Anna - Life is easy if you wear a smile!

Sådär ja, nu gick jag och blev mamma igen. Blev dock ingen biologisk avkomma den här gången, utan ett fosterbarn. Fast då den lille är en kalv bör jag kanske skriva fosterkalv istället.

 

En av våra tamaste kor kalvade för ca en vecka  sedan och allt såg bra ut till en början. Men efter ett dygn började pappa reagera på att han aldrig såg kalven dricka, samtidigt som den började se lite deppig ut. Det visade sig att kon inte hade någon mjölk, utan det kom bara några strålar när man handmjölkade henne.

Vi försökte allt med kon för att få henne att släppa ner mer mjölk, men nu har vi även sprutat henne utan resultat. Det finns nämligen hormoner man kan spruta kon med så att hon, vare sig hon vill det eller inte, släpper ner mjölken. Detta bekräftade i alla fall våra farhågor om att hon inte hade någon mjölk alls att erbjuda.

Jag hoppades att det skulle vara så enkelt att hon bara höll mjölken, men icke.

 

Så nu står vi här med en diko som inte kan ge di åt sin tjurkalv.

När vi upptäckte att kon inte hade någon mjölk blev det brådis. Kalven bör egentligen få i sig råmjölk inom några timmar efter födseln, så om kalven inte fått någon mjölk alls i mer än ett dygn har man problem. Ringde närmaste mjölkbonden(Som jag och Johnnie i stort sett bor granne med) och frågade om dom hade någon råmjölk att erbjuda. Nix, lagren var tomma. Dom väntade själva på att en lämplig ko skulle kalva så att dom skulle kunna frysa ner råmjölk. Dom erbjöd oss dock att komma och hämta vanlig mjölk, vilket är bättre än inget.

 

Jag hämtade, och samtidigt rotade pappa hemma i frysen och hittade lite råmjölk av gammal god årgång. Närmare bestämt 15 år gammal, vi chansade och gav kalven detta. Risken var att den helt enkelt var för gammal och att det viktiga i råmjölken gått förlorat.

Jag rotade fram ingivaren(en flaska med ett rör man kör ner i magen på svaga kalvar för att på så sätt få i dom mjölk) jag matade min kviga Sköna med för några år sedan. Fick använda den några gånger innan kalven piggade på sig och började dricka villigt på nappflaska.

 

Nu är han hur pigg som helst och kommer glatt skuttande när jag kommer med nappflaskan. Hans mor är inte lika förtjust, kanske är det stoltheten hos denna dam som är sårad. Att inte kunna ge sitt barn mat är inget man är stolt över direkt.

Jag har försökt förklara för henne att även min son är uppfödd på flaska då inte heller jag haft mjölk att erbjuda, men utan resultat. Hon blänger lika surt på mig varje gång jag matar hennes avkomma. Men kanske hon, innerst inne, förstår att vi måste för hans bästa. För hon gör inget elakt mot oss, mer än att kasta dessa sura blickar.

 

Som en liten rolig detalj kan jag berätta att råmjölken vi gav kalven inte bara var 15 år gammal, det var även denna lilla kalvs mormors mor som en gång i tiden mjölkat den råmjölken. Gamla Svarta var min favoritko när jag var liten. Hon var mamma till Svala, kon vi nyligen avlivade hemma på gården av ålder. Svala är i sin tur mamma till Svartöra, som fick den lilla tjurkalven.

Ett litet roligt sammanträffande!

 

Efter varje matning skuttar han glatt över till morsan och diar lite, trots att det knappt kommer nåt.