Promenad i eftermiddagssolen
Tänkte ta det lugnt med träningen nu första veckan efter cellgiftsbehandlingen, men har känt mig så pass pigg att jag börjar ändra min plan lite.
Dessutom har min rygg blivit lite sämre, så jag skulle nog behöva hålla igång mer än jag gjort dom senaste dagarna. För jag tycker faktiskt att den känns bättre när jag tränar dagligen.
Idag gick jag en promenad på eftermiddagen för att få lite frisk luft, men tog det lugnt då ryggen kändes lite. När jag kom hem var jag visserligen trött i ryggen och kroppen, men jag hade inte lika ont längre.
Första gången på länge som jag hade musik i öronen också. Var så skönt att lyssna på bra musik, glida in i mina egna tankar och bara traska vägen fram.
Solen sken och för första gången på väldigt länge kände jag mig riktigt lycklig. Vårkänslorna börjar krypa i kroppen nu :)
Träning efter kejsarsnittet
Fick nyligen veta att en gammal bekant till mig fött med kejsarsnitt, så nu har jag fått lite mer info om hur det går till i detalj, läkning och lite träningstips. Jag och läkarna har inte kommit till den delen än, så det är därför jag inte vet mer i nuläget.
Vi tar ett steg i taget, och just nu fokuserar vi på cellgifterna. Vid nästa behandling är det dock dags att börja prata ordentligt och gå igenom själva förlossningsarbetet.
Min bekanta tipsade om en bra bok om träning efter förlossningen, "Träning för nyblivna mammor" av Olga Rönnberg. Har läst lite info om boken nu och den verkar väldigt bra, ska se till att köpa den snart. Nåt som är extra bra är att hon även tar upp träning kring kejsarsnitt, annars känns det som om de lätt glöms bort..
Har många gånger stått och hållit i tidningar och böcker om träning kring graviditet, men alltid ställt tillbaka dom. Anledningen? Jo, eftersom jag är ett sånt "specialfall" har jag inte känt att min situation passar in i det som står i böckerna och tidningarna.
Detta gäller även böcker/tidningar om graviditet överhuvudtaget. Inget kring min graviditet har ju hittills gått som planerat, så det känns som om det är mycket som inte gäller mig i dessa böcker. Behandling, smärtor, riskfylld graviditet, tidig förlossning med kejsarsnitt, strålning, kommer troligtvis inte kunna producera egen mjölk till grabben..
Svårt att förklara, men ni kanske ändå förstår vad jag menar?
Unghästpyssel i solen
Efter en seg start på dagen kom jag iväg till mamma och pappa. När de är såhär fint väder måste man vara ute, så jag bestämde mig för att pyssla med unghästen ute i hagen.
Att jag valde att bara pyssla med henne beror inte på att jag gillar henne mest, utan hon är helt enkelt den som uppskattar det mest!
Hon stod och njöt till fullo hela tiden, och undersökte nyfiket hinken med rycktsaker jag hade med mig. Tillslut hittade hon på ett grimskaft jag hade med mig, och började glatt mata in de i munnen. Det syns på sista bilden. Fick rädda det stackars grimskaftet från ett hemskt öde.
Växande mage
Igår var vi hem till en kompis på födelsedagsfika och smörgåstårta, väldigt gott! Synd bara att jag inte får plats med så mycket i magen längre, annars hade jag ätit massor! Den lille i magen tar så mycket plats att jag knappt kan andas om jag försöker äta lika stora portioner som jag tidigare gjort.. Dessutom spänner det obehagligt mycket i skinnet redan nu, och inte blir det bättre av att jag äter en massa!
Det är nackdelen med att vara så smal och slank från början, lär få en hel del bristningar på magen innan plutten plockas ut. Dom småfluffiga tjejerna har nog lättare på den punkten skulle jag kunna tänka mig.
Känns obehagligt i magmusklerna också. Dom delar sig för att ge plats för barnet i magen, kanske är det de som pågår eftersom det känns såhär.
Ska jag vara helt ärlig ska det bli skönt att plocka ut den lille tidigt. Känns som om jag har nog med problem redan, och det vore skönt att "bli av" med ett orosmoment. Och så slipper min redan påfrestade kropp att bli ännu mer sliten, en graviditet är ju trots allt inte nådigt för kroppen. Framförallt inte om man har dålig rygg som jag.. Har börjat känna av ryggen mer igen, antagligen på grund av att magen blir tyngre.
Usch, känns som om jag bara klagar och tycker synd om mig själv! Men jag beundrar verkligen dom som jobbar och står i trots stora, osmidiga magar. Framförallt dom som bär tvillingar, vilken pärs det måste vara!
Min mage i går kväll:
Skönt att det går åt rätt håll med cancern i alla fall, så man kan få fokusera lite av själva graviditeten!
Städning
Har inte gjort mycket idag. Sovit och städat är allt faktiskt..
Städningen gick trögt, men jag är ändå nöjd. Har sorterat och vikt tvätt, kört en tvättmaskin, diskat och pysslat lite här och var. Inte mycket, men alltid nåt.
Johnnie kom nyss hem och såg att jag var lite sliten. Ryggen hade börjat ömma och jag blev direkt förvisad hit till soffan. Inget mer pysslande idag, enligt Johnnie. Han har väl rätt, men det är svårt att släppa taget när man väl kommit igång med något. Jag vill ju känna mig behövd, och att jag gör någon nytta. Inte bara sitta i soffan och kolla på tv..
Ska nog börja göra mig klar för kvällens födelsadagsfika hos Johnnies kompis. Det kan ta lång tid för mig numera, eftersom jag kan bli trött helt plötsligt mitt i allt. Ibland kan jag inte ens sminka mig(vilket tar högst 10 minuter) för att jag knappt kan stå upp vid spegeln.
Men igår gick det snabbt och lätt att göra sig klar, så förhoppningsvis slipper jag avbrott.
Nä, dags att röra på sig. Tjao!
Frukost
Nu är frukosten, med dess olika tabletter, avklarad.
Gick och la mig sent igår då jag hade en hemsk halsbränna som jag ville skulle gå över innan jag kröp till kojs. Jag har ofta känt mig lite irriterad i halsen, men de här var första gången det utvecklades till halsbränna. Kanske berodde det på alla godsaker vi åt hemma hos mamma och pappa. Dessutom är halsbränna en vanlig sak i samband med graviditet. Och alla tabletter gör inte saken bättre..
Kom i säng vid ett-tiden. Strax innan jag gick och la mig kom Johnnie hem efter att ha jobbat lite. Men grannen hade fest, så han gick dit en sväng. Vet inte när han kom hem, men han sover som en liten gris just nu så det vart nog sent :)
En del kan inte sova utan sina pojkvänner, men jag är van eftersom Johnnie jobbar mycket natt emellanåt. Det är rätt skönt faktiskt, mer plats i sängen åt mig!
Jag vill även att Johnnie är ute en del på helgerna och umgås med sina vänner nu när han kan, för senare i vår blir det mycket på schemat. Han var hemma mycket när jag hade ont och inte mådde bra, men nu är allt mycket bättre och jag klarar mig själv i större utsträckning.
I maj någon gång blir det kejsarsnitt och sen kommer vi ha fullt upp med både barn och min fortsatta behandling.
Nog om de.. Vad ska jag hitta på idag då? Känner mig rätt pigg än så länge, så jag ska nog se om jag kan ta en liten promenad i det soliga vädret. Vi ska hem till en kompis på födelsedagsfika idag också, ska dock passa mig för att äta allt för mycket fikabröd och tårta. Vill inte ha halsbränna igen..
Min peruk!
Nu har jag invigt min nya peruk. Till en början kände jag mig som en riktig hollywoodfru med det tjocka, lockiga, långa håret. Men mot slutet av dagen började jag vänja mig.
En bekant på ridskolan berättade att hennes dotter var nyfiken på min peruk, så här kommer några bilder!
Vad tycks?
Födelsedagsfirande/påskfirande!
Idag åkte vi hem till min mamma och pappa för ett kombinerat födelsedagsfirande och påskfirande. Både mamma och pappa har fyllt år i veckan, och varför inte passa på att ta det samtidigt som påskfirandet?
