Livmoderhalscancer Del 2

Varje år insjuknar ungefär 450 kvinnor i livmoderhalscancer. Av dessa avlider ca 150.
 
Sen man införde den gynekologiska cellprovtagningen i mitten på 1960-talet har antalet insjuknade halverats. Många kvinnor, ungefär 30 000, får årligen besked om att dom har cellförändringar. Ungefär en fjärdedel av dessa behöver genomgå någon form av behandling.
 
Det är väldigt ovanligt att drabbas av livmoderhalscancer innan 25 års ålder. Vanligast drabbas kvinnor i 30-40 års åldern och kvinnor över 70 år.
 
7 av 10 kvinnor blir idag friska från sin livmoderhalscancer.
 
Den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är att man någon gång har smittats av en viss typ av HPV, humant papillomvirus. HPV i underlivet är vanligt och sprids genom sex. Hos de allra flesta som blir smittade läker infektionen av sig själv. Men några kvinnor får en bestående infektion som kan leda till skador på celler i livmoderhalsens slemhinna. Cellförändringar kan då uppstå och så småningom utvecklas till cancer.
 
Det finns mer än hundra olika typer av HPV som kan uppträda på olika ställen i kroppen. Vissa typer orsakar vårtor på händerna och andra gör att man får vårtor i underlivet, så kallade kondylom. De sjukdomarna har inget med cancer att göra. De typer av HPV som kan orsaka cancer är främst HPV 16 och 18. Dessa virus ger inga synliga förändringar och orsakar inga symtom.
 
Vissa saker kan öka risken för denna typ av cancer. Först och främst ska man ha drabbats av en bestående HPV-infektion. Om man samtidigt har nedsatt immunförsvar, har haft upprepade infektioner i slidan eller röker, ökas risken för att cancer ska uppstå.
 
I Sverige bjuds alla kvinnor i åldrarna 23-50 år in för att ta gynekologiska cellprov vart 3:e år. Åldern varierar dock något, för jag fick min första kallelse vid 25, precis som flera av mina jämnåriga vänner.
Efter 50 års ålder tas provet var 5:e år och efter 60 tar man inga prov alls.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0