Ryggsmärta

Nu på kvällen har jag fått ont i ryggslutet igen, det var där jag hade så förskräckligt ont under sjukdomsperioden. Har tagit värktabletter och ska lägga mig på soffan och vila en stund. Går det inte över har jag min suveräna medicin jag fick när tumören tryckte på nerverna i ryggen. Känns skönt att ha hittat denna medicin, för så mycket lidande jag gick igenom innan en sköterska kom på att just den medicinen var lösningen!
Läkarna ville bara ge mig mer och mer morfin, trots att det inte hjälpte. Jag minns precis mötet med sköterskan som blev min räddande ängel. Jag hade fruktansvärt ont i ryggslutet och låg på sängen och grät eftersom jag inte stod ut. Det var en ny sköterska, som visade sig ha jobbat med just ryggproblem. Hon föreslog att jag skulle testa medicinen och snacka om skillnad!
Smärtan avtog nästan omgående och försvann helt under flera timmar innan det var dags för en ny dos. Efter det hade jag jämt med mig medicinen, vart jag än gick.
Efter den dagen gjorde jag uppror mot läkarna och trappade ner på morfinet. Varför ska jag äta morfin om det ändå inte funkar?
 
Jag gillar inte att ta tabletter och har aldrig gjort. Inte för att tabletterna är ett problem i sig, utan jag vill inte äta nåt i onödan. Vid huvudvärk sover jag hellre bort smärtan till exempel. Vila kommer man långt med.
Nu i efterhand när jag haft väldigt ont har det hänt att jag till exempel tagit två citodon. Hände dock bara en gång eftersom jag blev yr och illamående. Antagligen var det för starkt för mig. Att då tänka tillbaka att jag tog den mängden flera gånger om dagen utan att få tillfredsställande effekt på smärtan känns overkligt. Ännu overkligare är det att jag samtidigt hade Ludde i magen, och han blev frisk och kry när han kom ut!
Man glömmer så snabbt, och att jag hade så fruktansvärt ont att det fick mig att gråta hysteriskt går knappt att tänka sig. Ens för mig det drabbade.
 
Idag äter jag sällan tabletter. Förr tog jag ca 10 olika sorter, men en efter en trappades ned till att utgå helt ur mitt dagliga behov.
Nu tar jag bara om bukmusklerna krampar(känns som mensvärk) vilket det gjorde när jag sökte hjälp på akuten i somras. Har lärt mig reglera smärtan nu, så jag tar smärtstillande innan det gått allt för långt. På så vis häver jag smärtan innan den blivit okontrollerad(som den blev när jag var tvungen att söka hjälp)
Idag är det alltså ryggen som bråkar. Har varit förskonad från denna smärta länge nu, men idag kom den krypande. Antagligen har jag framkallat den själv på något vis, spänt mig eller gjort någon konstig rörelse.
 
Går det inte över eller återkommer får jag kolla upp det. Tänker inte hålla ut lika länge som förra gången, dvs tills jag grät av smärta. Jag lärde mig av det misstaget.
Skriver alltid upp saker som denna, ifall läkaren vill veta hur ofta en sak hänt sen under läkarbesöket.
 
Nä, nu blev det ett rätt långt inlägg ändå. Jag som ska vila ryggen.. Mot soffan!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0