Sömnlös

Uppe igen trots att klockan bara är strax efter 3 på natten. Sover så förbannat dåligt och så fort Ludde är lite orolig vaknar jag direkt. Vet att sömnen blir lidande när man är småbarnsförälder, men just nu är förutsättningarna för god sömn verkligen dåliga. Tror det har med behandlingarna att göra, för även när Ludde sover snällt har jag svårt att få till sömnen.
Behandlingen gör även att jag har lite svårt med mitt förhållande till mat. Jag är allt oftare hungrig, men är sällan sugen på att äta vilket försvårar matintaget. Dessutom samarbetar mina fiender sömnlöshet och hunger, så jag vaknar ofta och är vrålhungrig. Går upp och äter, men är sen för pigg för att somna om.
Funderar på att börja gå promenader när det är såhär, för sommarnätter/mornar är så fridfulla. Då kanske min kropp och hjärna kan slappna av och sova bättre sen.
 
Sömnlösheten beror nog mest på att jag inte gör nåt om dagarna längre. Förut fick både kropp och hjärna jobba sig trötta till kvällen, och sen har jag sovit som en stock. Men nu gör jag inget längre, och då har jag för mycket energi kvar när kvällen kommer.
Det värsta är att många kvällar riktigt kliar det i benen för att jag har så mycket energi kvar, men jag kan inte göra nåt åt det då ryggen inte orkar. Men jag funderar på att börja komma igång med träningen igen. Men självklart bara under mina bra dagar, för kroppen har tillräckligt att kämpa med annars.
Ryggen börjar i alla fall bli bättre, men jag måste fortfarande ta mina tabletter för den. Men jag är inte lika slaviskt beroende av dom som tidigare.
Vet inte om jag nämnt det, men enligt läkarna växer tumören något snett bakåt åt höger, så det är nog därför ryggen protesterat så ordentligt. Att tumören är inblandad har jag förstått, men jag visste inte att den växte på det viset. Trodde mer på att kombinationen tjock gravidmage och tumör gjorde att det blev tryck. Men smärtan stannade trots att Ludde lämnat kroppen, vilket var ett bakslag för mig. Hoppades så förbannat på att smärtan skulle vara över då, men så enkelt var det inte.
 
Att bara få slippa den ständiga smärtan skulle underlätta allt betydligt. För som det varit hittills har det bara funnits två alternativ. Antingen ha ont, eller snart få ont. Jag har haft ont från och till sen i mitten på februari, och allt för många gånger har jag legat på golvet och gråtit hysteriskt på grund av smärtan.
Så kära läsare, nästa gång ni klagar över nåt i stil med förkylningar eller myggbett, skänk mig en tanke och inse hur bra ni har det.
Min vardag består som ni vet av smärta, ständiga blodprov, undersökningar, behandlingar, rastlöshet, trötthet, saknad..

Kommentarer
Postat av: christina Thomsson

Tänker ofta på dig Anna och hur du får kämpa med allt.
Förfärligt!!
Hoppas nu att behandlingarna krymper tumören så smärtan snart försvinner!
Tänk vad det skulle underlätta för dig.
KRAM

2013-06-10 @ 08:28:44
Postat av: kim

Du finns i mina tankar dagligen!
O jag tycker inte du ska tveka att höra av dig om du vill ha hjälp med nått. Jag går ju bara hemma gela dagar. Tar gärna mä mig ludde på en promenad nån dag så du får vila lite! Jag kommer mer ön gärna över och avlastar dig också. Så tveka inte på att höra av dig! Mitt mobilnummer är i alla fall, 0730877590!
Styrkekramar till dig!!!

2013-06-10 @ 18:28:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0