Anna - Life is easy if you wear a smile!

Kom nyss in från en motionsrunda med skidorna. Bra glid, tyvärr lika bra glid framåt som bakåt.. Därför blev det inte riktigt så kul som jag hoppats. Skulle tippa på att det är vallan, för såhär dåligt fäste har jag inte haft tidigare. Den som är på nu är nog inte anpassad för tövädret som pågår. Ska kolla vad som står på förpackningen sen.

 

Åkte två varv i vårat lilla skidspår sen gav jag upp för idag. På slutet började jag bli väldigt trött, är ju inte alls van vid skidåkning och dessutom hade jag som sagt dåligt fäste, så jag avslutade mitt andra varv med att av trötthet sätta ner staven på insidan av ena skidan. Detta är inte att rekommendera eftersom jag flög pladask ner i snön framför mig.

Då kände jag att det var dags att ge upp, innan jag lyckas bryta något ben i kroppen.

 

Men jag var inte riktigt nöjd med motionen, så jag bestämde mig för att jogga lite. Känna på knäna nu när dom blivit bra igen. Besökte sjukgymnasten igår för att göra en uppföljning på förra besöket. Sökte ju hjälp där i början på januari eftersom att knäna inte ville sluta ömma.

Jag har gjort övningarna han rekommenderade men när han frågade om jag joggat något svarade jag att jag inte vågat än.

Han tyckte att jag skulle testa, och börja med ca 100 meter för att sen sakta trappa upp distansen.

Så jag passade på nu när jag ändå hade träningskläderna och pannlampan på. Joggade fram och tillbaka framför huset några gånger, bara för att känna på.

Ludde sov inne i sin säng, så jag ville inte jogga iväg någon längre sträcka. Barnvakten vi har räcker visserligen 800meter innan den börjar larma på grund av brusten kontakt, men jag skulle ju ändå inte jogga så långt och länge.

 

Knäna kändes bra, ingen smärta alls. Nu gäller det bara att trappa upp LÅNGSAMT. Tävlingsmänniska som jag är vill jag gärna pressa mig själv så mycket det går, men knäna måste hänga med också, annars blir det som förra gången..

 

Nu kurrar magen, så det är dags för en "nattmacka". Sen ska jag hoppa in i duschen innan det är dags att krypa till kojs.

 

Det är inte bara vårat svenska skidlandslag som har ett eget vallateam! Såhär såg det ut häromdagen när Johnnie och Hakkis vallade mina nya skidor:

Idag har jag slagit på stort och handlat grejer ska ni veta!

Eftersom det inte kommer in speciellt mycket pengar på kontot för tillfället är jag normalt försiktig med utgifterna. Men idag åkte vi in till stan och handlade längdskidor åt mig. Peter, vars skidor jag hittills lånat, blev sugen på att åka och ville därför ha tillbaka sina.

Och tanken har ju varit att jag ska köpa egna om jag fastnat för sporten, och nu när jag åkt några gånger vill jag gärna fortsätta! Det är både nyttigt och roligt att variera träningen, och längdskidåkning var till och med roligare än jag trodde.

Tanken är också att jag ska kunna ha dessa skidor några år. Jag pendlar varken i vikt eller satsar(i skrivandets stund) på att bli riktigt bra. Självklart vill jag bli duktig, men jag syftar på att bli så pass bra att jag behöver "värsting-skidor".

 

Jag köpte mina på samma ställe som Johnnie, och är nöjd med sakerna jag kom hem med. Blir alltid lite nervös när det handlar om dyrare saker, eftersom jag verkligen vill vara säker på att jag fattat rätt beslut. Dessutom är det svårt att stå i affären och på några minuter bedöma om till exempel ett par skor(i det här fallet pjäxor) är rätt för mig.

Många saker måste man testa innan man kan ta ett beslut, och använda grejer kan man sällan lämna tillbaka.

Men som sagt, jag tror att dagens köp blev bra.

Allt gick på ca 3600kr, vilket kändes lagom. Rea dessutom, inte helt fel!

 

Tänkte åka ikväll, men vi kom hem så sent. Får vänta med premiärturen tills imorgon.

 

Tack Peter för lånet av skidorna!

