Anna - Life is easy if you wear a smile!

Mitt lapptäcke till mage

Såret på magen läker fint och jag blir allt mer rörlig. Jag är självklart försiktig med vad och hur jag lyfter, eftersom man inte får lyfta för tungt nu i början. Jag undviker att bära Ludde eftersom jag känner av såret då, men mindre lyft som när han ska upp på skötbordet går bra.

Har även handlat mat på egen hand och att bära matkassar har också finkat bra, så länge jag har lika mycket vikt i varje hand. Men jag är som sagt försiktig med att lyfta tungt.

 

Tänkte ta och visa hur såret ser ut just nu. Tror att det kommer bli jättefint när ärret bleknat om några år.

 

Först en bild på hur magen såg ut dagen innan operation:

 

Och såhär ser magen ut idag:

Snittet ser kanske långt ut, men det är bara ca 12-14cm. Prickarna är efter "häftklamrarna" som höll ihop såret första veckan efter operationen. Det var lite obehagligt att ta bort dom, och dom första veckorna efter operationen kastade jag bara snabba blickar på snittet. Vågade av någon anledning inte titta ordentligt.

Förra gången däremot, då var jag så nyfiken att jag ville se allt dom gjorde när dom tog bort plåstret som satt över snittet.

 

Sneda rörelser är det enda jag har problem med fortfarande. Om jag till exempel ska ta mig ur soffan och rör mig snett på något vis, eller bär med tyngd i ena handen men inte i andra.

 

Orken är på väg tillbaka. Sakta men säkert. Behöver inte vila fullt lika mycket nu som tidigare, men jag får fortfarande vara försiktig så att jag inte överanstränger mig.

Äter fortfarande morfintabletter men jag tror att smärtan minskat lite eftersom jag ibland kan hoppa över en dos.

 

Kläder är ett litet problem när det gäller snittet i buken. Resår och liknande som dras mot såret gör jätteont. Får ständigt försöka vika ner troskanter och gå med häng på mjukisbyxorna, så att resåren och sömmar hamnar nedanför såret.

Har dock gjort som vid förra snittet, det vill säga "dammat av" mina gravidjeans. Där går sömmarna så långt ner att snittet får fara ifred. Dom har dock en tendens att glida ner efter ett tag, eftersom jag inte har någon mage som håller dom uppe. Men det står jag ut med, skönt att få gå i något annat än fula mjukiskläder ibland!

 

Tur att jag inte hann ge bort mina gravidjeans, för dom kommer verkligen till nytta nu! Hemma går jag i mjukiskläder, men ute bland folk vill man se lite städad ut för en gångs skull.

 

Undrar ni något, är det självklart bara att fråga!

Skönt att höra att du börjar må bättre och få tillbaka orken! Ärret ser ut att läka fint. Nu har jag inte helt koll på anatomin & sånt, men kunde man inte gå in genom kejsarsnittet? Känns som det borde gå på något sätt när livmoder-äggstockar hänger ihop och man får ju trots allt ut en hel bebis där 😊 Jag tänkte mest på att slippa fler ärr och att de säger ju att horisontella snitt är mer "skonsamma" (i brist på bättre ord) än vertikala? Fortsätt krya på dig nu och hoppas du kan njuta lite av sensommaren, trots allt. Kram!

Min sambo hade cancer för några år sedan nu och de snittade honom likadant. Dock ett betydligt längre ärr.

Han hade testikelcancer. Han tog bort ena testikeln men de såg sedan att det hade spridit sig till magen, därav att de fick operera honom. Jag tror han hade 75 häftklämmor.. Han mår bra idag och är helt återställd :)