Tara

Känns väldigt konstigt att hon aldrig kommer stå i sin spilta igen. Den gapar så tom.. allt är lämnat som det var i söndags när hon avlivades, mockad och redo för att hon skulle återvända till den.

Börjar vänja mig vid tanken att hon aldrig kommer tillbaka, även om det känns hemskt. Men jag är van vid att djuren försvinner förr eller senare...















Hon har hängt med länge, och lärt mig mycket om hästar. Vi har tävlat lite, men mest ridit omkring hemma. Hon lärde mig att ridning ska vara kul, och inte seriöst och allvarligt. Blir det så, borde man ta ett kliv tillbaka och åter igen finna det roliga med sporten. Förr när Tara busade och testade mig blev jag sur och ledsen, men dom sista åren skrattade jag bara åt hennes egenheter, hon var så underbar!

Vi har haft våra bråk, men dom sista åren "växte" vi ihop och var ett riktigt bra team. Synd att vi inte kom ut på några mer tävlingar då, för det hade nog kunnat gått riktigt bra.
Haha, Tara hade en period då hon alltid stannade och stod still när nåt blev för jobbigt. och vad man än gjorde stod hon bara där.. Oj va jag hatade det! Men det är förlåtet nu :)

Tack för allt Gumman!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0