 

 

Har precis kommit in efter en tur på längdskidorna. Det har blivit så mycket snö att grabbarna bestämde sig för att äntligen fixa ett spår(eller rättare sagt en väg). Blev en jämn fin väg att åka på, tyvärr saknade jag ordentliga spår att ligga i. Blev lite väl vingligt utan(har ju ingen balans..). Men om Johnnie får ta ett varv kanske det blir bättre, för jag var för lätt för att köra upp ett ordentligt spår med skidorna.

Johnnie "bangade" idag, snöskotern lockade mer. Men igår var han med ut och åkte. Vovven är med också, så han får lite kondis. Dock roar han sig med att galoppera efter mig, mitt i spåret.. Och som pricken över i:et har jag emellanåt fått stanna för att det ligger en blandrasvovve och RULLAR mitt i spåret. Suck.. Men kul har han!

Jobbigt var det att åka, får jobba mer med överkroppen och armarna än vad jag är van vid. Lite träningsvärk har jag fått, men inte alls så mycket som jag trodde.

Cirka 3,5km blev det, så jag är nöjd. Tråkigt att själva tekniken i åkningen inte funkade bara, det förstör ju mycket av njutningen.

 

Nu ska jag äta något, duscha och sen skutta i säng. Imorgon ska jag, om allt går som planerat, spela innebandy med tjejerna.

 

Detta har inget med ovanstående text att göra, men jag vill berätta ändå:

Idag när jag var på väg hem efter en ridtur på Bullen, ser jag en bil stå med varningsblinkers på. Saktar in och ser att personen har kört på ett rådjur. Första tanken är "äh, jag kan inte bidra med något.." men ändrar mig och stannar. Kan ju åtminstone kolla om det finns något jag kan göra.

Killen hade fått hjälp att avliva djuret, men han tackade för att jag stannat.

Det jag vill komma till är följande: Killen hade tagit på sig reflexväst, så han syntes jättebra i mörkret. passerar ändå många bilar där.

Killen hade kontaktat både polis och jägare så allt var i sin ordning. Dessutom står han kvar och väntar tills dom hämtat rådjuret.

Tänk om alla var lika duktiga när dom krockat med ett vilt djur!

 

Nyligen skulle vi köra några djur tidigt på morgonen, så jag klev upp under småtimmarna och tog bilen till föräldrarnas gård. Hinner inte långt innan jag ser en hare ligga överkörd på vägen. Stannar och går fram för att flytta den från vägen. Den låg i en blöt blodpöl, och det var kallt ute. Alldeles nyligen påkörd alltså.

Blir så förbannad på folk som inte kan stanna och flytta djuret åt sidan!

När jag jobbade på Nyvla och tog morgonmjölkningen en gång i veckan, fick jag ofta stanna och släpa diverse harar och grävlingar från vägen.

Har hittills(tack och lov) inte mött på ett påkört djur som lever. Har kört på harar själv som jag fått avliva på plats, men inte behövt ta reda på andras halvdöda djur.

Ska man köra bil får man bannemig ta reda på djuren man krockar med! Hade jag fått pengar för varje djur jag flyttat från vägen skulle jag vara rik nu..

 

Nä, tack för idag - Slut för idag!

 

Ludde har somnat så jag passar på att göra saker jag inte kan göra med honom i släptåg. Till exempel skriva nya inlägg till bloggen.

 

Vi har hittills haft en lugn dag. Ätit frukost, varit ute på promenad, tagit in ved, börjat elda i pannan och ätit lunch. Ludde blev väldigt besviken över att hans grävmaskin i sandlådan(den han fick av Camilla i somras) har frusit fast i sanden. Han satt länge och försökte dra i spakarna samtidigt som han upprörd upprepade ordet "mamma!?"

Det är inte lätt att vara grävmaskinsförare på vintern..

 

Nu ska jag röja upp lite här hemma. Det är saker överallt! Ludde är skyldig till det mesta, men en del har hans mor ställt till med.

Jag har bland annat köpt hyllor som ska stå i utrymmet mellan själva huset och pannrummet, så just nu ligger det hyllmatreal lite här och var. Det utrymmet har länge varit ett sorts "ingenmansland" med bara en massa skräp, och äntligen börjar det bli lite ordning.

Hade en bild i huvudet om hur det skulle se ut, men tyvärr blev det ändrade planer igår. Visade sig att vi mätt fel på 5 cm så en hylla kan inte stå där det var tänkt.

