Anna - Life is easy if you wear a smile!

Mitt snitt, från maj till dec 2013

Verkar som om intresset för att se mitt snitt på magen var stort, för det var många som klickade sig in här på bloggen och läste de inlägget.

Därför tänkte jag passa på att göra ett ordentligt inlägg om mitt snitt från att Ludde kom ut tills nu. Är man lite känslig kanske man ska vara lite beredd, för alla kanske inte tycker om att se häftklamrar i magen!

 

Första bilden är tagen den 10/5 -13, två dagar efter att Ludde plockats ut. Det första jag gjorde när jag började vakna efter snittet var att lyfta på täcket och kolla. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, för allt jag hittade var en platt mage och ett stort plåster men de kändes som om jag väntat mig mer..

 

15/5 -13, en vecka efter kejsarsnittet. Dags att dra loss plåstret och ta bort häftklamrarna. Minns diskussionen jag hade med sköterskan(eller läkaren, minns inte vem det var). Jag trodde det skulle göra ont, men personen sa att det knappt kändes.

"Knappast, det måste kännas!" svarade jag.

"Tro mig, det är inte farligt"

"Så säger ni sjukhusmänniskor alltid, vare sig det verkligen gör ont eller inte!"

"Säger JAG de, så menar jag de. Jag ljuger inte för mina patienter" Svarade hon glatt.

Hon tog fram en stor tång och satte igång. Och nä, hon hade rätt(vilket jag erkände) för det kändes nästan inte alls. Fast jag var väl så drogad och bedövad av allt morfin, tabletter, ryggbedövning m.m. att det kanske var därför det inte kändes.

Sista häftklammern däremot, hade satt sig lite snett och den kändes. Men det kunde jag leva med, för om 1 av 13 möjliga krånglar ska man inte klaga!

6/7 -13 (Ludde föddes 8/5) Snittet har läkt jättefint! Är dock öm fortfarande och kan inte ha shortsen stängda då dom lägger sig med kanten i snittet. När man går skär kanten alltså in i snittet vilket inte känns kul. Så hela sommaren har jag haft antingen mjukisbyxor, mammabyxor(finns inga kanter som lägger sig i det ömma området) eller vanliga byxor som jag får ha lite öppna.. Men en lång tröja eller linne täcker så att det inte syns att byxorna är lite öppna!

Den ritade ringen visar vart min tatuering är. Dom gjorde en liten prick för att personalen som gav mig strålning ska se vart dom ska stråla. Tatueringen fick jag strax efter snittet, och eftersom min mage drog ihop sig blev det allt svårare för dom att se pricken. Därav ringen.

 

4/8 -13, märkena efter häftklamrarna har försvunnit, och läkningen ser fin ut. Men nervtrådarna i området har inte hittat på varandra än så känseln är konstig runt snittet(helt normalt)

12/12 -13, Och så har vi bilden jag tog häromdagen. Nervtrådarna har så gott som helt funnit varandra igen så känseln är nästan helt bra. Är bara lite öm vid vissa tillfällen, som när Ludde sparkar rakt på snittet till exempel.

 

Om jag någon gång blir gravid igen måste jag snittas på nytt. Inget jag ser fram emot eftersom det gjorde bra ont i flera månader, men slipper jag diverse cancertumörer och behandlingar så är jag nöjd!

Min Livia fick ju födas med akutsnitt, så jag tycker det är intressant att se andras ärr efter snitt.. Innan mitt snitt hade jag knappt sett något operationsärr under läkning, så visste inte riktigt vad man kunde vänta sig och nojade massor.. Men nu är det läkt sedan länge (förut nervtrådarna som inte hittat varandra och inte så ljust än) och det är nog ganska likt ditt, tror jag. Upplever du att ärret "dras in" i kanterna? Det tycker jag, att det liksom blir lite "häng" i huden ovanför :)

När jag ändå skriver måste jag få passa på att säga att du verkar vara en sån stark och imponerande tjej genom allt! Kramar till dig & lilla Ludde!