Anna - Life is easy if you wear a smile!

Semester från sjukhuset

Jag har egentligen massor att skriva men det får bli ett kort inlägg då kroppen redan börjar bli trött, trots att jag sitter ner.

 

Jag är just nu hemma från sjukhuset över helgen för att samla kraft, äta och sova i min egna säng. Nästa vecka väntar nämligen undersökningar, röntgen och operation.

Dom har hittills inte funnit tecken på att cancern är tillbaka. Men orsaken till min rygg- och buksmärta är en inkapslad infektion i buken. Dom har försökt få ut varet på två sätt utan att lyckas så det är därför jag ska opereras på torsdag för att äntligen bli av med eländet.

 

Dom är osäkra på om det är tarmarna eller äggstocken som orsakat infektionen, så detta ska undersökas i början på kommande vecka så dom vet hur operationen ska gå till.

 

Jag har blivit väldigt rädd för nålar då dom näst intill torterat mig under dom två senaste veckorna. Att jag var så dålig under en vecka att jag varken kunde äta eller dricka gjorde inte saken bättre då jag blev mycket svårare att sticka(ådrorna drar ihop sig av vätskebristen).

Så det är inte bara jag som  njuter av hemmavistelsen just nu, mina blodådror nästan spinner av njutning nu när dom kan slappna av över helgen.

 

Ludde är överlycklig över att ha mig hemma, och har varit som klistrad efter mig sedan jag kom hem. Även husdjuren är nöjda, framförallt Kisse.

Hittills har allt gått bra, inget farligt illamående och smärtan är under kontroll. Längtar tills jag får krypa ner i min egna säng och höra Johnnies andetag.

 

Jag har mått extremt dåligt under mina två veckor på sjukhuset och många tårar har rullat nedför dessa kinder. Tårar orsakade av allt från hemlängtan till rädsla för all smärta och ovisshet. Sköterskorna har varit underbara och suttit långa stunder och lugnat mig med både ord och smekningar.

Varje dag har jag haft besök av familjemedlemmar och nu dom senaste dagarna har dom tagit mig ut i regnet på korta promenader för att få igång kroppen. Att vara inomhus i 1½ vecka tar på psyket ska ni veta.

 

Stort tack till er alla som bryr sig. Det värmer enormt och hjälper mig se lite ljus i tunneln nu när livet känns tungt. Hoppades ju så innerligt att min "sjukhuskvot" var fylld för ett bra tag framöver, men icke.

Johnnie är en klippa som hinner med att sköta Ludde, hemmet och stötta mig samtidigt.

 

Nu måste jag vila. Kommer kanske skriva ett till inlägg innan det bär av in till sjukhuset igen. Om inte: Håll timmarna för att allt går bra för mig.

 

 Under mina lite piggare dagar fick Ludde följa med in till sjukhuset. Härliga lilla solstråle!

Första gången han kom in var han blyg och lite rädd för mig. Men andra gången var det inga problem.

Myspys är den bästa medicinen för kropp och själ. Kram

Jag kan faktiskt också tycka att din sjukhuskvot är fylld. Överfylld. Men ändå skönt att inga tecken på ytterligare cancer upptäckts. Ta hand om dig, och låt de andra ta hand om dig. Kram!

Anna, du är min hjälte.

du är en otrolig tjej