Anna - Life is easy if you wear a smile!

Idag var det sadelträning igen för Skruttan. Tidigare har jag bara lagt sadeln på hennes rygg och låtit den ligga där några minuter samtidigt som jag håller i(man vet ju aldrig, hon kan ju få för sig något), men idag spände jag även sadelgjorden lite löst.

Hela tiden höll jag koll på hennes beteende, även om hon verkar lugn ska man ju inte slappna av helt. Det kan räcka med att hon tar ett steg bakåt, märker att något ligger på hennes rygg och samtidigt är spänt runt magen och då flyga i luften.

 

Hon kollade på mig och klippte lite fundersamt på öronen, men annars fick jag ingen reaktion. Tog tag i sadeln och vickade den försiktigt, fortfarande ingen reaktion. Lät den ligga på ytterligare några minuter medans jag stod och klappade henne. Så att jag är nära om hon skulle få för sig något.

Sen var jag nöjd för denna gång och sadlade av. Man ska skynda långsamt, något jag i vanliga fall har svårt för. Men denna dam är min framtid, och gör jag henne lugn och stabil gynnar det mig på alla sätt och vis i förhoppningsvis många år framöver.

 

Det är viktigt för mig att hon är van vid det mesta när jag väl satsar på att sitta upp. Jag vill att hon ska kunna gå på presenningar, kliva på transporten utan att tveka, vara van vid all sin utrustning m.m. Funkar inte allt från marken tycker jag inte att man är redo för själva ridningen.

 

Idag: