. Ludde skrek av skratt och jag kunde inte annat än ryckas med i det.
Efter några varv fram och tillbaka på gräsmattan kunde inte vovven hålla sig längre utan kom som ett skott för att delta i leken. Det härliga med vår hund Viggo är att han är så snäll mot Ludde. När jag kommer och tar aport-pinnen från honom kan han morra lite på skoj, och ofta utmana mig i dragkamp. Men han morrar och håller aldrig fast i pinnen när Ludde kommer, utan släpper snällt. Den hunden kan man lita på.
När vi lekt oss trötta gick vi in. Det var hög tid för Ludde att sova.
 
Det är såna här kvällar jag vill minnas och plocka fram när livet känns svårt. Härliga sommarkvällar när allt bara känns underbart.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0