Ömma knän
Kors i taket, ett nytt inlägg! Inte ofta det händer numera!
Ludde sover en stund nu på dagen så jag passar på att klottra ner några rader.
Allt är bra förutom mina knän som ömmar. Tror att jag tränade lite för hårt med tanke på att jag inte hade tränat så mycket innan, så knäna orkade inte med belastningen. Jag har aldrig haft problem med knäna tidigare, så det är bara träningen jag kan tänka mig är orsaken.
Så nu är det strängt förbjudet att träna ett tag framöver. Inte kul med tanke på att Tjurruset närmar sig och jag vill finslipa den form jag hunnit få.
Det är två veckor kvar nu, så jag hinner ju i vilket fall inte bättra på formen speciellt mycket. Men att sitta still som laddning känns inte bra. Ska vila en vecka till, sen får jag börja "testa" knäna lite. Vore kul om man åtminstone kunde cykla och gå promenader med Ludde.
Till en början ömmade bara det ena knät, och då slutade jag självklart träna. Men en liten promenad med sittvagnen ville jag i alla fall ut på, så vi gick en sväng på några kilometer. Efter det ömmar båda.
Detta gjorde att jag fick stå över Kung Björnloppet i år, vilket kändes väldigt surt. Jag var med förra året med NOLL kondis efter sjukdomen(skam den som ger sig!) och var ordentligt taggad inför årets lopp. Jag åkte med mina syskon dit som hejarklack, och hade med mig träningskläder ifall jag skulle ändra mig i sista stund.
Men det blev inget lopp eftersom jag inte vågade chansa, så jag fick ta hand om dom andras bilnycklar och mobiler.
Det var dock härligt att se alla som var kvar på området när dom sportiga människorna startat och försvunnit in i skogen. Många motionärer hade sina familjer med sig så det var mycket barn i olika åldrar, och det var så härligt att se dom sitta på filtar i gräset och fika i väntan på sin andra förälder. Härligt att se att dom har sånt stöd hemifrån även på såna här små lopp. Johnnie har dock inte tid att hänga med, men det gör inget eftersom framförallt min ena bror och hans tjej är sportiga och brukar springa dom flesta loppen jag deltar i. Så jag har alltid någon bekant med mig.
En bild på årets Kung Björngäng(Mina bröder och Maria):
Och så jag, som traskade runt lite i väntan på att folk skulle börja trilla in i målområdet. Man kunde absolut inte klaga på vädret:
Nästa år så ska jag försöka komma in på topp 10 över tjejerna som springer 6.4 kilometerssträckan, har varit nära tidigare och det var mitt mål i år.
Kommentarer
Postat av: Hans Gustavsson
Vilken fantastisk och aktiv granne jag har
Svar:
Info om mig!
Trackback
