Anna - Life is easy if you wear a smile!

Idag klev jag upp rätt tidigt för att åka och lämna blodprov på vårdcentralen. Suck.. Gillar inte alls nålar längre, inte helt konstigt kanske. Undrar hur många gånger jag blivit stucken nu..Blodprov, kanyler, sprutor.. Ryser bara jag tänker på det. Måste vara över 50 gånger i alla fall. Känner mig som en nåldyna!

 

Idag gick det rätt bra. Blev bara stucken två gånger innan hon fick ut rätt mängd blod. Det var en av mina favoriter som stack, vilket var skönt. Man blir ju alltid mer nervös om det är någon som man vet brukar misslyckas.

 

Mina blodådror är verkligen inte glada längre. I armvecken rullar blodådrorna iväg så fort dom sticker, vilket resulterar i att dom antingen flyttar nålen lite eller måste sticka om på nytt. Ibland känner jag till och med tårarna vara på väg, när dom misslyckas om och om igen.

Kanske kan tyckas fånigt att klaga över små nålstick, men efter sådär 20 stick på ca 2 månader har man lessnat totalt. Nu behöver jag inte lämna blodprov varje vecka längre, utan bara inför läkarbesök.

 

Nåt som kan tänkas vara ännu fånigare är att jag oroar mig över att inte kunna donera blod i framtiden. Borde vara det sista jag oroar mig över just nu, men jag kan inte släppa de. Jag vill dra mitt strå till stacken och hjälpa andra, och genom blodgivning fick jag dra de där stråt.

Enkelt, billigt och förbannat bra för sina medmänniskor. Ett stick och sen har man gjort mer än vad många gör för att hjälpa. Fattar faktiskt inte varför det finns så få blodgivare. En vacker dag är det du själv som ligger där och behöver få nytt blod men sorry, det finns inte tillräckligt så du får klara dig utan.

Jag var till och med inne på att donera ägg, men nu är de kört. Men den dag jag slutar andas kan dom få plundra min kropp likt en pyramid, för organen ska jag banne mig donera!

 

Men en sak har jag just börjat fundera på. Vet att några av er som läser min blogg jobbar inom sjukvården, och ni kanske kan svaret: Om man dör av cancer, kan man donera organ då? Finns det inte risk att små cancerceller planteras över till den nya kroppen?

För i så fall hänger även den möjligheten till att få hjälpa andra på en skör tråd. Om jag dör i cancer vill säga. Den som lever får se!