En dag på gården

Har varit hos mamma och pappa nästan hela dagen idag. Och min trogna kompanjon Ludde hängde med(inte för att han hade nåt val direkt..).
Först och främst skulle hovslagaren komma, så vi anlände rätt tidigt för att göra iordning allt innan och ta in hästarna.
Nä hovslagaren var klar och hästarna återvänt till hagen ville pappa ha hjälp att flytta fåren. Jag erbjöd mig att ta täten med kraftfoderhinken, vilket oftast är min uppgift när vi flyttar fåren eftersom jag normalt både har kondis och springer snabbt.
Vi samlade flocken och allt gick som planerat när vi satte fart mot den nya hagen några hundra meter bort. Tackorna har inget tålamod utan springer, därav det höga tempot vid flytten. Så det gäller att man håller sig i täten och visar vägen innan tackorna tar sina egna vägar.
Tackorna kom upp jämsides om mig och började dra om, och jag tänkte som vanligt att jag bara ökar tempot och springer fram till tätposition igen.
Men det gick inte! Min kropp orkade inte öka det minsta, fast att jag normalt kan öka mycket mer. Så går det när man glömmer sina bekymmer(och sin nya, otränade kropp).
Som tur var saktade tackorna snällt in när vägen delade sig, för att jag skulle få visa dom vägen. Trodde nämligen att dom skulle sticka och inte bry sig om mig alls. Men dom hamnade i rätt hage trots allt. Men sen flåsade jag bra nog, trots en så kort sträcka!
 
Efter det visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på, men fick syn på en buske med mogna, röda vinbär. Det kliade så pass i mina "bärplockarfingrar" så jag satte igång att rensa busken. Nästan 2 liter bär senare var busken tom och jag nöjd för dagen.
Kollade på en gammal film med mamma och Ludde innan jag började fundera på att åka hem.
 
Pappa skulle lasta av ett lass med höbalar, och undrade om jag klarade av att hjälpa till lite. Självklart! Ingen sommar utan höskörd!
Klarade av att lasta av lasset, men hade inte orkat ett till direkt efter. Men pappa var jätteglad för hjälpen, dock lite orolig för att jag skulle blivit lite för trött.
Läkarna sa ju att jag skulle börja träna, men dom pratade i och för sig om lugna promenader, inte en massa tunga höbalar.. Men jag gillar utmaningar :)
 
 Pappa kastar på dom första balarna så att jag ska slippa klättra så mycket. Sen gick han upp så skullen och staplade det jag skickade upp.
 
Bal på väg!

Jag iklädd musse pigg-öron:

Nu känner jag mig sådär härligt trött i kroppen som man ska vara i slutet på dagen om man jobbat väl. (tänk på att jag inte behöver göra mycket för att bli trött numera!)
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: jennie

Gud så skönt att dom inte hitta någe fel :-) vi fick göra en hjärn mätning för att se så hon ej har fått kramper eller epilepsi, å dom kunde ej se någe :) vilket blev att en stor sten ramla ner från axlarna :D big happy. Haha så sånt slipper vi göra igen. Men ska kolla synen å hörseln fram tills hon är 6 år "/ hittills har det vart bra tack å lov . Kram till er :)

2013-07-15 @ 23:11:37
URL: http://mammatillhampusnicole.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0