En rolig överraskning var att även min moster och hennes man som bor i västerås kom på besök också. Helen är hästägare, så vi passade på att gå ut och titta på min unghäst som hon inte träffat än. Hon har själv en unghäst, ett arabiskt fullblod som blir 3 i sommar.
En liten tradition i vår familj är att vi får leta upp våra påskägg ute på gården. Mamma väljer ut ett område på gården och gömmer våra ägg där. Förr var jag som en blodhund och hittade mitt ägg bland dom första, men dom senaste åren har jag blivit allt sämre :)
Lunch blev det också, kalkon, potatis, sås och sallad. Skönt att slippa den klassiska påskmaten! Och gott var det, äter sällan kalkon.
Till efterrätt hade syrran slängt ihop 2 tårtor, muffins och kakor. Jättegott!
Höll mig pigg hela dagen också, skönt! Det var först på eftermiddagen som jag började bli sliten. Mest på grund av att ryggen började ömma, och jag hade glömt ta med mig tabletter.. Men nu har jag tagit både spruta och kvällstabletter, så nu blir det snart bra igen.
Febrig?
Johnnie jobbade i natt, och när han kom hem och skulle krypa ner i sängen stannade han upp och stirrade på mig. "Mår du inte bra??", frågade han. "Joo, skulle jag inte de?" svarade jag nyvaket.
Anledningen till hans oro var mina väldigt röda kinder, och han var orolig att jag fått feber. Så var det redan i natt, när jag var upp på toa, men jag känner mig inte febrig i övrigt. Det hettar om kinderna, så jag får hålla lite koll och ta det lugnt under dagen.
Jag känner mig sliten och slö idag, men inte sjuk. Hoppas på att klara mig undan andra sjukdomar, känner att jag har nog att kämpa med som de är.
Senare idag är det tänkt att vi ska hem till mina föräldrar och äta påsklunch. Men blir jag sjuk får jag hoppa över de, vilket vore väldigt tråkigt. Det är så kul att träffa hela familjen!
Positiva kommentarer
Blir så glad och rörd när jag läser alla fina stöttande och uppmuntrande kommentarer jag får här på bloggen, facebook och som sms. Och självklart dom jag får här i "verkliga livet".
Det är dessa kommentarer som håller mig ovanför vattenytan dom gånger jag bråkar med jobbiga tankar och känslor.
En kompis sa för några veckor sen orden: "Bara du inte ger upp så kommer detta gå bra" och det är en sån sak som jag tänker ofta på. Det är så sant, hoppet sägs vara det sista som lämnar människan, men när det väl gör det blir allt så mycket svårare.
Och jag som jobbat mycket med djur, vet att när ett sjukt djur ger upp och slutar kämpa är det ofta svårt att få ordning på det igen. Både djur och människor(varierar väldigt mycket bland olika individer) har ofta en otroligt stark kämparglöd och vilja att leva. Hur illa läget än må se ut.
I mitt fall är det ju inte så illa, om man jämför med hur många andra har det. Men självklart har även jag mina svårare stunder, även om dom inte kommer så ofta.
Det är många tankar som snurrar i huvudet, och ibland blir det bara lite mycket. Framförallt under ensamma nätter när jag sitter vaken. Nu sover jag bättre och slipper ofta dom, men då har det hänt att jag med rinnande tårar hört av mig till folk jag vet är vakna, bara för att få några lugnande ord. På dagarna brukar allt vara mycket bättre, när det är mer liv och rörelse runt omkring.
Men efter gårdagens goda besked känns det mycket bättre. Det går åt rätt håll och det är skönt att få det bekräftat, även om jag anat det då smärtan avtagit betydligt.
En annan uppmuntrande kommentar jag fick igår är "Jag ser ditt stora leende varje gång jag tänker på dig, tappa inte det!".
Jag ska göra mitt bästa för att behålla det, allt blir så mycket enklare om man kan skratta, skoja och se positivt på sina motgångar här i livet.
Cellgiftsbehandling nr 2!
Sådär ja, äntligen hemma från cellgiftsbehandling nr 2! Skönt att ha det avklarat.
Allt gick bra förutom en liten incident. Jag får cellgifterna i dropp, och även lite smått och gott som ska motverka illamående och liknande. När sköterskan bytte till en ny droppåse gick allt snabbt.
Jag pratade med en läkare precis då, samtidigt som sköterskan bytte påse och pysslade. Helt plötsligt känner jag nåt kallt strömma ur slangen i min kropp(min picline, som jag får cellgifterna i. Går från min arm in i kroppen mot hjärtat) och sen gick allt väldigt fort.
Jag började se som en massa stjärnor flyga omkring i rummet och jag fick väldigt svårt att andas, vilket gjorde att jag började hosta. Jag la snabbt händerna över ansiktet och utbrast att nu var det inte bra med mig. Allt bara snurrade. Både läkaren och sköterskan kastade sig över mig och gav mig syrgas, stoppade droppet och lugnade mig.
Med tanke på den otäcka andnöden då halsen snörjde ihop sig och jag bara kunde andas små, korta andetag höll jag mig förvånandsvärt lugn. Efter all smärta jag haft har jag lärt mig att ta djupa, lugna andetag, och det började jag göra direkt när detta hände. Det, tillsammans med syrgasen gjorde att jag snart kunde ta allt djupare andetag igen.
Fick vila en kvart tills det lugnat sig innan vi fortsatte med droppet, nu i en mycket lugnare takt. Då gick allt bra och efter det hände inget konstigt. Skönt! Var lite otäckt att allt gick utför så fort, det dök upp på mindre än en minut..
Några små vilsna stjärnor flög dock omkring ett bra tag efter att det andra blivit bra. Men nu är allt som det ska igen!
Pratade med läkaren också, och hon hade resultatet från senaste röntgen. Till och med hon själv lät förvånad när hon förklarade hur det såg ut. Tumören har minskat i storlek, tydligen mer än dom räknat med. Det är jättegoda nyheter, och förhoppningsvis krävs det inte så mycket strålning för att få bort den lilla rackaren helt!
Nu sitter jag i alla fall här i soffan och känner mig lite mör. Ska snart lägga ifrån mig datorn och krypa ihop här i soffan och vila lite samtidigt som jag kollar på tv. Nu kommer jag ha en väldigt trött och sliten vecka, lagom till påsk. Tur att man inte har så mycket inbokat!
Minnen
Satt och kollade gamla bilder, och hittade på en hel del härliga kort som väckte många minst lika härliga minnen!
Här kommer några smakprov:
Jag, under en tråkig kurs på lantbruksskolan. En av killarna fotade när jag satt i mina egna tankar, och bilden uttrycker mig väldigt bra när jag är otroligt less. Minns att framförallt min kompis Camilla haft väldigt kul åt den här bilden :)
Jag, och grabbarna från klassen jag körde skogsmaskiner med. Skogsmaskiner är nåt jag skulle kunna tänka mig att jobba med framöver, får se vad framtiden har att erbjuda..
Malin, Emilia och jag utanför krogen för några år sedan. Minns att det var mycket folk den kvällen och att Malin fick in en fullträff med sin väska i mitt ansikte, men trots detta var det en rolig kväll med tjejerna. De kanske syns på bilderna?
Glöm inte att både jag och underbara Malin fyller år om ca 2 veckor :)
Bowlingkväll i fjällen! Heidi, jag och Camilla på första bilden, och på andra bilden väntar vi spänt på att se poängen.
Får visa mer bilder en annan dag..
Rastlös kväll
Har inte haft någon vidare kväll idag... Har varit otroligt rastlös, samtidigt som jag känt av ryggen och därför inte kunnat gjort ett dugg för att släppa lös energin. Har tagit värktabletter för ryggen, men vill inte röra på mig i onödan för att inte förvärra oron i ryggen. För även om tabletterna verkar, försvinner ju inte själva problemet. Tabletterna döljer de ju bara.
Annars hade jag gärna trampat lite på motionscykeln, för att trötta ut mig lite. Men istället har jag legat på soffan hela kvällen och deppat.
