När någon gör min dag.
Idag åkte jag, Johnnie och Ludde på en så kallad skrotmarknad. Inte den typen av marknad som säljer godis,smycken, tröjor och korv, utan en marknad full av reservdelar, gamla cyklar m.m.
Ludde kollar leksaker, Johnnie kollar reservdelar och jag på allt annat. Vi tog ut pengar innan vi åkte men jag tänkte inte så långt som att försöka hålla mig till låga belopp på sedlarna.
På marknaden hittade jag snabbt på en sak jag ville ha, eller rättare sagt: en sak att ge till min mor. En äldre, glad farbror berättade att han ville ha 50 kr och började packa in den i papper.
Jag räckte fram min femhundralapp och han började leta växel, men förgäves. Normalt skulle nog säljaren tagit tillbaka varan, men lagt den åt sidan så att jag skulle kunna komma tillbaka och köpa den senare när jag betalat med sedeln någon annanstans och på så vis fått fram mer lätthanterliga sedlar.
Men mannen säger, utan någon längre betänketid: "Äh, ta den här och kom tillbaka senare när du betalat med sedeln någon annanstans och skaffat dig en 50-lapp. Jag litar på dig"
Han räcker mig påsen och ler varmt.
Jag lovar att återkomma och vi går vidare. I handen håller jag påsen med varan.
En kort bit längre bort hittar Ludde en bil han vill ha. Säljaren vill ha 10 kr för den. Jag förklarar att jag inte har några småpengar utan endast en femhundring än så länge och gör mig beredd på att fortsätta vidare om växel inte finns.
Mannen ler mot Ludde och förklarar att det är hans sons leksaker, men att Ludde kan få den. "Jag gör upp det med min son sen" fortsätter han. Jag blir helt paff och samtidigt väldigt glad. Tackar flera gånger innan vi går vidare.
Senare återvände jag till den äldre mannen och gav honom 50-lappen precis som vi gjort upp. Tackade dessutom för förtroendet.
Såhär i efterhand skulle jag ha velat förklara för honom att han gjort min dag och hur mycket jag uppskattade meningen: "Jag litar på dig". Det betydde nog mycket mer för mig än han kan ana.
Dessutom hade jag velat berätta för leksaksförsäljaren att Ludde älskade leksaken och att han o hans kusin lekt med den hela eftermiddagen.
Människor som dessa två växer inte på träd och dom ger mig hopp om mänskligheten. Så små saker i grund och botten, men för mig betydde det enormt mycket.
Jag blir väldigt glad för småsaker. Någon som håller upp en dörr, någon som ger mig ett varmt leende i mataffären eller någon som tackar vid ett möte i trafiken. Kanske för att det är saker man inte kan ta för givet.
När någon gör något för mig som jag uppskattar så försöker jag ge tillbaka. Ett tack i dörrhålet, ett lika varmt leende tillbaka i mataffären eller en glad vinkning i trafiken.
Ett leende eller liknande gör så mycket, och det varken kostar eller tar tid. Samtidigt som det kan göra någons dag. Ha det i åtanke nästa gång du handlar mat.
Livet som småbarnsförälder
Det är inte alltid så lätt att få ihop vardagen, alla med barn känner nog igen detta. Det ska hämtas och lämnas på dagis, mat ska handlas och lagas, det ska tränas, läsas sagor och många av oss jobbar dessutom större delen av dagen.
Jag försöker klämma in träning så ofta jag kan. En timmes löprunda, en tur med cykeln(med eller utan Ludde) eller ibland lite styrketräning på inne- eller utegym. Allt beroende på hur dagen artar sig och hur sambon jobbar.
Igår hade jag tänkt springa en sväng, men efter maten hann jag inte innan sambon skulle åka till jobbet. Suget efter att träna fanns kvar så jag körde ett eget träningspass i trädgården när Ludde somnat.
Endast fantasin sätter gränser och jag släpade fram ett tungt spett, ett däck, en lagom tung sten och en slägga.
Varför köpa dyr utrustning när jag har ett helt gym hemma?
