Röntgen
På onsdag är det dags för röntgen igen. Var längesen nu, så det känns som om det är dags. Det är en helt vanlig rutinkontroll, så allt är i sin ordning. Inga konstiga saker har hittills upptäckts.
Jag måste säga att jag är tacksam över att tillhöra den lilla skara cancerdrabbade som är lugn inför läkarbesök, röntgen och liknande. Jag tror att alla jag varit i kontakt med har antingen varit oroliga eller till och med smått panikslagna när sjukhusbesöken närmar sig.
Jag är helt lugn, för jag anser att det inte gynnar mig ett dugg att oroa mig. Jag lever för dagen och har blivit mycket bättre på att vara här och nu. Kunna stanna upp och bara njuta av livet.
Mamma brukar använda uttrycket "den dagen, den sorgen" och det är lite så jag lever numera. Skulle cancern komma tillbaka, får jag ta det då. Tills dess ska jag njuta av att umgås med Ludde, göra saker jag mår bra av och träna upp kroppen.
Dessutom känns det som om jag är bättre förberedd nu eftersom jag inte har ett växande barn i magen. Att ha Ludde mitt i smeten var självklart inget drömscenario. Så skulle det vara tillbaka kan vi i alla fall köra igång behandlingen med full kraft på en gång.
Men allt känns bra och dom små skavanker jag känt beror med allra största sannorlikhet på biverkningarna jag fått efter behandlingen.
Och det är faktiskt VÄLDIGT skönt att besöka sjukhuset utan att behöva bli "plågad", dvs behandlingar, undersökningar, kejsarsnitt m.m. Vid röntgen får jag en infart i handen, där spårvätskan sprutas in, och en spruta i låret(vätska som lugnar mag- och tarmverksamheten, på så vis får man bättre bilder).
Dessutom får man juice och kex efteråt, eftersom man inte fått äta på 4 timmar innan undersökningen. Det känns alltid bättre med en liten belöning som plåster på såren! Ungefär som när man i unga år besökte tandläkaren och fick välja en present ur den blå skattkistan..
Kommentarer
Trackback