Det är ingen fara med mig, självklart går humöret upp och ner när man är i en situation som denna. Dessutom är jag trött, vilket jag blev efter besöket på sjukhuset. Får jag sova lite så är jag pigg och glad igen!
Johnnie är inte hemma för tillfället, men inte är jag ensam för de. En viss liten grabb i min mage har vaknat och sprattlar vilt omkring. Inte kan man sitta här och sura när man känner små fötter kicka! Får verkligen se till att komma i form efter kejsarsnittet, hur ska jag annars orka leka, jaga och ha koll på den här lilla vilden? Kanske inte bara är jag som är rastlös ikväll..
Oj, vad han sparkar! Han har varit lugn några dagar, men nu är det verkligen full rulle!
Dagens besök på sjukhuset
Idag har jag och Johnnie varit in till sjukhuset av två anledningar. Först ett besök hos spec. mödravården, och sen ett läkarbesök angående canserbehandlingen.
Besöket hos barnmorskan gick så bra så. Det var bara ett rutinbesök, så hon mätte magen, lyssnade på den lilles hjärtljud och tog lite prover. Allt var så bra så, vilket är skönt att veta nu när det är så mycket som händer samtidigt. Är bara glad om jag har en sak mindre att vara orolig över. Fast ska jag vara ärlig håller jag mig rätt lugn i det stora hela, det går som det går och läkarna gör sitt bästa.
Bara den lille mår bra är jag nöjd. Jag kommer i andra hand för mig, vad alla andra än säger!
Direkt efter var vi på läkarbesöket. Gick igenom hur jag mår och hur det gått sen senaste behandlingen, inget avancerat.
Nu under eftermiddagen skulle mitt team av läkare ha möte och diskutera min behandling. Då skulle dom även gå igenom röntgenplåtarna från i torsdags, så imorgon får jag svar på hur det såg ut. Spännande!
Imorgon ska jag få min andra cellgiftsbehandling. Kanske låter konstigt, men jag ser fram emot de! Jag vill få de här överstökat, och äntligen är det dags för nästa behandling! Jippi!
Saknar att jobba..
Det blev inget inlägg alls igår, hade fullt upp!
Jag åkte nämligen till mitt fd jobb och "hängde" där i några timmar. Det är så kul att vara tillbaka och jag får ett sånt sug efter att hugga i och jobba som på den gamla goda tiden, men jag får inte.. Frustrerande!
Känns så konstigt att vara där så sällan numera, efter att ha jobbat där i nästan 6 år. Saknar att jobba! Saknar att göra saker, utmana sig själv..allt! Känns som om livet står still just nu.
Ska försöka besöka jobbet snart igen, får se när jag orkar. Cellgifterna suger verkligen energin ur mig!
En relativt aktiv dag
Idag började jag dagen med ett blodprov på vårdcentralen. När jag väntade på min tur att få komma in blev jag jättedålig och trodde att jag skulle svimma. Allt snurrade och synfältet blev suddigt. Satte mig framåtlutad och tog djupa andetag, sen gick jag till toan och blaskade lite vatten i ansiktet. Piggnade till lite och kunde hålla god min tills det var min tur. Bad dom kolla mitt blodtryck för säkerhetsskull, men de var okej.
Sen åkte jag hem till mor och far för att pyssla lite med hästarna.
Blev en liten promenad med Flamman, som skötte sig så bra så! Problemet är bara att hon jämt anser att det spår man själv går, måste vara det absolut bästa. Så man får hela tiden knuffa henne åt sidan för att inte få hennes stora hovar på sina fötter..
Som jag nämnt tidigare är det mamma som får leda henne, då jag inte vågar på grund av min picline(slangen i armen).
På bilden ser ni mamma knuffa henne åt sidan i ett försök att rädda sina fötter..
Efter att ha mockat stallet åkte jag hem och vilade lite. Mådde lite si sådär men efter lite mat piggnade jag till och åkte till ridskolan för att delta i ett möte och "visa upp mig". Många där vet om hur jag har det just nu, och blev jätteglada över att se och träffa mig.
Kollade även på en hopplektion när jag ändå var där. Är så otroligt sugen på att rida!! När den lille är ute och den värsta perioden är över, då jäklar..
Motion och rörelse
Sov djupt och bra i natt, och drömde om min blivande lilla grabb. Han var så liten och skör!
Trots att jag gick och la mig tidigt igår sov jag fram tills 8, så min sömn blir allt bättre. Det underlättar väldigt mycket att inte ha ont längre!
Rörde mycket på mig igår genom promenader, träning på motionscykeln och en utflykt till ridskolan. På eftermiddagen åkte även jag och Johnnie lite snöskoter :)
Efter mycket rörelse brukar jag bli trött och öm i ryggen, samma ställe på ryggen som förr. Men igår kände jag inte alls av det, ett framsteg kanske?
På kvällen drog jag ner ytterligare på tabletterna, och det gick bra. Från att ha ätit ca 8-10 tabletter per dag är jag nu nere i 3. Nästa mål är att skippa den sista panodilen och bara äta mina långtidsverkande morfintabletter, en på morgonen och en på kvällen.
En del har haft lite åsikter om att jag envist motionerar lite dagligen. Dom säger bland annat att jag måste vila så mycket som möjligt för att kroppen behöver all energi till att kämpa mot sjukdomen.
För det första kan jag inte vila mer än jag gör, framförallt inte när solen lyser så mycket som nu. Jag kommer nog bli deprimerad om jag vilar mer.
Dessutom är motion bra för kroppen då den får mer energi och piggnar till, ingen kropp mår bra av att ligga still hela dagarna.
Till sist är det ju så att jag självklart lyssnar på kroppen när jag tränar/motionerar. Är jag trött lägger jag mig på soffan ett tag istället, och tar träningen senare. Och jag gör bara enkla övningar - korta promenader, lätta styrkeövningar, endast 1 km på motionscykeln per gång.. Allt för att bara få puls, men inte trötta ut kroppen. Jag tränar ju trots allt för att få igång hjärtat och pulsen, inte för att öka muskelmassa och kondis.
Risken för blodpropp är ökad för min del av två anledningar, dels på grund av mycket vila och stillasittande(om man jämför med vad min kropp är van vid) och dels av graviditeten. Därför måste jag hålla igång lite några gånger dagligen.
Tar även en spruta på kvällarna för att minska risken, men jag skippar inte motionen för det.
Bara för att jag är sjuk i cancer tänker jag inte ligga någonstans och tycka synd om mig själv hela dagarna.
Life goes on!
Som ni ser så är bilden tagen för några dagar sen, innan jag snaggade håret :)
Snaggad
Kan meddela att jag igår kväll lät håret falla helt och hållet. Min älsta bror hade verktygen som behövdes så han fick den stora äran att snagga mig.
Följande sms skickades mellan oss igår på eftermiddagen:
Jag - Vill du ha den stora äran att klippa av mig håret? :)
Robin - Låter spännande :) Gärna! Ikväll?
Jag - Kanske, får se hur mycket hår jag tappar under dagen. Är nog lika bra, om du har tid!
Robin - Tid har jag alltid. I synnerhet när det gäller snaggning av småsyskon :P
Jag - Haha, det förstår jag! De här är en så kallad "Once in a lifetime"-grej!
Robin - Exakt. I vanliga fall är det bara Jimmy(min andra bror) som kommer med såna här förfrågningar :D
Själva snaggningen utfördes snabbt och smärtfritt under skratt och skoj. Vet ju att håret försvinner i vilket fall, så det kändes skönt att få det överstökat. Och nu är det över. Gjort är gjort!
Känns jättekonstigt utan hår. Kallt framförallt, så jag sov med mössa i natt. Gillar heller inte att se mig i spegeln än, tar ett tag att smälta den nya spegelbilden!
Strax innan:
Strax efter:
Vill inte visa mit utan huvudbonad än på ett tag. Kan tänka mig att en del av er är väldigt nyfikna..
Måste faktiskt erkänna att det hittills känslosammaste angående mitt hår var när jag samlade ihop alla mjuka, fina hårstrån och kastade dom i soppåsen. Det kändes lite i hjärtat. Mitt hår..
