Anna - Life is easy if you wear a smile!

Jag kom på att jag inte skrivit något om det senaste läkarbesöket, så jag tar och klottrar ner några rader.

 

Egentligen finns det kanske inte så mycket att skriva, då allt gick till precis som tidigare läkarbesök.

Jag fick för en gångs skull komma in direkt när jag satt mig i väntrummet, trots att det var ungefär 10-15 minuter innan den avtalade tiden.

Dom senaste läkarbesöken jag varit på har dragit ut på tiden då läkarna har blivit försenade. Så jag har vid dessa tillfällen fått vänta minst 30 minuter extra. Jag har sällan något viktigt inbokat efter besöken, så mig gör det inte så mycket. Däremot kan det vara så att Johnnie samtidigt passar Ludde, och då behöver jag hem snabbast möjligt efteråt så att han kan åka och jobba. Där har vi en klar fördel med att han är egenföretagare och kan styra sina dagar själv, för när jag ska på läkarbesök kan han nästan alltid passa Ludde och sen åka och jobba när jag kommit hem.

 

Själva läkarbesöket var alltså precis som vanligt. Det skulle vara en kvinnlig läkare, men hon var sjuk så min läkare Bengt(som varit boss över hela min behandling) vikarierade. Inte mig emot, jag tycker bäst om honom eftersom det är honom jag träffat regelbundet under hela sjukdomsförloppet.

Vi satte oss ner och han frågade lite hur det var med mig och om jag stött på några problem. Han kollar alltid i min journal och kollar lite hur det gått med tidigare problem. Vi pratade bland annat om smärtorna jag haft i buken, och även om den återkommer ibland har jag lärt mig att häva den. Dessutom vet jag ungefär vilka saker som utlöser det så när jag känner minsta lilla tendens till smärta(den typen av smärta) tar jag en eller två värktabletter. 

 

Han hade vettiga svar på alla mina frågor och funderingar, så jag var nöjd. Jag frågade även om nästa röntgen, och han tyckte att det var dags för det i januari.

Förövrigt så ska jag fortsätta med dom östrogenpreparat jag använder mig av nu(eftersom min kropp inte kan bilda eget). Ska även testa att regelbundet ta ytterligare ett för att se om det ger positiv effekt på läkningen av det strålade området.

 

En snabb undersökning senare och sen var vi klara. Allt såg bra ut så han hade inget negativt att säga.

 

Nästa besök ska alltså bli i Januari, med tillhörande röntgen och blodprov. Tre månader låter som en väldigt kort tid, men det känns som om det är minst ett halvår mellan läkarbesöken. Nästan så att man börjar sakna läkarbesöken innan man får nästa kallelse! Mitt tidsperspektiv är lite knasigt..

 

Förövrigt så sover Ludde just nu för första gången i sitt egna rum, och han protesterade inte det minsta. Vi har inte renoverat rummet, men lite gardiner och tavlor gör mycket. Vi har inte möjlighet att göra en renovering än så han får klara sig ett tag. Men ska man tänka ett steg längre så gör det ingenting, för "råkar" han klottra på väggen eller liknande gör det ju ingenting!

Det känns obeskrivligt bra att det börjar bli allt mer ordning här hemma. När jag flyttade hit fanns det väldigt mycket grejer kvar från när Johnnies familj bodde här(han är uppväxt i detta hus), och det är självklart inte så kul för mig som vill känna mig hemma här.

Men sakta men säkert städar vi upp, och det känns helt fantastiskt att Ludde nu sover i ett rum som för en månad sen var ett förråd/kontor FULLT med grejer. Äntligen börjar vi få ordning.

Det är självklart en hel del kvar att göra, men det tar sig.

Även lille Ludde har hjälpt till. Igår stod jag i köket och diskade när Johnnie bad mig komma. Han tog mig till Luddes rum och pekade på den lille grabben.

Ludde hade på eget initiativ hämtat en liten låda som han bestämt höll på att packa ner sin fars småsaker i. Just då önskade jag att jag haft något att filma med, för han såg helt underbar ut.

 

Nä, nu ska jag skriva en inköpslista, för när Ludde vaknar från sin tupplur ska vi åka och handla.