"Dom oönskade"
Nu har min helg börjat, dock började den inte så bra som jag först trodde..
En av mina favoritkor hade kalvat ute på betet och anledningen till att jag tycker så mkt om henne är för att hon är speciell. Hon är nämligen synskadad!
Jag pratar alltid med henne när jag närmar mig, för att hon inte ska bli rädd. Synskadan är nåt hon måste vara född med, för man ser inga fel på hennes ögon mer än att hon inte fäster blicken på en när man kommer gående. Då är det öronen som aktivt lyssnar efter stegen tills man står nån meter ifrån henne och blicken plötsligt fästs vid den som gått fram till henne.
Att ta hem henne var inga större problem nu när man vet hur hon ska hanteras. Det går inte att fösa henne framför sig, utan man måste leda henne. Men när vi kom hem kollade jag hur hennes mjölk såg ut och en juverdel var inte alls bra.. Hon blir troligen 3-spent, vilket tyvärr oftast är början på slutet..
Väldigt tråkigt, för den kon är väldigt speciell för mig..
Satt i bilen och funderade lite. Det värsta med att jobba med djur är att dom förr eller senare försvinner från en. Don skänker mkt lycka, men tomrummet efter dom är ofta otroligt smärtsamt.. Jag vet att man inte ska förälska sig i mjölkkor då dom inte blir kvar i besättningen så länge, men trots det skaffar jag allt fler favvosar.
Och tänker jag efter så är det nåt som är fel med alla dom jag känner lite extra för. Höga celler i mjölken, tre-spenta, problem med dräktighet.. ja, typ allt som kan vara fel med kor i besättningar.
Jag har med andra ord otur med mina favoriter.
Mamma sa en gång att jag jämt haft otur med mina favoritdjur, och det verkar inte bättre. Inte pga min eller andras hantering av dessa djur, bara ren otur. Olyckor och sjukdomar kan man inte rå för..
Hemma har jag börjat samla ett gäng djur som jag fått och köpt från olika håll. Jag kallar dom för "Dom oönskade". Inget snällt namn kanske, men det är just så det är.
Dom består hittills av:
1) En pensionerad travhäst som tröttnat på att tävla.
2) En liten kalv vid namn Sköna. Född för tidigt och var mer eller mindre döende då hon flyttade hem till mig.
3) En liten tjurkalv vid namn Ferdinand som inte vill dricka mjölk på nappflaska som liten.
4) En ko jag köpt från jobbet efter att hon kastat(fått missfall) och som skulle på slakt pga det.
Kanske kommer en liten halvblind ko ingå i det sällskapet en vacker dag? Sa så till Johnnie för att skoja med honom, och som svar fick jag ett uppgivet "jaha.." han tycker nog att det räcker nu :)
Förresten, jag skrev ju om lilla Sköna i vintras, henne har ni väl inte glömt?
Får fixa lite nya bilder senare, hon har ju vuxit lite sen den här bilden togs!
tjao!
En av mina favoritkor hade kalvat ute på betet och anledningen till att jag tycker så mkt om henne är för att hon är speciell. Hon är nämligen synskadad!
Jag pratar alltid med henne när jag närmar mig, för att hon inte ska bli rädd. Synskadan är nåt hon måste vara född med, för man ser inga fel på hennes ögon mer än att hon inte fäster blicken på en när man kommer gående. Då är det öronen som aktivt lyssnar efter stegen tills man står nån meter ifrån henne och blicken plötsligt fästs vid den som gått fram till henne.
Att ta hem henne var inga större problem nu när man vet hur hon ska hanteras. Det går inte att fösa henne framför sig, utan man måste leda henne. Men när vi kom hem kollade jag hur hennes mjölk såg ut och en juverdel var inte alls bra.. Hon blir troligen 3-spent, vilket tyvärr oftast är början på slutet..
Väldigt tråkigt, för den kon är väldigt speciell för mig..
Satt i bilen och funderade lite. Det värsta med att jobba med djur är att dom förr eller senare försvinner från en. Don skänker mkt lycka, men tomrummet efter dom är ofta otroligt smärtsamt.. Jag vet att man inte ska förälska sig i mjölkkor då dom inte blir kvar i besättningen så länge, men trots det skaffar jag allt fler favvosar.
Och tänker jag efter så är det nåt som är fel med alla dom jag känner lite extra för. Höga celler i mjölken, tre-spenta, problem med dräktighet.. ja, typ allt som kan vara fel med kor i besättningar.
Jag har med andra ord otur med mina favoriter.
Mamma sa en gång att jag jämt haft otur med mina favoritdjur, och det verkar inte bättre. Inte pga min eller andras hantering av dessa djur, bara ren otur. Olyckor och sjukdomar kan man inte rå för..
Hemma har jag börjat samla ett gäng djur som jag fått och köpt från olika håll. Jag kallar dom för "Dom oönskade". Inget snällt namn kanske, men det är just så det är.
Dom består hittills av:
1) En pensionerad travhäst som tröttnat på att tävla.
2) En liten kalv vid namn Sköna. Född för tidigt och var mer eller mindre döende då hon flyttade hem till mig.
3) En liten tjurkalv vid namn Ferdinand som inte vill dricka mjölk på nappflaska som liten.
4) En ko jag köpt från jobbet efter att hon kastat(fått missfall) och som skulle på slakt pga det.
Kanske kommer en liten halvblind ko ingå i det sällskapet en vacker dag? Sa så till Johnnie för att skoja med honom, och som svar fick jag ett uppgivet "jaha.." han tycker nog att det räcker nu :)
Förresten, jag skrev ju om lilla Sköna i vintras, henne har ni väl inte glömt?
Får fixa lite nya bilder senare, hon har ju vuxit lite sen den här bilden togs!
tjao!
Kommentarer
Trackback