Besök på ridskolan
Idag började jag dagen med att ta en tur till ridskolan för att kolla på när min före detta ridgrupp hoppade. Har inte varit till ridskolan sen jag blev dålig, så det kändes väldigt ovant att vara tillbaka. Ännu mer ovant var det att få sitta på läktaren och kolla på, vill också rida!
Lill-grabben i magen började sparka när jag satt och kollade, kanske blir det en liten hästkille? Johnnie vill att han ska gilla maskiner och lastbilar, så han blir inte glad när jag säger så.
Känner mig rätt pigg idag än så länge, kanske beror det på hästdoften och den friska luften jag fått i mig nu på förmiddagen?
Har precis ätit lite och funderar på vad jag ska hitta på nu. Funderar på en promenad i solen, får se hur pigg jag är när jag smält maten lite. Energinivån varierar snabbt..
Kort promenix
Försöker pallra mig ut på korta promenader, men det lockar inte riktigt nu på vintern.. Men man behöver frisk luft och lite solljus, så det är bara att dra på sig varma kläder och bege sig ut!
Det var så mycket lättare när jag hade mitt jobb, då var man så illa tvungen att vara ute i alla väder. Dessutom kunde man jobba så pass hårt att man fick upp värmen i kroppen och slapp frysa. Nu varken orkar eller får jag jobba/röra ordentligt på mig. Kroppen behöver så mycket energi som möjligt för att orka sig igenom de här.
Hej då hår!
Kan meddela att mitt hår nu börjat falla ordentligt. Drar jag handen genom håret får jag med mig massor av hårstrån.. Inte en hel tuss, som man gärna vill föreställa sig, men mycket mer än normalt.
Jag har flätat mitt hår på nätterna för att inte allt ska lossna i sängen, och har ännu inte vågat ta ur nattens fläta. Märker hur mycket det släpper bara från luggen..
Ska höra av mig till brorsan och fråga om han vill få den stora äran att snagga mitt hår. I så fall blir det ikväll eller senare i helgen, beroende på hur mycket som lossnar under dagen. Snaggar hellre mitt hår nu än tittar på när håret faller, bit för bit.
Haha, de här blir intressant! Kommer se hemsk ut utan hår.. Men samtidigt kommer det blir spännande att testa på att inte ha nåt hår på huvudet.. Har alltid undrat hur det är att vara kille och inte behöva göra så mycket med håret. Hoppas bara att ögonfransar och ögonbryn får vara kvar, är tydligen väldigt olika om man tappar dom med eller inte. Beror nog på hur starka cellgifter man får..
Besöksstatistik
Besöksstatistiken har förändrats ordentligt nu under dom senaste veckorna.
Från att ligga stadigt på ca 10-20 läsare per dag har det dubblats sen cancerbeskedet. Jag har även mer tid att uppdatera nu, och det gör ju självklart bloggen mer intressant att besöka regelbundet. Första höga kurvan ni ser på bilden, när jag hade 100 läsare, var när jag skrev inlägget om cancerbeskedet. Många hade nog hört rykten och undrade vad som pågick, och då är det klart att man gärna får en förklaring från personen själv.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Har ni frågor och funderingar, undrar hur nåt går till eller liknande så är det bara att kommentera eller höra av sig på valfritt sätt. Jag och Johnnie har själva valt att vara öppna om de här och svarar gärna på frågor, hur konstiga eller privata dom än må vara.
Jag visste INGENTING om cancerbehandlingar, symptom eller nåt alls förut, och förstår om andra har många funderingar. Det skulle jag också ha!
Vill även åter igen tacka alla som hört av sig. Till och med folk jag inte har nån direkt kontakt med har hört av sig och visat sitt stöd, nåt som gör mig väldigt rörd! Trodde aldrig att så många skulle bry sig.
Och Johnnie får dagligen massor av samtal från folk som undrar hur det är med mig och hälsar. Folk är underbara!
Gårdagens bravader
Blev inga fler inlägg igår. När besöket på sjukhuset var klart åkte vi hem till en vän till mig(Heidi) och fikade. Sen, när vi kom hem på eftermiddagen, lagade jag mat, åt, diskade lite och rasade sen ihop på soffan och somnade.
Skulle ju kolla på ett program kl 21, men vaknade när det var nästan slut. Då borstade jag tänderna och gjorde mig klar för sängen, ingen idé att bara kolla på slutet nämligen.
Johnnie åkte och jobbade, för idag är det inga tider att passa. Han jobbar när han kan numera, när inte jag måste köras någonstans.
Vaknade till en sväng när Johnnie kom hem, men min sömn är helt klart bättre nu än för några veckor sen. Nu slipper jag ha ont dygnet runt, och det underlättar ju självklart massor!
Besöket på sjukhuset igår gick väldigt bra. Först var vi på ett ultraljud för att kolla hur den lille växer och att allt ser bra ut. Inte för att jag var orolig, men självklart känns det bra att få det bekräftat att allt ser jättebra ut och han växer precis som tänkt. Fick även veta att han just nu väger ca 850g, ska bli kul att se hur mycket han ökat till nästa gång om 3 veckor.
Han är väldigt aktiv av sig, och det ser jag som ett bra tecken. I natt när Johnnie kom hem var det full fart i magen till exempel, och även nu på morgonen vaknade han och levde om ordentligt.
Efter ultraljudet traskade vi vidare till en annan avdelning där jag skulle röntgas. Svaret på de får jag inte förrän nästa vecka.
Dags att åka till stan.
Om 20 minuter bär det av in till stan för att dels kolla hur lillen i magen mår, och även kolla hur jag mår med röntgen.
Regelbundet ska den lille kollas till så att allt ser okej ut, nu när jag behandlas. Så mellan varje cellgiftbehandling ska vi in på så kallad fosterdiagnostik. Nyss låg han och sparkade riktigt ordentligt, så pigg är han i alla fall! Man såg hur magen rörde sig, så hårt levde han om. Vår lille bråkstake..
Mellan callgiftsbehandlingarna ska jag även kollas med röntgen, för att hålla koll på tumören. Förhoppningsvis har den stannat i tillväxt eller helst av allt krympt, men skulle det vara så illa att den växer så måste vi ändra på planen vi går efter nu. Men det skulle förvåna mig om det var så illa, för den konstanta smärtan jag hade förr har minskat. Tror inte tabletterna kan vara fullt så effektiva. Har ju trots allt dragit ner ordentligt på antalet tabletter per dag, då jag helt enkelt klarar mig utan.
Nä, nu ska jag nog äta nåt innan vi åker!
Återkommer senare under dagen med info om hur besöken gick.
Besök på jobbet!
Igår hade jag en "ledig" dag, dvs en dag utan läkarbesök och liknande. Då passade jag på att trotsa tröttheten och åka till mitt före detta jobb.
Strax innan jag skulle åka började jag må lite illa och kände mig trött, så det var osäkert om jag skulle komma iväg. Men efter lite vila piggnade jag till och åkte. Var skönt att komma ut lite och se nåt annat än området här hemma, eller vägen till stan och sjukhuset.
Kändes så konstigt att vara tillbaka på jobbet, ännu konstigare var det att inte jobba utan bara gå runt och kolla. Samtidigt var det så skönt att vara tillbaka. Tillbaka där jag jobbat i nästan 6 år och där jag känner mig som hemma. Där har jag verkligen offrat blod, svett och tårar, och varit med om massor av olika händelser. Det finns så många minnen!
Min chef och hans pappa var glada över att se mig, och jag var glad att se dom. Var längesen senast nu!
Känner jag mig pigg tänkte jag åka dit en sväng nästa vecka också. Dels för att jag tycker att det är kul, och dels för att fördriva lite tid. Har ju inte så mycket för mig numera om man räknar bort läkarbesök, barnmorskebesök, röntgen och blodprover.
Skulle så gärna vilja jobba igen, men min kropp orkar inte längre. Och det kommer dröja innan jag kan börja jobba som förr. Det känns väldigt jobbigt..
Haha, de här är en rätt intressant bild..
Ny peruk!
Nu har jag hämtat ut min peruk, plus införskaffat några produkter som behövs för att sköta om den. Funderade lite på hur jag skulle göra med bilder att visa här, och beslutade att vänta tills jag börjar använda den. Så ni får vara nyfikna ett tag till!
