Anna - Life is easy if you wear a smile!

Sådär ja, äntligen hemma från cellgiftsbehandling nr 2! Skönt att ha det avklarat.

Allt gick bra förutom en liten incident. Jag får cellgifterna i dropp, och även lite smått och gott som ska motverka illamående och liknande. När sköterskan bytte till en ny droppåse gick allt snabbt.

Jag pratade med en läkare precis då, samtidigt som sköterskan bytte påse och pysslade. Helt plötsligt känner jag nåt kallt strömma ur slangen i min kropp(min picline, som jag får cellgifterna i. Går från min arm in i kroppen mot hjärtat) och sen gick allt väldigt fort.

Jag började se som en massa stjärnor flyga omkring i rummet och jag fick väldigt svårt att andas, vilket gjorde att jag började hosta. Jag la snabbt händerna över ansiktet och utbrast att nu var det inte bra med mig. Allt bara snurrade.  Både läkaren och sköterskan kastade sig över mig och gav mig syrgas, stoppade droppet och lugnade mig.

 

Med tanke på den otäcka andnöden då halsen snörjde ihop sig och jag bara kunde andas små, korta andetag höll jag mig förvånandsvärt lugn. Efter all smärta jag haft har jag lärt mig att ta djupa, lugna andetag, och det började jag göra direkt när detta hände. Det, tillsammans med syrgasen gjorde att jag snart kunde ta allt djupare andetag igen.

Fick vila en kvart tills det lugnat sig innan vi fortsatte med droppet, nu i en mycket lugnare takt. Då gick allt bra och efter det hände inget konstigt. Skönt! Var lite otäckt att allt gick utför så fort, det dök upp på mindre än en minut..

Några små vilsna stjärnor flög dock omkring ett bra tag efter att det andra blivit bra. Men nu är allt som det ska igen!

 

Pratade med läkaren också, och hon hade resultatet från senaste röntgen. Till och med hon själv lät förvånad när hon förklarade hur det såg ut. Tumören har minskat i storlek, tydligen mer än dom räknat med. Det är jättegoda nyheter, och förhoppningsvis krävs det inte så mycket strålning för att få bort den lilla rackaren helt!