Saknad
Gör så förbannat ont inom mig. Saknar Tara så otroligt mycket, och då har jag inte ens klivit in i stallet än. Lasse är bortrest, så jag jobbar extra mycket denna vecka och bor därför på jobbet.
Jag gråter hela tiden. Det kan gå bra nån halvtimme, sen brister jag ut i gråt. Kan inte förstå att hon är borta.. Vi hade så mycket kvar att uppleva, och jag hade så många drömmar. Vi skulle inte skiljas åt än!
Innan jag anlände till jobbet idag sms:ade jag chefen och förklarade läget. Ville ta det lugnt och bli lämnad ifred idag, vilket han självklart respekterade. Jag har hållit mig undan och dom har lämnat mig ifred. Jag vill sörja i ensamhet, eller möjligtvis hemma med familjen.
Men varken chefen eller djuren ska lida för att jag förlorat min ponny, så jag jobbar på så gott jag kan. Men jag kommer inte vara mig själv på ett tag..
Hela dagen har jag tänkt på henne. Hade jag kunnat gjort nåt mer? Varför blev de såhär? varför!?
För utomstående kanske de är konstigt att sörja ett djur så mycket, men djuren betyder väldigt mycket för mig. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Dessutom är jag väldigt mycket känslor, seperationsångest och har lätt för att gråta.
Nu måste jag få i mig nåt ätbart. Har knappt ätit nåt alls igår och idag.
Jag gråter hela tiden. Det kan gå bra nån halvtimme, sen brister jag ut i gråt. Kan inte förstå att hon är borta.. Vi hade så mycket kvar att uppleva, och jag hade så många drömmar. Vi skulle inte skiljas åt än!
Innan jag anlände till jobbet idag sms:ade jag chefen och förklarade läget. Ville ta det lugnt och bli lämnad ifred idag, vilket han självklart respekterade. Jag har hållit mig undan och dom har lämnat mig ifred. Jag vill sörja i ensamhet, eller möjligtvis hemma med familjen.
Men varken chefen eller djuren ska lida för att jag förlorat min ponny, så jag jobbar på så gott jag kan. Men jag kommer inte vara mig själv på ett tag..
Hela dagen har jag tänkt på henne. Hade jag kunnat gjort nåt mer? Varför blev de såhär? varför!?
För utomstående kanske de är konstigt att sörja ett djur så mycket, men djuren betyder väldigt mycket för mig. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Dessutom är jag väldigt mycket känslor, seperationsångest och har lätt för att gråta.
Nu måste jag få i mig nåt ätbart. Har knappt ätit nåt alls igår och idag.
Kommentarer
Postat av: Malin
Förstår precis hur du känner Anna. Jag är säker på att du fattade rätt beslut även om tankarna om vad man borde/skulle gjort annorlunda. Det brukar ju ta ett tag innan den värsta sorgen släpper, men det blir bättre!
Trackback
