Potatisskörd
Årets stora potatisskördardag idag!
Som ni säkert vet odlar vi(mest jag och pappa) en hel del smått och gott hemma på föräldrarnas gård. Pappa är chef över potatisen, medans jag står för morötter, palsternackor, kryddörter, tomater m.m.
Men idag skulle alltså potatisen upp så jag och Ludde åkte till gården för att hjälpa till. Vid potatisskörden hakar hela familjen på och hjälps åt, vilket är en väldigt trevlig tradition. Vi har väldigt roligt när vi umgås i den här familjen!
Det var inte lika mycket potatis i år som vid förra årets skörd, men det räcker gott och väl till oss i familjen. Det vi odlar på gården får nämligen hela familjen ta del av.
Ludde hjälpte till så som barn i den åldern gör. Plockar några potatisar, tröttnar, leker lite med något redskap, vänder någon hink med potatis, pratar oavbrutet, kollar på traktorerna och djuren.. Ja, ni fattar. Men han skötte sig ändå väldigt bra, framförallt med tanke på att det inte blev någon tupplur mitt på dagen. Det blev liksom inte av och han skötte sig så bra.
Nu på kvällen var han dock helt slut, vilket jag mycket väl förstår. Det är jobbigt att plocka potatis om man är så liten som han.
Han var lite övertrött och ledsen nu på kvällen, och har vaknat några gånger och gråtit innan han sedan somnat om igen. Hoppas att det inte är feber på gång, för då brukar han sova sådär oroligt. Han känns dock inte febrig, så vi får se.
Är mycket nöjd med lill-killen i alla fall! (men han är absolut inte redo för att skippa tuppluren vid lunch än)
Traktorerna är intressanta! Tänk, gammeltraktorn är jag uppvuxen med, och nu får Ludde växa upp till samma härliga traktorljud. (Boxen har ju sitt egna läte, och man riktigt njuter när man hör den)
Potatishjärta.
Ludde letar potatis.
Alla hjälps åt!
En liten del av skörden innan den kördes till jordkällaren.
Familjetradition.
Mycket seriösa potatisjägare! Ludde med morbror Jimmy.
För egen del gick det jättebra att skörda potatis. Pappa var lite orolig inför skörden att jag inte skulle orka och sa åt mig att bara delta om jag ville och orkade. Visst, katetern är i vägen, men man får gilla läget.
När jag sen satte mig i bilen och körde hem i mörkret med en sovande liten kille i bak, kände jag den där härliga lyckokänslan i kroppen. Känslan jag får efter att ha blivit sådär skönt trött av gammalt hederligt kroppsarbete, och är nöjd med dagens sysslor.
Det saknar jag verkligen med jobbet på mjölkgården. Att jobba riktigt hårt och sen kunna åka hem med den där sköna och nöjda känslan i kroppen. Det är som en drog för mig.
Hur som helst. Är som sagt nöjd med dagen och snart ska jag krypa till kojs. Imorgon blir det julmarknad(ja, ni läste rätt) och... Ja, sen vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Skörda morötter kanske? Vi får se.
Kommentarer
Trackback