La då ner arbetet för dagen, och har sen funderat på hur jag ska göra istället. Tror att jag har en ny idé om hur det ska vara, ska bara kolla med Johnnie vad han tycker.

 

Ja, jag ska inte tråka ut er med alla projekt som pågår här hemma. För min del är det i alla fall skönt att göra något som känns vettigt, och som kommer förenkla vardagen markant här hemma. Dessutom är det perfekt att syssla med sånt här nu när jag ändå går hemma och när det är vinter och alla utomhusprojekt "ligger på is"(haha).

 

Här är resultatet av hyllan jag köpte billigt på Emmaus(ca 35kr). Målade den vit, vilket var planen. Men den skulle ju stå i Luddes rum, så enbart vit ville jag inte ha den. Det slutade med att han fick en massa djurspår på den. Mycket mysigare! Ny står det lådor med leksaker i i alla 4 facken.

Nu har jag kommit igång med träningen ordentligt också. Och det medför både ett stabilare psyke/temperament och mycket bättre sömn. Senast jag sov såhär bra var innan jag blev sjuk!

Spelade innebandy i söndags vilket var roligt, men oj vad urusel man är! Nu när man inte spelat på länge känner man sig helt tappad på plan och hänger inte alls med i svängarna.

Dessutom har jag åkt längdskidor både i måndags och igår. Kan inte säga att jag är en stjärna där heller, men jag är trots allt nybörjare. Åkte några få gånger för ungefär 20 år sen, och endast 3 gånger som vuxen(1 gång förra vintern och nu 2 denna vinter).

Men trots min kassa balans och brist på sinne för koordination, är det superkul! Det går bättre och bättre för varje gång.

Och nu till det ni alla sitter och väntar på: Hur går det för Johnnie och hans åkning??

I måndags var Johnnie med och åkte, och det var skönt att vi kunde vara förvirrade och kassa tillsammans så man inte kände sig ensam.

Men jag tror att även han började förstå tekniken mot slutet(vi åkte ju inte så länge) för han var glad och nöjd när vi knäppte av oss skidorna.

Tyvärr kunde han inte åka med mig igår eftersom han jobbade, men han var väldigt avis över att jag skulle ta några varv på skidorna.

 

 

Ludde är normalt en väldigt försiktig liten kille, men trots det kan självklart saker hända. Idag har han hjälpt till med lite allt möjligt. Vi har bland annat klippt ner julgranen i småbitar och sen eldat upp den(kremerat den inför sista vilan).

Sen åkte Johnnie hemifrån och jag skulle bara äta lunch med Ludde och sen lägga honom en stund. Ludde var inte så sugen på älgskavsgryta så han fick leka lite medans jag åt klart och bläddrade i en tidning.

Ludde kryper upp på det breda ryggstödet på soffan och ska busa med mig. Han får klättra där, så länge han följer våra regler(att till exempel inte gå, bara krypa i/på soffan).

Jag reser mig upp från stolen för att besvara hans lekinbjudan, men innan jag hinner göra nåt kastar han sig ner i soffan. Jag hinner bli lite orolig att han ska studsa vidare ner på golvet, men det var inga problem.

Istället landar han med ansiktet före rakt på en av sina leksaker(en ladugård man kan bära runt på i ett handtag, och när man ska leka kan man öppna den som en bok). Ludde hade lekt med den så den låg öppen, dessutom nästan helt begraven bland soffkuddar och filtar. Landade dessutom rakt på kanten, värsta tänkbara stället.

 

Jag tar mig snabbt fram och lyfter försiktigt upp honom i famnen. Stackarn blir självklart ledsen, och jag tröstar samtidigt som jag försöker kolla att tänderna ser bra ut. Blodet börjar mer eller mindre forsa, men framtänderna såg orörda ut i alla fall. Läppen började svullna och allt tyder på att han helt enkelt gjort illa överläppen.

Lite välling, tröst och tv-reklam senare hade han lugnat sig, och jag la honom i sängen. Han somnade direkt och sover nu sött.

Ringde Johnnie och förklarade lugnt läget så att han inte skulle bli orolig över allt blod när han kom hem. Ludde är nämligen blodig runt munnen, på kläderna och de papper jag torkat bort det värsta med.

 

 

Måste påpeka att jag är imponerad över min reaktion. Ingen stress, ingen panik.. höll huvudet kallt hela tiden, trots att blodet rann ordentligt. De kan jag tacka mina föräldrar för till stor del. Dom var noga med att inte stressa upp sig, även om det såg illa ut. Det hjälper ju inte med hysteriska föräldrar OCH rädda/ledsna barn.

