Stackars lilla Ludde
Ludde är normalt en väldigt försiktig liten kille, men trots det kan självklart saker hända. Idag har han hjälpt till med lite allt möjligt. Vi har bland annat klippt ner julgranen i småbitar och sen eldat upp den(kremerat den inför sista vilan).
Sen åkte Johnnie hemifrån och jag skulle bara äta lunch med Ludde och sen lägga honom en stund. Ludde var inte så sugen på älgskavsgryta så han fick leka lite medans jag åt klart och bläddrade i en tidning.
Ludde kryper upp på det breda ryggstödet på soffan och ska busa med mig. Han får klättra där, så länge han följer våra regler(att till exempel inte gå, bara krypa i/på soffan).
Jag reser mig upp från stolen för att besvara hans lekinbjudan, men innan jag hinner göra nåt kastar han sig ner i soffan. Jag hinner bli lite orolig att han ska studsa vidare ner på golvet, men det var inga problem.
Istället landar han med ansiktet före rakt på en av sina leksaker(en ladugård man kan bära runt på i ett handtag, och när man ska leka kan man öppna den som en bok). Ludde hade lekt med den så den låg öppen, dessutom nästan helt begraven bland soffkuddar och filtar. Landade dessutom rakt på kanten, värsta tänkbara stället.
Jag tar mig snabbt fram och lyfter försiktigt upp honom i famnen. Stackarn blir självklart ledsen, och jag tröstar samtidigt som jag försöker kolla att tänderna ser bra ut. Blodet börjar mer eller mindre forsa, men framtänderna såg orörda ut i alla fall. Läppen började svullna och allt tyder på att han helt enkelt gjort illa överläppen.
Lite välling, tröst och tv-reklam senare hade han lugnat sig, och jag la honom i sängen. Han somnade direkt och sover nu sött.
Ringde Johnnie och förklarade lugnt läget så att han inte skulle bli orolig över allt blod när han kom hem. Ludde är nämligen blodig runt munnen, på kläderna och de papper jag torkat bort det värsta med.
Jag vet att det är många morsor och farsor om läser denna blogg, så jag frågar er om råd: Ska man kolla upp barnets tänder på något vis, även om det till synes ser bra ut? Det fick sig ju en smäll, men som sagt, allt ser bra ut(förutom insidan av överläppen som verkar vara den del som blöder).
Måste påpeka att jag är imponerad över min reaktion. Ingen stress, ingen panik.. höll huvudet kallt hela tiden, trots att blodet rann ordentligt. De kan jag tacka mina föräldrar för till stor del. Dom var noga med att inte stressa upp sig, även om det såg illa ut. Det hjälper ju inte med hysteriska föräldrar OCH rädda/ledsna barn.
Jag har hört föräldrar säga: "Nämen aj då, gjorde du dig illa!?" när barnet ramlat lite lätt. Snacka om att ge barnet en chans att få uppmärksamhet. Då kommer barnet känna efter och jo då, visst gjorde det väl ändå ont?
Själv gör jag som mina föräldrar alltid gjort. "Upp igen!" med pigg och glad röst. Eller, om han blir lite snyftig: "Det är ingen fara" med lika pigg röst. Oftast springer Ludde bara vidare då, utan att känna efter mer än nödvändigt.
När Ludde vaknar ska vi ta oss en titt i munnen på honom, ville inte bråka för mycket i hans mun när han både var trött och ledsen.
Kommentarer
Trackback
