Anna - Life is easy if you wear a smile!

Igår, efter att ha njutit av en solig förmiddag, blev jag väldigt sugen på att sticka ut på en joggingtur. Suget har ökat dag för dag, men nu när det var så fint väder kunde jag inte motstå frestelsen.

Det är lite knepigt att komma ut på jogga eftersom det gäller att Johnnie är hemma och kan passa Ludde, och under gårdagen passade det bra. Ska ju heller inte krocka med matlagning, hushållssysslor, inbokade aktiviteter och speciella OS-sändningar(Måste ju se hur det går för Svenskarna!)

Efter att ha matat och gullat med Ludde somnade han. Det var nästan helt mörkt ute, men jag hade bestämt mig. På med kläderna, informera Johnnie(som jobbade med sitt bastubygge), koppla vovven och sen bar det iväg.

Kan tillägga att jag inte joggat på jättelänge. Jag minns att jag varit ute några gånger sen behandlingarna avslutades, men sen kom jag av mig och har bara tränat inne eller gått promenader. Tror det var i slutet på sommaren eller i höstas jag senast joggade.

 

Jag brukar sällan jogga med vovven eftersom han inte orkar hela vägen/inte vill hem. Vissa hundar gillar inte att vända och gå hemåt, och Viggo är en sådan. Väldigt irriterande om man joggar..

Men eftersom jag inte joggat på så länge tog jag med mig vovven. Vi skulle ju ändå behöva gå emellanåt då jag inte skulle orka springa så långt.

 

Brukar alltid starta och avsluta med att gå i rask takt en liten bit. Sen gav vi oss iväg i relativt snabb jogginghastighet, kände mig så pigg och fräsch att den hastigheten passade bra. Skulle jag ändå behöva gå regelbundet under turen kunde jag ju alltid se till att ha lite fart när jag väl joggade.

Vi sprang och sprang. "Men herregud människa, blir du aldrig trött??" tänkte jag efter ca 2 km då jag inte kände mig ett dugg trött. Förra gången jag jobbade orkade jag inte ens 1 km innan jag blev tvungen att sakta in och gå för att lungorna skulle hinna med.

 

Jag, som är en riktig tävlingsmänniska, hade valt att springa en sträcka på ca 4-5 km. Ingen mjukstart med andra ord.

Ungefär 1/3 av sträckan är en skogsväg, resten asfalt. När jag svängde in på skogsvägen hade jag gott om kraft kvar. Ojämnt, mörkt och en blandning av lera och is. Trots det höll vi god fart och pannlampan lös upp vägen framför oss.

På slutet ökade vi hastigheten och när vi tillslut saktade in var jag inte alls speciellt trött! Vilken underbar känsla!

 

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät och är lite härligt öm i hela kroppen. Får se om jag har en hemsk träningsvärk imorgon, det är mycket möjligt.

Min träning på cykeln och crosstrainern måste gett bättre resultat än jag trott, eftersom jag hade så bra kondis. Även vovve höll god fart hela vägen, kanske även han lessnat lite på promenader.

 

Min lilla klotterlapp hemma på bordet över träningen på cykel och crosstrainer. Övre tider m.m. är efter cyklandet och de nedre är till crosstrainerträningen. I början var jag inte så noga med att kolla tider och sträcka, men nu försöker jag få bättre tider för varje gång.