Anna - Life is easy if you wear a smile!

Hade fullt upp igår. Klockan 9 på förmiddagen åkte jag och Ludde hem till mina föräldrar. Jag och äldsta brorsan skulle nämligen klippa får.

Ungefär hälften av tackorna ska åka på slakt inom kort och måste vara klippta då, och eftersom jag och Robin är 1:a och 2:a fårklippare fick vi sköta saken. Jag klippte fåren mer eller mindre ensam under flera år, men Robin har varit med mer och mer på senare år. Han är ofta inblandad när det handlar om fårskötsel på gården.

Nu under våren var jag så sjuk att mamma och Robin klippte fåren själva.

 

Det sista vi skulle göra var att ta in korna med deras kalvar. Detta brukar gå smidigt och snabbt, men inte den här gången. Dom var ovanligt röriga, men kor och kalvar fick vi tillslut in. Tjuren som gått med flocken däremot, blev kvar ute.

Våra två andra tjurar går i en av hagarna flocken passerade på sin väg mot lösdriften, och tjuren kunde inte låta bli att stanna hos dom och mucka gräl. Vi försökte fösa iväg tjuren efter korna, men han började bli lite väl hotfull mot framförallt mig som kämpade mest för att få med honom in. Jag har ingen lust att bli attackerad av en stor tjur nu när jag äntligen blivit frisk från cancern, så när tjuren tog sats för att komma förbi mig klev jag och sidan och lät honom passera.

Han befinner sig trots allt i en hage, så vill han överge damerna för att mucka med dom andra grabbarna får han väl göra det.

Korna kom i alla fall in, hälften av fårflocken blev klippta och alla var nöjda och glada.

 

Maria, Robins sambo, passade Ludde under tiden vi var ute och skötte djuren. Allt hade gått bra och Maria var absolut inte omöjlig när det gäller framtida barnpassning. Så Ludde måste ha charmat henne ordentligt!

 

På kvällen, när jag och Ludde kom hem, var inte Johnnie hemma. Försökte ringa men fick inget svar. Vi skulle nämligen hem till grannarna på fika.

Kastade snabbt på mig andra kläder(vill inte lukta allt för mycket får..) och då ringer mobilen. Johnnie har försökt hjälpa en bekant med att få in ett gäng kor som rymt.

Det hade inte gått att fånga dom, och Johnnie hade berättat för dom att jag var jättebra på att fånga kor och kunde hjälpa till vid nästa försök(det var kolsvart då Johnnie ringde och inte läge att jaga kor i skogen).

Visst kan jag hjälpa till, men sen när blev jag expert på att locka in kor?

Den dagliga skötseln klarar jag av, men Johnnie fick det att låta som om jag ger ifrån mig ett lockrop som hypnotiserar korna så att dom låter sig infångas. Njae..Skulle inte tro de va..

 

Skogen är stor och djuren håller sig där, så dom ska vänta med nästa infångningsförsök tills nästa helg. Tills dess har jag fria händer att försöka få in dom om jag vill. Tror folk har överskattat min förmåga att fånga djur något. Jag känner inte djuren och har svårt att tro att dom kommer bry sig ett dugg om mig. Men får jag tid kanske jag kan åka och hälsa på dom i alla fall..

 

Vi åkte i alla fall hem till våra grannar på fika igår kväll. Elin är inte snål när det gäller fika, och bra smak har hon också. Ludde var trött men slocknade tillslut fullständigt. Även vi vuxna började nicka till en efter en, och då är det dags att avrunda!

Har sovit som en gris i natt, och drömt jättekonstiga drömmar(som vanligt). När Ludde vaknat ska vi ut på promenad i det lite kyliga, men soliga vädret. Även städning och renovering står på schemat.

Om Johnnie kan ta hand om Ludde i eftermiddag kanske jag ska följa med Robin och klättra på klätterväggar. Fortfarande förkyld, men jag får ta det lugnt. Fick hoppa över innebandyn igår igen på grund av förkylningen, då det känns som lite för hård träning när man är sjuk.

Vill bli frisk så att jag kan träna ordentligt!