Snöröjning

Idag var det mycket sjukdomar på jobbet så jag fick jobba självständigt. Jag gillar att jobba självständigt men känner mig fortfarande lite ovan vid detta jobb och dess sysslor vilket gör att allt går lite trögt. Minns hur det var i början när jag skulle städa i Kyrkans Hus. Allt gick jättetrögt och utan något flyt alls. Nu däremot, när jag städat en hel del, går det som smort och jag står ofta och undrar om jag missat något eftersom det känns som om det gått för snabbt.
 
Under natten föll det snö så det var snöskottning/plogning som stod på schemat idag. Ordern löd: "Skotta tills du storknar".
Kyrkans Hus var prio 1. Körde dit men när jag väl skulle börja fick jag inte plogbladet att samarbeta. Efter en bra stunds kikande och assistans över telefon från arbetskamraterna hittade jag på felet. En kontakt som inte satt i helt. Kände på mig att det skulle vara något riktigt skitfel(rent utsagt..) och därför känns det pinsamt att behöva ringa efter hjälp. En sån där sak borde jag hitta på själv, men trodde inte ens att den kontakten hade med saken att göra.
Nu kommer jag inte göra den missen igen i alla fall.
 
När jag väl kom igång gick det bra. Lite trögt eftersom jag inte har så bra koll på gräskanter och vart snön ska ligga, men ju mer jag körde desto bättre gick det.
Jag har bara testat på att ploga litegrann tidigare, så detta var jättebra träning för mig.
 
Eftersom jag blev försenad hann jag inte med allt jag hoppats på. Jag jobbar ju bara halvdagar så när klockan närmade sig lunch fick jag backa in maskinen och åka därifrån. Typiskt, när arbetet var som roligast!
Jag avskyr att åka från jobbet innan allt är klart och jag ogillar överhuvudtaget att avbryta sysslor. Framförallt på fredagar vill jag hoppa in i bilen med vetskapen om att sysslorna är klara och med känslan av att jag gjort ett bra jobb. Idag hade jag den helt motsatta känslan.
Jag vet innerst inne att jag gjorde mitt bästa, men tydligen hade jag högre krav på mig själv idag.
Alla jag pratade med sa: "Ta det i din takt, du behöver inte stressa" när jag förklarade att dom andra var sjuka och att jag körde själv.
Trots det kände jag mig väldigt stressad när jag hoppade ur maskinen för att sluta för dagen. Stressad av att behöva avbryta något som inte är klart.
 
 

Sån är jag. Det är nog helt enkelt gamla vanor sedan jobben på mjölkgårdar. Sysslorna måste göras och man kan inte åka hem förrän allt är klart. På mjölkgårdarna hanterar man levande djur som behöver ha alla sina behov tillgodosedda, så självklart är det annorlunda med ett sådant jobb.
 
Det låter självklart inte bra att bli stressad över jobbet på detta vis som jag beskriver nu, men detta är en egenskap hos mig som jag ständigt jobbar på. Sedan jag blev sjuk 2013 har jag helt enkelt fått inse att jag måste ta det lugnt och att jag inte kan göra annat än mitt bästa. Resten är överkurs.
Är jag trött en dag så tillåter jag mig att sova en stund. Känner jag mig inte helt kry är det helt okej att ligga på soffan och titta på tv. Disken, dammråttorna och komposthinken kan vänta.
 
Jag ska tillägga att jag har underbara arbetskamrater som påminner mig om att ta det lugnt och inte stressa, vilket behövs emellanåt då jag gärna vill ha ett högt tempo av ren vana.
 
När jag kom hem var jag för "igång" för att sova en stund, så jag satte igång att diska och städa. Men nu är pulsen nere och jag kan slappna av och njuta av fredagen.
På söndag ska jag jobba som vaktmästare på en konsert i en av "våra" kyrkor. Pengarna dom tjänar på inträdet går till cancerfonden, så när jag fick frågan om jag kunde ställa upp och jobba kändes svaret självklart.
Börjar bli lite nervös nu, samtidigt som det ska bli väldigt roligt. Jag ska bland annat sköta ljud och ljus, en uppgift jag inte känner mig helt bekväm med än. Men jag ser det som bra träning.
 

Nu ska jag väcka lill-grodan som ligger och trynar i min säng. Dags för middag och stallskötsel!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0