Jag har hört föräldrar säga: "Nämen aj då, gjorde du dig illa!?" när barnet ramlat lite lätt. Snacka om att ge barnet en chans att få uppmärksamhet. Då kommer barnet känna efter och jo då, visst gjorde det väl ändå ont?

Själv gör jag som mina föräldrar alltid gjort. "Upp igen!" med pigg och glad röst. Eller, om han blir lite snyftig: "Det är ingen fara" med lika pigg röst. Oftast springer Ludde bara vidare då, utan att känna efter mer än nödvändigt.

 

När Ludde vaknar ska vi ta oss en titt i munnen på honom, ville inte bråka för mycket i hans mun när han både var trött och ledsen.

Idag har vi varit i stan en sväng. Vi hade några saker vi behövde handla, men den stora anledningen till besöket i stan var att Ludde skulle träffa en sjukgymnast. Eftersom han är född två månader för tidigt vill läkarna hålla koll på hans utveckling, dels för forskningens skull men också (självklart) för vår och hans egna skull.

 

Vi har träffat kvinnan förut, men Ludde var bara strax över halvåret då så han hade självklart inget minne av henne. Han var lika blyg som han alltid brukar vara med främlingar i början, och stod helt blickstilla och tittade fundersamt på henne.

Hon pratade glatt med honom och började bygga ett torn av klossar. Efter några minuter kunde inte Ludde hålla sig längre utan sprang fram och började leka med klossarna.

Hon kollade hur han rörde sig, hur han tänkte i olika situationer och ja, allt. Ludde skötte sig exemplariskt och gjorde allt hon bad honom om, mer eller mindre.

På slutet hade han jättekul, och blev inte alls nöjd när det var dags att gå.

 

Resultatet blev i alla fall följande: Han fick beröm för sina muskler(Ludde är nog bra stolt ska ni veta!) och det syntes att han rör mycket på sig. Han balans och kontroll över kroppen var jättebra och han går inte så mycket på tårna längre(bara om han blir väldigt upphetsad och springer fort).

Dessutom tror sjukgymnasten att Ludde är vänsterhänt, vilket jag också misstänker sen några månader tillbaka. Johnnie är vänsterhänt så det har säkert gått i arv.

Dock var hans finmotorik något sämre, ingen större fara, men lite sämre bara. Han klarade "proven" men enligt sjukgymnasten "ska" dom kunna lite bättre. Nu lät det som om sjukgymnasten är en riktig taskmört, men självklart är hon ju medveten om att alla utvecklas olika fort! Ludde var nog bara lite sämre än snittet.

 Vi är i alla fall inte oroliga, för med tanke på alla pyttesmå skräp, insekter och annat han kommer springande med dagligen måste han vara relativt duktig med småsakerna.

 

Dessutom tyckte hon att han skelade lite med ena ögat, och undrade om det var något vi tänkt på. Nix, inget vi sett. Hon var dock inte säker. Mig gör det då inget, tycker att det kan vara en gullig detalj hos folk. Och är det så lite att vi inte ens sett det så kan det inte vara speciellt synligt.

 

Men som sagt, hon var mycket nöjd med honom. Och ännu nöjdare blev hon när hon fick veta att Ludde är med bland djuren hos mina föräldrar. Djur är nämligen jättebra för barn att växa upp bland! Men det visste jag ju redan, för vi(jag och mina syskon) är ju uppvuxna på en bondgård. Hade inte kunnat tänka mig ett bättre ställe att växa upp på!

 

Efter besöket på Ackis åkte vi till MAX och åt hamburgare. Nu tycker inte jag att snabbmat är bra mat för små barn, men vi äter sånt ytterst sällan numera.

Sen uträttades några ärenden innan vi åkte hemåt. Nu ska jag städa och pyssla lite. På torsdag får vi hem kött och då ska frysen vara rengjord och flyttad till ett bättre ställe(där vi städar för fullt, eftersom det varit förråd förut).

 

Ludde sover och Johnnie plogar snö, så det är ovanligt tyst och lugnt här hemma.

