Inför morgondagen
Ludde mår mycket bättre idag, men vi är hemma idag med. Under gårdagen spydde han en sväng så vi håller oss borta för säkerhetsskull. Jag hoppas som sagt verkligen att jag inte drabbas av några Luddebaciller, för det skulle betyda att morgondagens ingrepp inte blir av som planerat.
Jag känner mig verkligen redo mentalt för nästa steg i denna följetong, vad detta steg än innebär. Förhoppningsvis kommer urinledningen funka, men jag försöker verkligen förbereda mig på att det inte kommer det. Jag försöker tänka negativt för en gångs skull! På så vis kanske jag inte blir lika besviken som vid förra gångens bakslag.
Jag pratade med urologen igår, dvs dom som ska utföra ingreppet imorgon. Jag ville höra mig för om när undersökningen av urinvägarna blir av så att dom förhoppningsvis hinner se att det inte funkar innan febern och smärtan kommer. Hon visste inte när detta skulle bli av utan hänvisade mig till att prata med läkaren imorgon. "Det är samma läkare som förra gången, så han bör vara förberedd på att det kanske inte funkar eftersom det blev trassel förra gången" svarade hon.
Frågade dessutom om jag kunde få lugnande om jag blev för nervös innan ingreppet. Lät som om det inte skulle vara några problem. Jag känner mig lugn idag men vet inte alls hur det kommer kännas imorgon.
Förr tacklade jag varje situation på sjukhuset med humor och nyfikenhet samtidigt som jag var en aning naiv. Numera har rädslan för smärta tagit över och det är svårt att slappna av.
Inte blir det bättre av att problemen bara avlöser varandra. På så vis kan man aldrig slappna av och må så bra som man skulle vilja.
Kommentarer
Trackback
