Efter regn kommer solsken
Ska alldeles strax krypa till kojs, men eftersom jag ändå skulle svara på ett mail kände jag att jag lika gärna kunde skriva ett nytt inlägg också.
När Ludde gick i säng efter en relativt lång och händelserik dag passade jag på att rulla fram träningscykeln och trampa 16,77 km på en timme. Jag vill nå 2 mil på en timme, men det dröjer ett tag till.
Om jag inte vill eller kan träna utomhus brukar jag göra det framför tv:n istället. Jag måste få något annat att tänka på än "Usch vad jobbigt", "Varför utsätter jag mig för detta" och "Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra.."
Oftast brukar jag sikta in mig på att träna framför tv:n om jag ändå ska kolla på ett speciellt program. På så sätt kombinerar jag nytta och nöje. Men nu går det inget vettigt på tv, då man tager vad man haver..
Efter cykeltrampandet kämpade jag vidare med lite styrkeövningar. Körde en övning för magen som är ny för mig, och då slet det ordentligt i magmusklerna. På ett dåligt sätt alltså, för det kändes inte helt bra. Det kändes ungefär som om musklerna skulle gå av om jag ansträngde mig lite hårdare, så jag fick utöva andra magövningar istället. Vet inte om det är efter strålningen eller kejsarsnittet, men det kändes i nedre delen av magmusklerna.
Jag är inte riktigt vän med mina magmuskler just nu, för det känns inte som om vi samarbetar. Jag började ju känna att träningen gav resultat men nu tycker jag att magens muskler inte alls hänger med och samarbetar.
Äh, det kommer väl. Ju mer jag tränar desto bättre bör musklerna bli(såklart).
Ska väl ta och poängtera att jag självklart inte tränar om det inte känns bra. Som med den där magövningen, det får ju inte kännas obehagligt och göra ont när man tränar.
Körde även på med lite andra övningar som grabbarna visade i måndags på klättringen. Det kändes fint i låren den här gången med kan jag ju lugnt säga!
Förövrigt så mår jag jättebra just nu. Bättre än på mycket länge! Jag känner mig trött och sliten nästan jämt, men om man räknar bort det så är livet kanon.
Jag har kommit igång med träningen, Ludde och jag håller oss sysselsatta, jag njuter av att se Ludde växa och jag tar en dag i taget. Jag går inte och oroar mig över saker längre, det löser sig.
Jag vill vara här och nu, jag vill se alla Luddes framsteg och bara.. njuta. Vi kommer inte få fler egna barn, jag har accepterat det nästan helt nu. Fast ska sanningen fram hugger det alltid till inombords när jag ser en rund, fin gravidmage. Graviditeten blev ett kapitel i mitt liv som stals ifrån mig, liksom möjligheten att göra ett nytt försök. Men sånt är livet. Vi fick ett barn, och honom gjorde vi jäkligt bra(rent utsagt).
Men att langa in Ludde på dagis är helt uteslutet just nu, för den här barnkaramellen ska jag suga på ett tag till utan stress!
Det är så härligt att se Ludde upptäcka världen, och man blir själv som ett barn på nytt. Idag jagade jag Ludde fram och tillbaka i föräldrarnas kök i säkert en halvtimme. Han skrek av skratt och var så lycklig. Jag med för den delen, för nu är jag riktigt lycklig igen.
Efter regn kommer solsken.
Kommentarer
Trackback
