Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nyss hemkommen från en liten grillfest med grannarna. Jag har varit igång hela dagen och kände helt enkelt att det var dags att gå hem och sova för kroppen är slutkörd.

 

Först åkte jag, Ludde och min bror Jimmy till vår gymnasieskola Jälla. Dom har varje år en dag då dom har "öppet hus" så att folk och fä kan komma och kolla in skolan med alla dess djur och maskiner. Jällaskolan är ett naturbruksgymnasium om det är någon som undrar.

Träffade dock på ytterst få av dom lärare vi haft, och det var ju lite tråkigt. Det roligaste är ju just att träffa alla bekanta ansikten igen.

Ludde gillade framförallt skogsmaskinerna, vilket hans morbror(som jobbar i skogen) var mycket nöjd med.

 

Sen åkte vi in till Uppsala. Jimmy skulle springa Kung Björn-loppet tillsammans med min andra bror och hans sambo. Jag brukar vara med och springa, men förra året hade jag knäproblem och i år har jag helt enkelt inte kommit till joggingträningen än efter all sjukdom och smärta. När kroppen orkar med vardagen utan större problem, då är det dags att börja springa igen.

Visst känns det tråkigt att se alla andra springa iväg efter att starten gått, men var sak har sin tid. Snart är jag igång igen.

Ludde hade roligt och klappade händerna när folk sprang i mål.

 

När det var klart åkte vi(jag och Ludde) och hjälpte mamma och pappa att rensa i en trädgård. Om jag fattat det rätt är det en av mammas brukare(hon driver ett hemtjänstföretag) som bett om hjälp. Mamma bad i sin tur mig om hjälp, eftersom jag gillar att pyssla i trädgården. Hjälpte till ett par timmar innan vi fortsatte resan hemåt.

 

Hann bara hem och vända, för vi skulle vidare på grillfest. Helst ville min kropp ligga i soffan och vila, men en stund ville jag i alla fall vara med och grilla. Vi har en plats här i närheten som vi grannar brukar samlas vid några gånger per år för att grilla, ta några öl och ha trevligt. Jag och Johnnie har pratat om att dra ihop en träff under hela sommaren, men eftersom jag varit dålig har det inte blivit av.

Men nu när jag piggnat till något var det dags. Johnnie bjöd in folk genom facebook, och trots att det blev med kort varsel kom det väldigt många. Jättekul!

 

Men eftersom jag äter lite smärtstillande fortfarande och just nu dessutom äter antibiotika mot den misstänka urinvägsinfektionen(som är fruktansvärd, med andra ord inga förbättringar än..) ville jag inte dricka speciellt mycket. Framförallt så vill jag inte dricka om Ludde är med, eftersom jag vill ha så bra koll jag kan ha på honom.

En öl blev det, min andra öl sedan midsommar. Sommarens infektion och all dess mediciner har gjort att jag inte ens kunnat ta en kall öl under dom varma sommarkvällarna. Eller ja, kunnat och kunnat. Visst hade jag väl kunnat, men jag är väldigt försiktig med alkohol och mediciner(med all rätt).

Vid halv nio tog Luddes krafter slut och tröttheten tog över. Det gjorde inte mig något då jag kände likadant.

 

Åter igen känns det tråkigt att tröttheten styr mitt liv, även om jag blivit piggare. Hade gärna stannat längre med tanke på hur många underbara människor som var där, men orkade inte. Jag vet att alla grannarna förstår, men jag känner mig så osocial och tråkig som måste gå hem så tidigt.

 

Ludde har varit jätteduktig hela dagen och skött sig nästan exemplariskt. Tittat på djur, maskiner och joggande människor, släpat ris i trädgården vi röjde upp i och sprungit och lekt med grannungarna under grillfesten. Inte undra på att han somnade med vällingflaskan i munnen nyss, det har varit en lång dag för honom med.

 

Nu ska jag ta en liten nattmacka, en antibiotika-tablett och sen krypa till kojs. Imorgon väntar några timmars jobb då jag ska gå dubbelt med Jens. Dags att lära sig "inre tjänst", dvs sköta om begravningar, dop m.m.