Jag slog på däcket med släggan, slängde omkring med stenen och spettet användes som tyngd vid flera övningar. Hade tänkt köra i ca 45 minuter men efter 30 var jag helt slut i framförallt benen som darrade av trötthet. Idag känns det i låren kan jag lugnt säga.
Som sagt, endast fantasin sätter gränser.
Fast anställning
Man kan säga att jag hade min första riktiga arbetsdag på min nya post igår. Som jag skrev häromdagen så har jag fått fast anställning åt Svenska Kyrkan nu, efter en tids vikariat på en och samma arbetsplats.
Jag har varit lite här och var då dom skrapat ihop lite timmar på olika ställen inom församlingen i hopp om att få ha mig kvar. Allt började med ett vikariat som vaktmästare när min vän skulle vara mammaledig, sen har det bara rullat på. Med tiden har jag visat min flexibla sida vilket cheferna verkar ha gillat, och därför har dom valt att ha mig kvar, fast att ingen fast tjänst funnits.
Tur har jag haft också eftersom folk har varit sjukskrivna, föräldralediga och liknande. Har hoppat likt Super Mario mellan vikariaten.
Men nu är jag alltså fast anställd eftersom en person i arbetslaget valde att säga upp sig. Men det är inte som kyrkvaktmästare vilket dom flesta nu vant sig vid att jag är, utan som barnskötare i församlingens barnverksamhet.
Församlingen har öppen förskola(Kyrkis) dit föräldrar kan åka med sina småttingar för att fika, leka m.m Man kan även åka dit för att få sina barn vägda en gång i veckan. Utöver det har vi barngrupper i olika åldrar, två pyssel- och lekgrupper och två körgrupper.
(skulle det låta intressant kan man hojta till, det finns några platser kvar)
Som sagt, man kan säga att jag hade min första riktiga arbetsdag igår. Egentligen inte då det var några arbetsdagar sedan jag bytte arbetsuppgifter, men det var igår barngrupperna drog igång på riktigt.
Min lilla ärthjärna fick jobba hårt. Inte nog med tempot, man ska även lära sig alla namn och ansikten. Är man uppväxt här så har man ofta koll på människor åtminstone lite, men jag som är inflyttad måste lära mig känna igen barnen och deras namn från grunden.
Gårdagen gick bra, på den korta tiden hann jag glädja barnen med att rita enhörningar plus att jag fick en teckning.
Idag har det också gått bra, vi har härliga barn i grupperna!
Har aldrig tidigare jobbat med barn så detta blir intressant. Jag hade inte gett mig in på detta om jag inte trott att det skulle bli kul, så jag klev in i min nya tjänst med nyfikenhet och en hel del idéer.
Jag saknar fortfarande "mina" kor och mitt förra jobb då jag gillar att jobba hårt, självständigt och utomhus. Jag gillar dock utmaningar och att lära mig nya saker, och detta är som sagt något helt nytt. Jag gillar gemenskapen i arbetslaget och nu när jag har Ludde är det skönt med fasta arbetstider. Nära till jobbet har jag också.
Jag är helt säker på att jag, Carol och alla "våra" barn kommer att ha riktigt roligt tillsammans!
Höst
Upptäckte precis att mitt senaste inlägg skrevs i början av juni! Tiden går fort när man har roligt.
Jag har haft en underbar sommar. Besökt min syster i Smögen där hon jobbat hela sommaren, vandrat en bit av Höga Kustenleden och varit på Gotland. Dessutom har jag pysslat massor med mina odlingar, ridit mina hästar och njutit av livet.
Nu är hösten här och jag, liksom så många andra, välkomnar alla rutiner som åter börjar infinna sig. Sommaren med dess ledighet må vara härlig, men rutinerna försvinner totalt.
Sen jag skrev senast har jag dessutom fått fast jobb åt Svenska Kyrkan. Kommer att ha en hel del nya uppgifter och jag är väldigt förväntansfull.
Känns som om jag har MASSOR att berätta men tiden finns inte just nu. Klockan är mycket och jag måste sova..
Får ta mig i kragen och återkomma inom kort!
På bilden ser ni mig och min lilla familj när vi var på Gotland. Det blåste halv orkan men en snabb liten bild med självutlösaren hann vi ta innan mobilen tippade i blåsten.
