Röntgenundersökning
Sådär ja, nu har jag möjlighet att uppdatera bloggen lite!
De här är en fullbokad vecka, så vi får se hur många inlägg jag hinner skriva..
Dagen började med att hovslagaren kom för att ta hand om hästarnas små fossingar. Mamma skulle passa Ludde under dagen då jag skulle till stan, så han var med.
Min unghäst skötte sig helt okej, blir snällare och snällare för varje gång. Eller snäll är hon redan, men tålamodet blir bättre.
När hon var klar drog jag snabbt av mig överdragskläderna jag haft ovanpå finkläderna. Det var nämligen ont om tid då jag hade en tid bokad kl. 11 i stan. Det var bara unghästen jag behövde hjälpa till med, resten kunde mamma sköta.
Idag var det nämligen dags för MRT-röntgen. Hann in i tid, trots att det var tajt.
Den här gången var det på ett annat ställe än tidigare. Det är tydligen på denna avdelning dom normalt tar emot såna som mig. Den förra röntgenapparaten jag besökte var mer i reserv, var nog många som skulle röntgas just då.
Kvinnan som tog emot mig berättade att vi setts förut, men jag minns henne inte. Jag har svårt för ansikten och namn ändå, och nu under sjukdomstiden har jag mött hundratals nya ansikten. Inte en chans att jag känner igen alla. Hon mindes i alla fall att jag var gravid, och frågade glatt vad det blev för kön.
Själva röntgenundersökningen gick till som vanligt. Har nog klottrat ner händelseförloppet, men jag tar det igen för säkerhets skull:
Jag får dra av mig alla kläder förutom trosor och strumpor. Örhängen och liknande ska självklart plockas ut, då de annars stör maskinen.
På med en sjukhusskjorta och traska iväg till rummet med maskinen. Där får jag ett hårnät och öronproppar. Lägger mig på en bår, brits eller vad dom nu kallar det, med kuddar under huvud och knän(ligger på rygg). Får en sorts gelé insprutat i slidan, en spruta i låret som ska lugna tarmarna och kontrastvätska i blodet. Allt för att bilderna ska bli så bra som möjligt.
Sen får man hörlurar med musik i och får åka in i den klassiska tunneln. Sen kan röntgenundersökningen börja. Det låter en hel del, därav hörselskydd och proppar.
Sen ligger man där, helt stilla, och filosoferar. Undersökningen tar ca 30 minuter, men man ligger bekvämt och så länge man inte är rädd för trånga utrymmen är det inga problem.
När det är klart får man byta om igen och knalla därifrån.
Åkte hem igen, och ju närmare hem jag kom desto mer regnade det. Fick springa från bilen och kasta mig in genom ytterdörren hos mamma och pappa. Hittade på en väldigt glad Ludde inne i vardagsrummet, och enligt föräldrarna hade han skött sig utmärkt.
Nu är jag hemma, Ludde sover och jag passar på att uppdatera er lite om min vardag.
Ska träffa min läkare i början på oktober, så jag antar att jag först då får höra hur röntgenplåtarna såg ut. Om det inte ser väldigt illa ut förstås. Men det hoppas jag verkligen inte, för det var inte så kul att jag vill börja om behandlingen igen.
Så det kommer troligen dröja ett tag innan domen faller, men jag är inte orolig. Hur det än ser ut så löser det sig!
Kommentarer
Trackback