Det var egentligen tänkt att Jag, Johnnie och Ludde skulle åkt hem till mina föräldrar på en liten söndagsmiddag idag, men på grund av vädret gav sig Johnnie ut för att ploga istället. Visst var det lite tråkigt att han inte kunde följa med oss på middagen, men vi är en förstående familj och är vana vid att oväntade saker kan dyka upp.

 

Medans han plogar håller jag i rodret här hemma. Eldar, leker med Ludde, städar och skottar en massa snö. Jag vet att jag sagt det förr, men jag tycker att det är väldigt roligt att skotta snö. Jag har inte riktigt rätt rygg för ändamålet(framförallt nu när jag är så otränad) men tar jag små pauser då och då går det bra.

På förmiddagen tog jag och skottade upp alla vägar mellan dörrar, bilar, vedtravar m.m. och nu på kvällen fick jag ta på mig pannlampan och skotta ytterligare en gång. Medans vi varit hemifrån hade det nämligen kommit minst en dm till.

Det är jobbigt med snöskottning, men ack så skönt att komma in i värmen efter lite ordentligt kroppsarbete utomhus!

 

Jag hoppas verkligen att snön ligger kvar ett tag nu, så att vi vintersportsintresserade får möjlighet att utöva våra intressen. Vi vill åka skidor, tolka efter häst, åka pulka i backen, skridskor och spark!

 

 

 

Idag på förmiddagen åkte jag till sjukgymnasten. När jag bokade tiden var det för knänas skull, eftersom dom inte blev bättre. Men nu är knäna mycket bättre(ömmar inte alls om jag inte belastar dom hårt) men däremot så bråkar nacken.

Tog upp detta med sjukgymnasten och han undersökte både knän och nacke genom att kolla, klämma och låta mig göra övningar.

För att göra en lång historia kort blev slutresultatet följande:

Han bedömde(precis som mig) att knäna var överansträngda men om jag inte har ont längre ska jag kunna börja träna igen. Börja lugnt och trappa upp långsamt, och samtidigt vara uppmärksam på om knäna på något sätt misstycker. Skönt att veta att det inte är någon fara!

När det gäller nacken så var det lite svårare att hitta felet, men troligtvis är det en dålig hållning som är boven. Ska dessutom träna nacken lite försiktigt.

I slutet på januari ska jag dit igen för att "stämma av" hur läget är i knän och nacke efter lite träning.

 

Fick några övningar som förhoppningsvis ska hjälpa:

 

 

Björn Ferry är en fd. skidskytteåkare. Heter det så förresten? Skidskytteåkare.. Låter konstigt, men ni fattar. Det komiska var att jag dessutom skrev fel först. Blev skitskytteåkare, vilket är ett bra smeknamn när det gått dåligt på tävling... Haha!

 

Jag gillar Björn Ferry, han verkar vara en härlig, skojfrisk och ärlig person. Det var därför jag önskade mig boken i julklapp, och nu läser jag med stort intresse om hur det är att ligga på topp. Ibland önskar jag att jag kunnat/velat satsa på en sport, och förhoppningsvis blivit riktigt bra. Men det blev aldrig så, och trots mina unga år är det för sent att komma långt i många sporter. Man måste satsa som ung, och offra mycket på vägen.

Ju mer jag får reda på om sportstjärnornas liv, desto mer känner jag att jag inte vill bli riktigt bra. "Det kostar att ligga på topp" är ett uttryck man hört, och det ligger mycket i det. Jag skulle till exempel inte kunna vara ifrån Ludde så mycket som Ferry varit ifrån sin son under slutet av hans karriär.

 

Jag har inte ens kommit halvvägs i boken, men redan efter några sidor förstod jag att boken skulle bli intressant. Han hoppar snabbt mellan olika ämnen, och är väldigt öppen när han berättar om sig själv och hans liv.

 

Tyvärr kan jag inte läsa/ligga still så länge för nacken bråkar väldigt mycket just nu. Har så förbannat ont emellanåt, men det känns bättre om jag rör mycket på mig. Funderar starkt på att inhandla en ny kudde(igen..) och ringa kiropraktorn. Men även om det känns bättre efter att ha "knäckt" nacken rätt några gånger med några veckors mellanrum, kommer problemet tillbaka rätt snabbt.

Börjar misstänka om det är sängen det är fel på, eller om det räcker att byta kudde. Tror att bristen på träning säkert har ett finger med i spelet.