Men nu kommer mitt hår börja falla när som helst, och när jag märker att det kommit igång kommer jag snagga mig. Vill inte sitta och dra av tussar från mitt långa hår, både äckligt och obehagligt. Det kommer vara jobbigt ändå, så jag har bestämt mig för att ta av allt på en gång.
Besökte även några butiker när jag ändå var i stan, och inhandlade lite smått och gott jag behöver och vill ha. Handlar så sällan att jag kände att det var dags att unna sig lite. Kan visa och berätta mer om mina inköp imorgon.
Sömn
Igår kväll låg jag på soffan och kollade på tv, och hade egentligen inga planer på att krypa till kojs än på ett tag. Hade planerat att äta upp lite rester från dagen innan och duscha innan sängdags, men blev så otroligt trött helt plötsligt att jag somnade.
Vaknade vid 22 av att Johnnie ringde och kollade läget. Hatar att somna på soffan! Man är trött, orkar knappt borsta tänderna och det känns som om man "slösat bort" en del av natten..
Åt lite frukt och borstade tänderna snabbt innan jag kröp ner i sängen. Då tyckte dock lillgrabben i magen att det var dags att vakna, och började sparka ordentligt.
Kom i säng runt halv 11-11, och vaknade till när Johnnie kom hem strax efter midnatt. Tror att jag vaknade till någon eller några gånger under natten, men gick inte upp någon gång. Så när jag vaknade vid 7 i morse var jag så förvånad, brukar alltid gå upp minst en gång per natt. Rekord :)
När jag berättade det för Johnnie sa han: "Jaså, du börjar bli rumsren!". Japp, lilla valpen Anna börjar lära sig att inte behöva kissa regelbundet hela nätterna..!
Idag har jag endast en sak inplanerad. Ska nämligen hämta min nya peruk i stan, och Johnnie ska följa med som smakråd då jag har 2 olika färger att välja mellan. Tänkte även passa på att smita in i gränby centrum(en galleria) och handla lite smått och gott jag behöver.
Mycket på schemat..
Jag har väldigt mycket tider att passa nuförtiden. I snitt har jag nåt att åka på varannan dag, det är värre nu än när jag hade ett jobb att sköta. Så det är tur att jag är sjukskriven numera, annars hade jag haft svårt att få tid till alla läkarbesök, barnmorskebesök, blodprov, cellgiftsbehandlingar...
Idag togs ett blodprov på vårdcentralen, och imorgon ska jag in till stan och hämta hem min nya peruk. Onsdagen blir lugn, men torsdagen är uppbokad. Först ska min picline läggas om på vårdcentralen, sen ska jag in till stan. Dels för ett besök där den lilla ska undersökas och kollas så att allt är okej, sen ska jag på en magnetröntgen.
Jag som inte alls hade mycket uppbokat förr, klottrar numera överallt i kalendern..
Promenix med unghästen
Dagen började med att jag åkte till vårdcentralen och lämnade blodprov. Sen åkte jag vidare till mamma och pappa för att gå en liten promenad med Flamman, min unghäst.
Eller rättare sagt, mamma gick en promenad med Flamman, och jag gick bakom med en hästkompis. Flamman gick hur snällt som helst, förutom några gånger på hemvägen då mamma fick säga åt henne för att hon ville busa.
Imorgon jobbar mamma, men senare i veckan skulle hon vara ledig. Då ska vi försöka ta lite promenader med unghästen så hon får öva lite :)
Unghästträning
Blev en kort promenix med unghästen, men i fortsättningen ska vi helt klart endast leda henne i träns. Den pigga damen var nämligen lite väl bökig och mamma hade svårt att leda henne ordentligt när hon bara hade grimma. Hon har fortfarande lite väl lite respekt för personen som leder henne, vilket vi måste öva på. Var väldigt längesen som vi gick en promenad med henne nu, så hon var lite extra knepig.
Trodde det skulle gå bra att leda i grimma då hon är hur snäll som helst till och från hagen, men det var lite för roligt att gå andra vägar!
Imorgon ska vi tränsa henne och gå en sväng till. Får hoppas på att det går bättre då!
Dagens planer!
Känner mig rätt så pigg idag. Det går ju väldigt upp och ner, men jag hoppas på att orka göra några vardagssysslor i alla fall.
Mamma ska hjälpa mig gå en sväng med unghästen senare idag, vågar inte göra det själv nu när jag både är trött och har en slang i höger arm. Ifall hon drar till kanske den ändrar läge nämligen.. Samtidigt vill jag att vi hanterar henne så mycket vi kan, även om jag är under behandling. Allt kan ju inte stanna upp bara för att jag är sjuk, även om man får ha mer tålamod och förståelse för min sviktande hälsa.
Om skruttan sköter sig kan jag kanske ta några bilder, men hon kanske är på riktigt bushumör idag eftersom det var ett tag sen vi gick en promenad.. Det återstår att se!
Dröm
Har sovit riktigt bra i natt, beror kanske på att var var så sliten igår. Gick och la mig tidigt, strax efter 21.00, och vaknade strax efter 3 på natten.
Så länge, utan att vakna till, har jag nog inte sovit sen jag började få ont i ryggen. Frågan är om det är en tillfällighet eller kanske rent av ett framsteg..
Drömde en del också, bland annat en sak jag började fundera lite extra på när jag vaknade.
Jag drömde att jag blev jagad. Jagades fram och tillbaka en bra stund, av nåt eller nån. Såhär i efterhand kan jag inte minnas vad som egentligen jagade mig.
Men jag minns att jag tillslut inte orkade jagas mer, utan stannade upp och vände mig om. Redo att möta faran. Jag var konstigt nog inte rädd, bara less på att bli jagad och kände att jag var redo att slåss för att bli lämnad ifred.
Där slutar drömmen, så jag vet inte hur det gick.
När jag sen vaknade kunde jag inte låta bli att undra om det var självaste cancern som jagade mig, eftersom jag inte vet vad jag hade efter mig. Det man tänker, tycker och känner i vaket tillstånd kan i sömnen omvandlas till drömmar.
Vem vet..
Skogsavverkning
Åkte hem till mamma och pappa en sväng och åkte med brorsan när han avverkade lite skog.
Kul att se vad brorsan gör hela dagarna :)
Men idag har jag verkligen inte gjort mycket. Har varit så otroligt trött hela tiden.. Hoppas det känns bättre imorgon, för det är inte kul att vara så sliten en solig och fin dag!
Blev ingen kinamat idag, det orkar jag absolut inte..
Promenad i solen
Har inte gjort mycket idag, men en liten promenad har jag kommit ut på i alla fall. Den var inte speciellt lång eftersom jag blir trött så snabbt. Men jag var ute en timme, så en del frisk luft hann jag få i mig.
Nu tänkte jag åka hem till mamma och pappa en sväng. Men det blir nog inte lika länge som igår, för jag är mycket tröttare idag. Det går väldigt fram och tillbaka..
Ikväll ville Johnnie gå på kinaresturang också, vi får se om jag orkar.
Pigg och glad!
Idag har jag känt mig riktigt pigg, när jag väl kom upp ur sängen. Eftersom jag var uppe några timmar i natt sov jag på förmiddagen istället.
Solen sken och efter frukost åkte jag hem till mamma och pappa för att pyssla med hästarna. Mockade stallet, tog ut Bullen på en kort tur och busade med min unghäst.
Hästarna går oskodda nu eftersom jag inte rider dom, så ridturen på Bullen blev väldigt lugn. Väglaget är lite lurigt just nu nämligen. Bullen såg väldigt nöjd ut över uppmärksamheten efter att ha fått skrutta runt i hagen en månad. Vi red ut på en oplogad skogsväg och där lät jag honom sträcka ut i en skön galopp. Jag behövde inte be honom två gånger, utan han visste precis vad jag hade i tankarna.
Blev självklart en kort galoppsträcka, eftersom han är otränad. Kom på mig själv med att le lite fånigt för mig själv under hela ridturen, har saknat hästarna så förbannat!
