Anna - Life is easy if you wear a smile!

Jag låg och läste i sängen under eftermiddagen men kände mig så trött att jag valde att sova en stund. Bäst att passa på när Ludde gör det!

Men kl. 21 nu på kvällen vaknade jag av att mobilen ringde. Det var pappa, och han sa att nåt tråkigt hade hänt. Det var bara att ta ett djupt andetag och lyssna på dom jobbiga nyheterna. Jag borde vara van vid dessa telefonsamtal, men dom är alltid lika jobbiga. Som djurägare vill man inte få tråkiga nyheter om djuren.

 

Sköna hade dött. Pappa hade hittat henne idag när han flyttat djuren till en ny hage och hon var borta. Hon brukar kunna gå själv emellanåt, men den här gången skulle hon inte ansluta sig till flocken igen.

För dom som inte följt bloggen speciellt länge kan jag berätta att Sköna var en liten kviga jag tagit hem från jobbet.

 

Hon föddes för tidigt och mådde inte alls bra, och var nog mer levande än död när jag tog hem henne till mina föräldrars gård.

Jag, mamma och pappa kämpade på länge och tillslut piggnade hon till och kom upp på benen för första gången. Sen har hon hållit sig pigg, men tyvärr varit lite tunn. Nåt verkar ha varit fel med matsmältningen, för hon blev aldrig så tjock som hon borde. Men så länge hon inte blev allt för smal och mådde dåligt tyckte vi att hon skulle få vara kvar. Hade läget förvärrats skulle vi dock ta bort henne, det var vi överrens om.

Hon var dessutom inte snygg någonstans, då hon var sned, vind och krokig överallt. Hennes utseende skvallrade om att det kanske fanns en anledning till att hon föddes alldeles för tidigt, för det var nog inte tänkt att hon skulle överleva. Nåt var inte helt rätt med henne. Måste tillägga att hon aldrig verkade lida av detta, för i så fall skulle vi inte ha haft kvar henne!

 

Men hon var obeskrivligt snäll och gjorde aldrig något elakt mot någon. Glad, lugn och snäll.

 

Vi vet inte varför hon dog, hon var pigg senast pappa kollat till henne. Inga konstigheter. Och där han hittade henne fanns inga tecken på att hon legat och sprattlat eller haft ont. Kanske dog hon bara knall och fall? Jag hoppas det.

 

Känns hur som helst väldigt jobbigt att hon är borta, min fina lilla tjej. Jag saknar henne så. När tårarna väl slutat rinna på grund av cancern och alla dess problem kommer nästa sak att deppa över. Kan jag aldrig få vara glad på riktigt?

 

Men jag försöker se det positivt. Hon fick i alla fall en fin sista sommar. Om jag själv fick välja skulle jag vilja somna in på hösten. Då får jag uppleva våren, sommaren och hösten när de är som finast en sista gång.

 

 Sköna i slutet på 2009, nån dag innan jag tog hem henne.