Anna - Life is easy if you wear a smile!

 

Det känns bra att stå, gå och röra sig, så länge inga kläder ligger och gnider sig mot själva snittet. Just nu är det alltså huden vid snittet som är väldigt känsligt, vilket nog beror mycket på att kläderna jag har på mig dras fram och tillbaka över det. Försöker ha löst sittande kläder, men ibland vill man klä sig lite finare och då är det värre.

Gravidbyxorna är fortfarande till stor hjälp och med dom känner jag mig fin men utan att ha ont i snittet.

 

Min läkare tipsade om att tejpa över snittet för att på så sätt skydda det. Testade men det gick inte alls, får stå ut med mitt "nakna" snitt ett tag till.

 

Det har känts bättre med energinivån dom senaste dagarna. Har dock misskött mig lite när det gäller tabletterna jag ska ta. Alvedonen ska tas 3 gånger per dygn men jag tar bara två. Först var det ren glömska, men jag märkte att jag klarar mig på två doser och då fick det bli så. Smärtan och tröttheten i ryggen håller sig borta.

 

Fick kallelsen till att ta bort min stent som opererades in nu nyligen. Den ska nämligen bara sitta ca 2 månader.

Kunde inte sova och grät mig till söms den kvällen. Tankarna skenade iväg angående ingreppet och rädslan gick inte att ignorera. Har fått höra lite om hur ingreppet ska gå till och det oroar mig.

Min läkare ska ringa inom kort och då får jag dela med mig av mina tankar. Kanske kan han lugna.

Annars är det bara att bita ihop. Ut ska stenten och sen får jag förhoppningsvis vara ifred ett tag. Så att jag får bygga upp lite självförtroende och styrka igen, både i kropp och knopp.

 

Usch vad jag avskyr allt vad sjukhus heter just nu.