När jag var klar med Bullen gosade jag med unghästen, som avundsjukt stått vid stängslet och kollat efter mig. Tog ut bollen jag köpt till henne och lät henne utforska den. Alla hästarna är livrädda för den, men unghästen är otroligt nyfiken. Hon vågar än så länge inte göra annat än nosa, men det är en bra början!
Känns skönt att ha haft en bra dag idag, med tanke på att jag i natt satt och grät av rädsla för framtiden. Men nu känns allt väldigt bra, beror nog på det fina vädret och den friska luften.
Kallelse
Fick ett brev idag som jag öppnade i tron om att det hade nåt med min behandling att göra. Tog några sekunder innan jag insåg vad de var. Mamma som satt bredvid när jag öppnade brevet kollade frågande på mig när jag läste rubriken, insåg vad det var och skrattade till.
En kallelse till en gynekologisk cellprovskontroll. Vet att många jämnåriga fått den kallelsen, och nu var det alltså min tur. Det kom bara lite för sent...
Jag hoppas verkligen att ni som får denna kallelse inte tvekar utan åker och låter er testas. Det är värt det.
Tjockis!
Börjar bli bra tjock nu! Känns väldigt ovant då jag jämt varit pinnsmal..
Fråga
Har fått en fråga/kommentar angående min cancer:
Jag svarar gärna på frågor och funderingar, då jag hoppas att på så sätt kunna öka kunskapen om denna sjukdom. Så var inte blyga för att ställa frågor, hur privata och intima dom än må vara.
Jag visste själv ingenting om detta innan jag ofrivilligt hamnade mitt i smeten. Jag har hört om vaccinet dom tagit fram, men där slutar min kunskap om livmoderhalscancer.
Jag är osäker på hur långt framskriden min cancer är. Såg en skala någonstans på internet över sjukdomens utvecklingsstadier, tror det var ca 6 st. Från att det var en cellförändring till att det spridit sig till andra organ.
För min del har dom inte hittat något mer än själva "modertumören", men den är istället rätt stor(ca 6 cm i diameter).
Johnnie frågade tidigt läkarna om man kunde bedöma hur länge jag haft tumören, men det var väldigt svårt. Min graviditet kunde nämligen ha väckt den från en långvarig vila. Den kan därför ha legat och gottat sig där ett tag, men det var först nu den vaknade och ökade i volym.
Livmoderhalscancer kan drabba alla som har ett aktivt sexliv, men enligt den info jag hittat var det ovanligt att tjejer under 25 drabbas. Sen om detta beror på en seg mognad hos cancern eller om man är mer motståndskraftig i yngre år är oklart. Ska försöka komma ihåg att fråga min läkare när jag träffar henne.
Men om jag ska återgå till kommentaren jag fick, så blev jag väldigt glad(till och med rörd) över att du bestämt dig för att gå på cellprovstagningen efter att ha läst det jag skrivit. Jag var förr en sån som gärna tänkte: "äh, det händer inte mig", men nu är jag verkligen ett vandrande exempel på att det kan drabba även mig.
Ta chansen att prova dig, för även om risken är liten att drabbas så får nästan 500 kvinnor diagnosen varje år.
En gynundersökning är inte speciellt kul, men helt klart värt det om man tidigt kan hitta cellförändringar i tid.
Tillfällig svacka
Satt igår och läste på lite om livmoderhalscancer. Allmän fakta om sjukdomen, symptom, behandlingar och livet efter sjukdomen. Det är första gången jag faktiskt satt mig ned och läst om det, så det blev en del ny info att ta in.
Mycket har jag ju koll på redan eftersom jag sitter mitt i smeten, men det var också mycket som jag inte visste eller ens tänkt på.
Jag tänker framöver skriva några rena faktainlägg om sjukdomen, då det är viktigt att man snabbt känner igen symptomen. Ju tidigare man hittar cancern, desto bättre! Oddsen blir så otroligt mycket bättre om behandlingen kommer igång tidigt.
Och jag vill inte att någon ska drabbas av detta elände, de ställer till så mycket..
På grund av den nya informationen jag tog in i mitt huvud sov jag dåligt inatt. Tankar snurrade i huvudet redan innan läggdags och det fortsatte i sömnen. Mardrömmar började utvecklas och jag vaknade oroligt upp. Nu sitter jag här framför tv:n med datorn i knät en stund, så att jag får lugna mig lite. Hamnade i en tillfällig liten svacka, men det är varken första eller sista gången.
Det kommer bli en svår period, och likt en hinderbana kommer det stå många hinder ivägen. Man får bita ihop och ta ett hinder i taget, en vacker dag når jag målet.
Mätt!
Besöket på vårdcentralen gick bra och jag fick min picline omlagd. Efteråt följde jag med Johnnie in till stan där han hade några ärenden att uträtta.
Vädret har varit underbart och jag kände hur det pirrade i kroppen av vårkänslor. Temperaturen var dock låg, så nån fullständig vårkänsla infann sig inte...
När vi kom hem igen fick vi besök av syrran som hade med sig grädde och våffelmix. Det var många timmar sen vi åt nu, men jag är fortfarande proppmätt. Oj, va vi mosade i oss!
Sen satt jag och syrran och pratade om allt möjligt här i tv-soffan, väldigt trevligt!
Så fort jag smält våfflorna lite till ska jag köra min dagliga träning. Blev ingen promenad utomhus idag eftersom vi var i stan under dom finaste soltimmarna.
En liten snabb bild på min mage, som talar sitt tydliga språk. Går verkligen inte att förneka längre :)
Och inte blev magen mindre av alla våfflor heller..
Dagens planer
Hur sent jag än går och lägger mig, vaknar jag ändå tidigt och är alldeles för pigg för att somna om. Igår gick jag och la mig 00.30, och ändå vaknar jag vid 07.30 och måste gå upp. Borde ju vila och ta det lugnt så mycket som möjligt nu när jag dels går på behandling, och framför allt har chansen att lata mig riktigt mycket, men nej..
I dag var jag dessutom väldigt hungrig när jag vaknade, och då kan man verkligen inte somna om. Nåt det inte är fel på just nu i alla fall, är hungern och suget efter mat. För var dag som går blir jag bara hungrigare och hungrigare. Kändes som om jag inte gjorde annat än åt igår!
Johnnie är nöjd över detta, för det är ett friskhetstecken. Känner mig faktiskt piggare än på väldigt länge. Kanske har jag accepterat mina gränser, eller så har kroppen helt enkelt vant sig vid cellgifter, sömnlöshet och tabletter.
Hur det än är så är det ett framsteg. Även folk i min omgivning reagerar och tycker att jag är piggare och gladare.
Idag har jag en tid att passa, för 10.30 ska jag vara på vårdcentralen och lägga om min picline(tror det stavas så). Min picline är den lilla slang jag har som går in i överarmen och vidare in i kroppen, som jag får behandlingen i.
Den ska läggas om, dvs bandaget ska bytas och det ska göras rent lite, en gång i veckan.
Detta skulle ha gjorts igår när jag var dit och lämnade blodprov, men sköterskan började tjafsa om att hon inte hade dom papper på det som behövdes. Nu ska det vara fixat och förhoppningsvis ska det bli gjort idag.
Usch, nu har den lilla börjat sparka i magen igen. Oftast är det trevligt, men inte när han i timmar ligger och sparkar på urinblåsan. Det känns väldigt obehagligt, och igår kväll låg han så i minst 2 timmar. Ska han börja bråka redan innan han kommit ut..
Får springa runt lite så att han lägger sig och sparkar åt ett annat håll!
Bild från jobbet
Min chef skickade en bild från jobbet idag. En två dagar gammal kalv som äter fodermix, nåt dom annars börjar med när dom blivit flera månader gamla. Ungar vill ju gärna härma dom vuxnas beteende :)
Ingen ridning på länge..
Ni anar inte hur mycket jag saknar ridningen just nu! När solen skiner ute och det är perfekt väder för en uteritt, när bekanta åker på träningar och nu när folk börjar planera inför sommarens tävlingar.
Jag har inte ridit på en månad nu, och aldrig har jag saknat hästarna såhär mycket. Det värsta är dessutom att jag inte kommer kunna komma igång med hästarna på flera månader, vilket innebär att jag kan glömma en härlig hästsommar. Surt!
