En sak jag skulle ångra.

Jag har funderat mycket den senaste tiden på en speciell sak. Under mina långa promenader tillsammans med Ludde passar jag på att rensa tankarna, för annars skulle det bli kaos i mitt lilla huvud.
Nu under detta år har jag haft extra mycket att tänka och fundera på i och med cancerbeskedet. Skönast är det att komma ut ensam på promenad, en ridtur eller en joggingrunda. Då kan tankarna vandra fritt.
 
Saken jag funderat extra mycket på den senaste tiden är av samma ämne som jag tidigare tagit upp: Nämligen vad man skulle ångra på sin dödsbädd.
Jag har kommit fram till ett svar på den frågan. Förra gången gissade jag lite, för jag skrev nämligen 3 saker jag skulle ångra.
Jag skrev att jag skulle ångra:
1) Att jag inte höll kontakten med kompisarna bättre.
2) Att jag inte hann göra alla dom där grejerna jag ville hinna med innan min död.
3) Att jag aldrig berättade hur mycket mina nära och kära betyder för mig.
 
Jag började fundera på vad jag mer exakt skulle vilja hinna göra innan min död, och kom inte fram till en enda sak som jag skulle ångra att jag aldrig gjorde. Inget kändes så viktigt. Tror att jag helt enkelt börjat prioritera annorlunda, nu när hela mitt liv förändrades.
Det beror nog mycket på Ludde också, för han är viktigare än mig nu. Han är min högsta prioritering numera.
 
Min kontakt med kompisarna är något bättre. Har träffat några av dom nyligen, skrattat och haft kul. Som på den gamla goda tiden, innan smärtan, läkarbesöken och ovissheten tog över.
 
Men min sista punkt kvarstår.
Skulle jag hamna på dödsbädden här och nu, skulle jag ångra att jag aldrig berättade hur mycket jag älskar vänner och familj. Men som jag skrivit tidigare är jag dålig på att berätta sånt muntligt. Jag är överhuvudtaget dålig på att beskriva mina känslor högt. Att skriva är mycket lättare, och då får jag med allt jag vill få med utan att glömma hälften.
Dessutom är jag väldigt labil rent känslomässigt för tillfället. Det krävs inte mycket för att tårarna ska börja rinna.
 
Men jag ska i alla fall snarast ta tag i detta, för man vet aldrig när det kan vara försent.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0