Orkar ingenting..
Dagarna går långsamt när man inte kan göra så mycket. Det är jobbigt att vara på sjukhus för där händer inget och man har inget att göra, men att vara hemma är inte så skönt som många verkar tro.
Självklart är det skönt att vara hemma i sin vanliga, trygga miljö, men det är också då man verkligen märker hur svag ens kropp är och hur lite man klarar av att göra.
Jag försöker städa, tvätta, diska och gå korta promenader, men min kropp klarar ingenting i jämförelse med förr. Ryggen känns så otroligt svag och jag måste ständigt gå ner på huk, sätta mig eller lägga mig ner för att vila. Jag kan inte stå och diska längre än några minuter innan jag måste ta en paus, och nyss när jag sorterade kläder fick jag sitta ner för att orka.
Jag drabbas också då och då av känslan man får om man reser sig för fort, när det liksom snurrar till i huvudet. Jag litar inte på min egna kropp utan får ständigt ta pauser för att inte överanstränga mig.
Det jag har lyckats med idag är lite av varje. Har diskat lite, tvättat och städat i sovrummet. Man får vara nöjd med det lilla..
Det känns så hemskt att min bästa vän, dvs min kropp, har blivit min största fiende. Jag vill så mycket, men klarar ingenting.
Kommentarer
Trackback