Innan allt detta hände kände jag verkligen att det började hända något med min ridning. Det började gå framåt, och jag var nöjd med mina framsteg. Att lämna lördagarnas ridlektioner med ett nöjt leende hör verkligen inte till vanligheterna..
Och under sommaren/hösten 2012 kom jag och min ridtravare Bullen väldigt långt. Hade velat fortsätta hans träning nu under våren, vilket var planen. Men jag får skjuta på alla såna planer tills tidigast hösten/vintern 2013.
Matlagning
Idag var det första gången på flera veckor som jag lagade middag här hemma. Har haft så ont och varit så sjuk att jag helt enkelt inte kunnat. Så det kändes riktigt bra att slänga ihop en maträtt, även om den var extremt enkel och snabb.
Jag kan klottra ner den här lite snabbt, så har ni ett förslag på en god, enkel maträtt när det är ont om tid :)
Krämig tagliatelle med rökt lax och citron
Ingredienser:
200g sockerärtor
250g tagliatelle(en sorts pasta)
200g Philadelphia Naturell
2 msk mjölk
saften av en halv citron
125g rökt lax(tunt skivad)
Svartpeppar
1) Koka sockerärtor enligt förpackningens anvisning
2) Koka pasta
3) Blanda philadelphia-osten, citronsaft och mjölk i en kastrull, koka upp försiktigt under omrörning. Ska inte koka!
4) Blanda pasta och sås
5) Lägg i sockerärtor och lax(dela laxen i mindre bitar först).
6) Krydda med svartpeppar. KLART!
Johnnie tycker jämt att vi köper för mycket mjölk, men han borde veta vid de här laget att jag dricker den lika snabbt som en kalv. Den hinner alltså aldrig bli dålig sålänge jag är hemma. Varje middag dricker jag till exempel ett fullt ölglas med mjölk, dvs en ca en halvliter. Man blir som man umgås, eller hur är det man brukar säga..? :)
Kort promenad
Har precis kommit hem från en kort promenad i solnedgången. Det var lite småkyligt, men jag hade pälsat på mig riktigt ordentligt och frös inte ett dugg.
Det var så otroligt skönt att komma ut lite i den friska luften! Nuförtiden är jag ju mest inomhus..
Gick inte långt, bara ca 1 km sammanlagt. Vågar inte utmana ödet för mycket nu i början. När jag var ute och gick ringde en av dom läkare som har hand om min behandling. Han kollade hur jag mådde och blev nöjd över att jag mådde så pass bra. Har ju bara varit trött och yr, men illamående och muskel- o ledvärk har jag klarat mig från.
Blodprovet jag lämnat tidigare idag på vårdcentralen såg bra ut och innan nästa behandling ska vi hinna med en röntgen för att kolla läget. Än så länge går allt enligt planerna.
Under promenaden funderade jag lite på hur jag ska lägga upp min träning framöver. Går allt bra, och min kropp klarar av det, tänker jag göra följande:
En kort promenad, en liten tur på motionscykeln eller några lätta övningar på golvet dagligen fram tills nästa behandling. Bara väldigt lätta saker, men som ändå får kroppen att jobba lite.
Efter nästa behandling ligger jag lågt några dagar för att kolla efter biverkningar, sen fortsätter jag på samma sätt.
När jag är in till sjukhuset nästa gång ska jag fråga om jag får åka och simma. Simning är väldigt lätt träning och extremt bra om man har ont i kroppen och inte får belasta för tungt. Vore kanon att åka och simma regelbundet.
Någon som har andra förslag på enkla och lätta övningar?
Kvällsfika och lite träning
Kände för något smaskigt till "kvällsfika" och slängde ihop en nyttig men ack så god rätt bestående av en smoothie och apelsinklyftor.
Recept på en enkel och väldigt god smoothie:
175g blåbär (eller vilka bär som helst, jag brukar ta vad jag har..)
1½ dl tranbärsjuice
1½ dl naturell yoghurt
honung om man vill ha lite sötare smak.
Blanda bär och juice i en mixer, tillsätt yoghurt och blanda lite till. KLART!
Gjorde även några enkla övningar på golvet nyss. Klarar min kropp det så skadar det inte att åtminstone försöka hålla sig lite i form. Känner hur min kropp bryts ner för var dag som går, jag som jämt rör på mig annars!
Peruk
Har precis kommit hem från stan efter att ha storhandlat och provat ut en peruk.
Fick först berätta lite om hur mitt hår är, hur jag vill ha det när det är fixat och vilken form och färg jag vill ha på peruken. Sen tog hon fram lite olika peruker jag fick testa för att bedöma vilken färg och frisyr jag vill ha och passar i.
Efter att ha testat några stycken kom vi fram till en sorts peruk, men det står fortfarande mellan 2 olika färger. Hon ska ta hem dessa till nästa gång, så får vi se vad som känns bäst.
Fanns ingen i exakt min färg, men däremot en lite mörkare och en lite ljusare. Får se vad det blir, svårt att föreställa sig resultatet utan att testa..
Det blir en peruk av konsthår, då äkta hår var mycket dyrare. Kommer ju inte använda peruk mer än ute bland folk, och så mycket är jag inte ute nuförtiden. Är för trött och sliten för de.. På håll ser man nog ingen större skillnad, känner man på det märker man dock att det är konstgjort.
Om en vecka ska jag dit igen och välja ut den jag vill ha. Spännande :)
OBS! Perukerna på bilden var inget för mig! Fick testa den mörkare, men den var alldeles för kort för mig..
Efter det åkte jag och Johnnie till Willys för att storhandla. Jag blev yr och svimfärdig mot slutet så Johnnie fick ta över inköpslistan medans jag satt på huk och höll i kundvagnen. Trodde ett tag att jag skulle svimma, men klarade mig med nöd och näppe.
När vi kom hem var jag så trött och slut att jag fällde några tårar. Johnnie förvisade mig till soffan och sa åt mig att stanna här. Han ville inte se mig göra annat än vila resten av kvällen. Känner mig så hjälplös när jag inte orkar något.. Det känns som när man har feber. Yr, snurrig och orkeslös.
Får ligga och kolla på tv resten av kvällen. Jippi.
Sömnproblem
Sover oroligt numera, så jag är uppe flera gånger under nätterna. Oftast räcker det med ett toabesök, ett glas vatten och sen kan jag somna om. Men emellanåt får jag slå mig ned framför tv:n eller datorn en stund, tills värktabletterna kommer igång.
Var upp en sväng vid 3 och somnade sen om, men vaknade av buksmärtor. Smärtorna beror nog på att magen och tumören ligger och trycker från varsitt håll, för det känns ungefär som om äggstockarna skulle ligga i ett skruvstäd.. Har inte dessa smärtor jämt, men dom dyker upp då och då.
Såfort det släppt ska jag krypa tillbaka ner i sängen och sova lite till. Efter den här oroliga perioden vill jag försöka få kroppen att sova bra på nätterna igen.. Sover man bra har man kommit långt!
Åt några apelsiner nyss också, har ätit väldigt mycket frukt sen jag blev gravid. Framförallt apelsiner och kiwi är jag svag för!
Blir så glad varje gång jag sätter mig vid datorn eftersom folk ständigt hör av sig med peppande och uppmuntrande kommentarer. Klart man inte kan deppa ner sig totalt när man har ett sådant otroligt stöd från alla! Ni lyser upp mina dagar!
Tabletter
Min fina hög med tabletter och annat skoj:
Mamma sa att jag hade lika mycket tabletter som några av hennes "värsta" pensionärer.. Svarade att jag känner mig som en pensionär, så det är inte så konstigt att jag även äter tabletter som en.
Äter dock inte alla dessa dagligen, utan har fått byta lite för att hitta rätt kombinationer. Dessutom är en del till för eventuella biverkningar efter cellgifterna.
Äter 3 sorters tabletter dagligen beroende på hur jag mår, och tar en spruta varje kväll. Sprutan är till för att minska risken för blodpropp nu när jag både är gravid och stillasittande.
Känner mig som en riktig knarkare med alla dessa läkemedel..