Inte undra på att massor av folk går sjukskrivna på grund av både psykiska och fysiska besvär, för på mig märks det direkt om jag fuskat med träningen för länge. Först blir jag trött och omotiverad, sen får jag ont i ryggen. Sjukdomar brukar gärna komma krypande, nacken strejkar och jag känner mig bara less.

 

Just nu är jag inne i en motig period. Extremt trött(mörkret gör inte saken bättre), ont i rygg och nacke, förkyld, lättretad och lite deppig.

Men knäna är mycket bättre och jag har till och med vågat mig ut på kortare promenader. Men jag ska ändå träffa sjukgymnasten på fredag och få lite tips för att undvika mer knäproblem. Ska även fråga om nacken. Förhoppningsvis har han lite tips angående den med.

 

Boken bredvid på bilden köpte jag billigt på Emmaus nyligen. Hoppas på att få med Johnnie, men än låter det tveksamt..

 

Kan tänka mig att Johnnies köp av längskidor varit månadens snackis häromkring.

I samma veva som jag bestämde mig för att lära mig åka längdskidor började även Johnnie bli intresserad. Vi kollade och inspirerades enormt mycket under vinter-OS där svenskarna gjorde extremt bra ifrån sig. Så bra att jag tror att halva landet vill ägna sig åt vintersport faktiskt.

 

Tyvärr har inte vintern varit med oss varken i år eller förra året, så det har inte blivit något åkt än. Förhoppningsvis kommer snön inom kort, så vi kan(med stapplande Bambi-steg) testa vår längdskidåkningstalang.

Vore obeskrivligt roligt om vi båda kunde fastna för sporten och åka regelbundet. Vi har nämligen lite brist på gemensamma intressen i det här huset!

 

 

Hade tänkt måla en hylla till Ludde nu på kvällen, men det visade sig att färgen jag trodde var vit snarare var grå. Så går det när man läser fel på burken.. På måndag får jag åka och handla ny färg, jag som blev så glad över att hitta en burk av rätt sorts färg här hemma! Men hyllan är i alla fall helt redo att bli målad, så det tråkiga förarbetet är klart. Målningen är ju roligast!

Köpte hyllan på Emmaus häromdagen. Den skulle kosta 75kr men det var halva priset, så det kändes som ett prisvärt köp.

 

Jag kom just på att jag kanske ska skriva lite om hur våran nyårsafton var.

Vi brukar alltid ha gäster på nyår, men det roliga är att vi aldrig bjuder in någon. Vi har snarare någon form av drop-in bland våra vänner, så dom som vill komma alt. inte har något vettigare för sig är välkomna.

Vi har några gäster som kommer varje år, men dom flesta har kommit och gått genom åren. Folk får andra planer eller så har vi helt enkelt glidit ifrån varandra under året som gott.

 

Men jag klagar absolut inte på årets gäng. Många skratt och konstiga samtalsämnen! Tidigare har jag lagat någon lite finare mat, men i år satsade vi på nåt enkelt och som dom flesta gillar. Tacos!

 

Vid tolvslaget gick vi ut och kollade på fyrverkerier. Ludde sov och jag var lite orolig att han skulle vakna när det smällde, men icke. Han sov som en stock!

Jag drack inte en droppe alkohol under kvällen, vilket var riktigt skönt. Det märks att man börjar bli äldre, för jag var inte ett dugg sugen på att dricka trots att flera av dom andra drack. Och trots att några drack var det en väldigt lugn tillställning eftersom alla höll sig städade. Annars brukar det alltid sluta med att någon ska sjunga, någon annan spelar musik på hög volym och en tredje nästan skriker när han/hon ska prata.

 

Det var en väldigt lyckad kväll, så vi är nöjda!

Casanovan Ludde raggade även på en av tjejerna, som vanligt.. Den killen kommer bli en riktig tjejtjusare när han blir stor!

 

 

 

Sådär ja, nu är vi inne på 2015. Hittills har året varit bra, fick till och med rumpan ur vagnen och tvättade bilen igår. Inte ofta det händer numera.. Men när det blev plusgrader kände jag att det var bäst att passa på, för det är lite tråkigt att JÄMT ha smutsigaste bilen. Ska man vara negativ så höll inte tvättningen speciellt länge, för nu är den lerig igen. En sväng ut till föräldrarna under töväder och vips: lerig hela vägen upp på sidorutorna.

Men jag har bildbevis på hur fin den är nytvättad: