På min dödsbädd
Efter en omfattande undersökning fick hon svaren.
På 5e plats: Man ångrar att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. ”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val“, skriver Ware.
På 4e plats: Man ångrar att man inte hållit kontakten med sina vänner. ”Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs. Alla saknar sina vänner när de dör.”
På 3e plats: Att man inte haft mod att uttrycka sina känslor. ”Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar.”
På 2a plats: Man ångrar att man arbetat för mycket och för hårt. Särskilt männen i undersökningen svarade så…
Och det människor ångrar mest, på plats nummer 1: Att man inte vågade leva sitt liv som man själv ville, utan levde efter andra människors förväntningar.
Var det nåt ni kände igen? Jag gjorde i alla fall det.
Jag har självklart tänkt mycket på döden i och med sjukdomsbeskedet, konstigt vore det annars. Jag märkte att jag inte var speciellt rädd för döden i sig, men däremot dessa tre saker: Jag är rädd för den smärta jag fysiskt eventuellt kommer känna när döden närmar sig, jag är rädd för den smärta jag kommer utsätta mina nära och kära för när jag dör och jag är rädd för att ångra saker på min dödsbädd.
Jag är jätteduktig på att ångra saker, och oftast kan jag inte släppa det sen trots att åren går. Varför gjorde jag inte så? Varför sa jag inte det? osv. Jag har blivit bättre på att agera rätt när såna situationer kommer, då jag vet hur mycket jag skulle ångra mig om jag tog fel beslut. Man blir visare med åren!
Det finns några saker jag direkt kan säga att jag skulle må dåligt över om jag hamnade på min dödsbädd inom den närmsta tiden:
1) Jag skulle ångra att jag inte hade bättre kontakt med mina vänner. Detta är något jag tänker på väldigt ofta, och som jag verkligen ska försöka ändra på.
2) Jag skulle ångra att jag inte berättade för mina nära och kära hur mycket dom betyder för mig. Jag blir allt bättre på detta, men det är tyvärr sånt man inte tänker så mycket på förrän det är försent. Jag vet att det låter hemskt, men emellanåt tänker jag så här: Detta kanske är sista gången jag träffar den här personen. Så jag skiljs ogärna från folk som ovänner. Jag har lättare att skriva ner mina känslor, så jag får nog sätta mig ner och skriva ett brev till var och en av mina närmaste. Usch, nu kom tårarna...Det var visst en öm punkt detta!
3) Jag skulle ångra att jag inte gjorde allt det där jag ville. Springa tjurruset, fjällvandra, resa till Skottland..
Det är tre saker jag kan rabbla upp direkt, men kan säkert komma på mer. Det var ingen speciell ordning på dessa tre saker, jag skulle ångra allt lika mycket.
Vad skulle du ångra på din dödsbädd? Alla har väl någon punkt?
Jag har sååå ofta sett döden, i olika skepnader och från olika håll. Jag har genom livshändelser blivit superbra på att hålla kontakt med de som betyder något och prioritera det som är viktigt för mig. Jag har också på något sätt landat i min egen död och att den kan komma när som helst (och detta trots att jag själv aldrig varit sjuk). Det som skulle göra ondast är att man lämnar ledsna människor bakom sig. SAMTIDIGT så vet jag av erfarenhet att dom kommer vara ledsna men dom kommer att överleva det, fast dom inte tror det. Smärta eller andra symtom som kan uppkomma i livets slut är jag inte jätterädd för. Sjukvården lindrar i de flesta fall smärta, oro, ångest. Det som skulle kännas är det jag skulle gå miste om som jag sååå gärna vill uppleva och där är det absolut största att få barnbarn. Att se sina egna barn växa upp och få uppleva hur dom skulle bli som vuxna. Sen finns det alltid saker jag är nyfiken på men som egentligen är sak samma ;) Som jag skulle vilja lära mig och uppleva ;) Jag tänker jätteofta på döden, det gör mig oerhört tacksam över livet och över att de mina finns runt mig och att dom är friska och framför allt lever <3 Jag är övertygad om att det är bra att vara medveten om sin egen död för vi har ingen aning om när den sker, vi vet bara att den sker. Jag önskar dig och mig ett långt, friskt liv för oss och de våra. kramar i massor till dig du fantastiska kvinna <3