Orkar ingenting..
Dagarna går långsamt när man inte kan göra så mycket. Det är jobbigt att vara på sjukhus för där händer inget och man har inget att göra, men att vara hemma är inte så skönt som många verkar tro.
Självklart är det skönt att vara hemma i sin vanliga, trygga miljö, men det är också då man verkligen märker hur svag ens kropp är och hur lite man klarar av att göra.
Jag försöker städa, tvätta, diska och gå korta promenader, men min kropp klarar ingenting i jämförelse med förr. Ryggen känns så otroligt svag och jag måste ständigt gå ner på huk, sätta mig eller lägga mig ner för att vila. Jag kan inte stå och diska längre än några minuter innan jag måste ta en paus, och nyss när jag sorterade kläder fick jag sitta ner för att orka.
Jag drabbas också då och då av känslan man får om man reser sig för fort, när det liksom snurrar till i huvudet. Jag litar inte på min egna kropp utan får ständigt ta pauser för att inte överanstränga mig.
Det jag har lyckats med idag är lite av varje. Har diskat lite, tvättat och städat i sovrummet. Man får vara nöjd med det lilla..
Det känns så hemskt att min bästa vän, dvs min kropp, har blivit min största fiende. Jag vill så mycket, men klarar ingenting.
Cellgifter
Behandlingen av cancern är påbörjad, vilket känns väldigt skönt.
Eftersom jag är gravid måste vi vara extra försiktiga, och hålla stenkoll på att allt går bra. Jag är rätt unik med att vara gravid och genomgå en behandling för cancer samtidigt, så det finns ingen säker statistik för hur det går med mor och barn. Men dom fall som dom haft på sjukhuset har gått bra, vilket känns skönt.
Cellgiftsbehandlingar ska gå bra under graviditet, men strålning och operation är borträknat.
Planen är som så att jag nu ska genomgå 3 cellgiftsbehandlingar med 3 veckors mellanrum. Efter sista behandlingen ska det få gå ytterligare 3 veckor innan ett kejsarsnitt är planerat. Då kommer den lilla vara stor nog att klara sig utanför min kropp, och sen kommer jag genomgå strålningsbehandlingar.
En gång i veckan ska jag besöka vårdcentralen för att lämna blodprov och sköta om slangen jag har i armen. i höger arm har jag nämligen en liten slang som går in i kroppen där dom kör i cellgifterna.
Cellgifterna ges som dropp och jag får 2 olika sorter. Minns inte namnen på dom, men den ena sorten kommer göra att jag tappar håret.
Imorgon ska jag därför in till stan och prova ut en peruk, ska faktiskt bli rätt kul.. Läkaren sa att jag skulle tappa håret inom 2 veckor, och imorgon är den en vecka sen första cellgiftsbehandlingen. Än så länge sitter håret där det ska, men läkaren berättade att när det väl börjat falla av, går det väldigt fort.
Inom en vecka får jag alltså vinka adjö till mitt naturliga hår..
Första behandlingen är alltså avklarad. Efteråt kan man bli illamående, torr i munnen och få led-och muskelvärk. Man blir även väldigt trött och slö. Jag har klarat mig rätt bra, och bara känt av muntorrhet och trötthet. Även den lilla i magen blev trött dom första dagarna, för det var väldigt lugnt med sparkar och rörelse.
Behandlingen tog ca 6 timmar, och jag fick ligga på en säng med dropp. et tog extra mycket tid första gången eftersom dom måste ta det lugnt i början och kolla så inte min kropp reagerar negativt. Detta kollades genom blodtryck.
Blev otroligt trött under behandlingen, och sov till och från eftersom jag inte kunde hålla mig vaken. Starka grejer de där!
Efteråt får man ofta åka hem direkt om man mår bra, vilket dom flesta gör. Man kan även få stanna kvar över natten så att dom kan hålla koll på en. I mitt fall, där även en liten grabb är inblandad, håller dom lite extra koll.
Mellan behandlingarna kommer jag även få gå på undersökningar där dom kollar den lillas hälsa och hur tumören svarar på behandlingen.
Många besökare!
Måste börja med att skriva att jag aldrig haft så många läsare någonsin! Ett inlägg och besöksstatistiken går i taket.. Antar att många undrar vad som pågår, hur vi mår och helt enkelt är nyfikna. Alla är välkomna att läsa, skriver ju trots allt om det för att svara på frågor, hålla folk uppdaterade och helt enkelt uppmärksamma problemet.
Cancer är ju aldrig kul, men jag hoppas att ni som läser ska öppna ögonen och hålla mer koll. Genom att berätta min historia kanske jag hjälper andra att upptäcka tidiga tecken på sjukdom, skapa en förståelse för dom som är i min situation och helt enkelt skaffar sig kunskap om hur man tar sig igenom en sån här sak. Jag är knappast ensam om att bära på denna sjukdom, samtidigt verkar jag vara relativt unik med att bära både på en liten grabb och en tumör samtidigt.
Åter igen, fråga gärna om det är nåt ni undrar. Kommer säkert glömma att förklara både den ena och det andra eftersom det är så mycket att tänka på.
Jag ska även passa på att tacka för allt stöd! Folk ringer, sms:ar, hör av sig på internet och kommer på besök. Blir så rörd över hur mycket folk bryr sig, varesig man är nära bekanta eller inte. Folk har erbjudit sig att hjälpa till med allt från sällskap och matlagning till städning och hjälp med den lilla grabben. Det betyder jättemycket att folk finns där nu när man behöver dom som mest!
Jag är dålig på att be om hjälp, men det betyder inte att jag inte uppskattar alla erbjudanden.
Dags att förklara..
Okej, dags att berätta vad som pågår. Som sagt, dom flesta vet redan då vi varit väldigt öppna med det hela, men jag vet att jag har läsare som inte känner mig personligen.
Jag vet verkligen inte var jag ska börja, men jag gör så gott jag kan. Tar det hela från början..
Som ni redan vet efter vad jag skrivit i tidigare inlägg fick jag problem med ryggen. Så pass att jag inte kunde göra nåt alls, varesig jobba, träna, rida eller städa. Samtidigt hade jag väldigt smärtsamma sammandragningar och även en del blödningar..
Rådfrågade barnmorskan flera gånger, men hon sa bara att hon inte kunde göra nåt. Åt alvedon för att kunna hantera smärtan från ryggen, men tillslut åkte vi in akut till sjukhuset då jag inte klarade mer.
Berättade om alla mina besvär, och läkaren valde att bland annat göra en gynundersökning. Hittade inget speciellt utan jag fick gå hem med starkare värktabletter i väntan på ett återbesök en vecka senare. Några dagar senare var jag tillbaka igen, med ännu smärtsammare rygg. Ännu en gynundersökning utfördes, men denna gång med en ny läkare.
Han upptäckte nåt på ultraljudet och tillkallade en annan läkare. Ett prov togs och några dagar senare fick vi svaret.
En elakartad cancertumör hittades i min livmoderhals, ca 6 cm i diameter. Under den följande veckan genomgick vi undersökningar och röntgen av olika slag, i jakt efter fler tumörer.
Den veckan visste vi ingenting om hur illa det var, hur det skulle gå med den lilla i min mage och överhuvudtaget nåt om framtiden.
När provsvaren kom kunde man slappna av lite. Goda besked trots allt då dom inte hittat nåt mer än "modertumören". Man var ju trots allt lite beredd på det värsta..
Nu har jag genomgått den första cellgiftsbehandlingen och det har gått bra. Jag är ju gravid, men det ska gå bra ändå. Strålning och operation är dock borträknat så länge den lilla bor i min mage.
Jag börjar få en hemsk huvudvärk, så jag avslutar detta inlägg här. Jag får berätta mer sen, och frågor är välkomna.
hemma igen!
Hemma igen, äntligen!
Ska försöka sätta mig ner och berätta här på bloggen vad som står på, även om dom flesta nog hört vid de här laget. Vet inte riktigt var jag ska börja bara, men det löser sig.
Ska försöka återkomma under dagen med nya inlägg, och sen uppdatera regelbundet så gott jag kan. Men inget är säkert, beror helt på dagsformen..
