Svår kalvning

Tanken var att mamma och jag skulle åka till Strömsholm idag och titta på hästtävlingar/shoppa. Vi åker alltid på dessa hästtävlingar och det är en gammal tradition som vi håller mycket kär. Vi åker i första hand dit för själva shoppingen av hästgrejer, men spanar även in snygga hästar och hälsar på min moster som bor i området.
 
Tyvärr kom vi aldrig iväg i år vilket är väldigt tråkigt. Har trots allt sett fram emot detta sen förra året vi var där..
Vi skulle egentligen åkt igår, men eftersom en kviga skulle kalva inom kort och Johnnie inte kunde ta Ludde bestämde vi oss för att avvakta till idag.
 
Trots att Johnnie och några till bestämde sig för att ha efterfest hemma hos oss sov jag riktigt bra. Vaknade till lite snabbt när dom höjde musiken bara, men somnade sen om. Är man trött så är man!
Vaknade även till av att Johnnie letade efter sängkläder åt sin kompis som skulle sova på soffan. Man skulle ha spelat in deras samtal, för det var minst sagt skrattretande. Kompisen ville bara sova och Johnnie festade fortfarande. Samtidigt hittade inte Johnnie något alls av det han skulle ta fram åt sin kompis, så jag fick berätta vart allt låg. Öl gör en uppenbarligen glömsk, för han vet mycket väl vart man hittar sängkläderna..
Sov fram tills tidig morgon då jag vaknade av ett sms. Kvigan hade börjat kalva så jag kunde sova lite till. Vi skulle åka sen när det var klart.
Någon timme senare ringer hon, uppjagad. Kalven låg fel.
 
Klev upp och åkte dit(var körduglig då jag inte drack speciellt mycket igår, men kollade med alkoholmätare för säkerhets skull)
Kom dit strax innan veterinären. När hon kom var det dags att köra igång.
Hon lyckades rätta till felläget, som var att kalvens ena framben låg vikt bakåt. I normala fall ska nämligen frambenen och huvudet ut först, men nu fattades alltså ena frambenet.
Vi pustade ut. Men lättnaden var kortvarig då veterinären inte alls trodde att hon skulle få ut kalven ändå på grund av för trångt bäcken. Hon började prata om att såga sönder kalven och plocka ut bit för bit, allt för att rädda kvigan.
Mamma satte sig på tvären direkt. Här skulle det inte sågas sönder levande kalvar om kvigan inte hade fått en chans att få ur sig kalven. Nu låg den trots allt rätt. Ska tillägga att mina föräldrar jobbat med kor i nästan hela sitt liv, så dom vet oftast vad dom pratar om.
Veterinären försökte få mamma att förstå att det inte fanns en chans att det skulle gå, men mamma stod på sig. Veterinären menade att kalven var för bred om skuldrorna, men mamma som också kände på kvigans bäcken och kalvens bredd hade konstaterat att hon stött på värre kalvningar.
 
Jag föreslog att vi skulle försöka dra benen lite växelvis på kalven. För att på så vis slinka förbi det trånga bäckenet. Mamma nappade på idén och vi försökte. Med hjälp av mina idéer, mammas erfarenhet och pappas styrka kom kalven ut. Levande men med väldigt svullen nos och tunga.
Detta oroade pappa, men jag har stött på svullna tungor förr så jag vet att det ordnar sig snabbt. Ibland blir det så om kalven ligger i kläm lite för länge, men svullnaden går ner snabbt så fort den kommit ut ur sin trånga bostad.
 
Veterinären var förvånad över det lyckade resultatet och vi hoppades att hon lärde sig något av detta. Hon var ung och hade nog ingen stor erfarenhet av såna här kalvningar, men nu visade vi att det går med lite envishet och bra idéer.
Kvigan var totalt utslagen först, men efter några minuters vila lyfte hon huvudet för att undersöka sin kalv. Det gick inte att ta miste på moderskänslorna där inte, trots den knepiga kalvningen.
Jag mjölkade ur kvigan lite råmjölk och gav kalven med ingivare(sondmatning) för att den skulle få ett mål mat direkt.
 
En nöjd veterinär åkte vidare mot nya äventyr, och fick självklart beröm. "Inte ska jag ha beröm, det var ju ni som fixade det" svarade hon. Men utan henne hade vi nog inte löst själva felläget, som var det första problemet.
 
När jag åkte från gården gick en glad, nybliven ko i hagen med sin lilla tjurkalv. Förhoppningsvis har varken kalv eller ko fått några bestående men från förmiddagens bravader.
 
När det var avklarat var klockan för mycket så det var ingen idé att åka till Strömsholm. Men vi är i alla fall nöjda med att kalvningen löste sig efter mycket om och men.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0