Anna - Life is easy if you wear a smile!

Jag hoppas att ni alla riktigt suger i er av energin våren just nu erbjuder! Solen skiner, värmen har anlänt, fåglarna sjunger, blommorna slår ut och insekterna har ännu inte riktigt kommit. Bästa tiden på året!

 

Gick en sväng med vovve och Ludde på förmiddagen. Såg att bonden harvat och saknaden efter jobbet slog till. Men just nu vill jag inte tänka på jobb, bara njuta av att se Ludde leka, utforska, skratta och njuta av livet. Det är tyvärr inte så lätt att alla gånger leva i nuet, jag är en sån person som hela tiden strävar framåt och vill uppleva/se nya saker. Men för var dag som går inser jag allt mer att den här tiden aldrig kommer tillbaka, så jag måste sakta ner tempot så att Ludde och jag tar oss framåt i samma hastighet. Vill inte missa en endaste rörelse den grabben gör.

Det är full fart på krypandet nu. Framförallt om han känner sig jagad av mig, samtidigt som han sett något han bara måste hinna fram till innan jag fångar honom. Då går det i en rasande fart!

Det är så härligt att se honom undersöka saker, hur han försiktigt känner, tittar och smakar på prylen han hittat på.

Han är dessutom en otroligt glad liten kille, precis som barn i allmänhet brukar vara. Helt oförstörd och ovetande om alla orättvisor i världen. Och hans värsta problem i livet är att maten är 1 minut för sen eller att mor och far bestämmer när han ska sova på kvällen(fast att han inte alls vill sova!).

Man börjar själv sakna livet som liten, även om man nu ser sin chans att få smaka på ungdomens källa en period. För aldrig är det så accepterat att vara liten och barnslig som när man leker med barn.

En sak jag sett fram emot länge är att kunna åka pulka med Ludde. Det är ju jättekul att åka i backen!

 

Jag blev aldrig speciellt vuxen, utan gillar fortfarande att hänga över kundvagnen och glida fram mellan hyllorna på IKEA, göra snöänglar på vintrarna, kasta snöbollar, äta deg när jag bakar, fixar olika mönster i pälsen på korna jag klipper och ja, ni fattar.

Johnnie är van vid detta, och höjer inte ett dugg på ögonbrynen när jag kryper runt på golvet efter Ludde eller gömmer mig för att sen skrämma lillgrabben när han kommer förbi.

Idag satte jag ner Ludde i hans leksakslåda(som han tömt på golvet) och knuffade omkring på honom samtidigt som jag sjöng klassikern: "Tuffituffituff nu tåget går, ut i vida världen. Den som 50 öre har, får följa med på färden..." Ludde skrek av skratt och vi passade på att plocka upp hans leksaker under åkturen.