Hemma igen!

Äntligen hemma!
 
Trots att jag bara varit borta sen torsdag morgon känns det som om det var veckor sedan jag var hemma senast. Så skönt att vara hemma igen.
 
I torsdags morse körde alltså pappa in mig och jag klev ensam ur vid sjukhuset. Pappa erbjöd sig självklart att följa med ur, men jag tyckte att han kunde åka hem. Han kan ju ändå bara vara med i väntrummet, för under själva röntgenundersökningen får han inte närvara.
 
Fick först komma in och dricka en viss mängd vatten för att få fart på njurarna. Samtidigt satte hon en infart i armen där ett radioaktivt medel skulle sprutas in.
Fick vänta ca 30 minuter innan det var dags för själva undersökningen. Efter ett toabesök(för att tömma blåsan ordentligt) fick jag lägga mig på en brits och dom kontrollerade att maskinen fick en bra bild av urinvägarna.
Sen fick jag medlet i blodet och undersökningen kunde börja.
Där kunde man på en skärm se hur medlet, i form av små lysande prickar mot en mörk bakgrund, sögs in i njurarna och sen vidare ner i blåsan.
Vattnet jag druckit var då i full gång att gå igenom urinvägarna så medlet jag fick följde med vätskan. Kvinnan hade spärrat min kateter och det syntes tydligt att vänster njure blev full med prickar som inte tog sig vidare lika bra som i andra njuren.
Fick även ett urindrivande medel i kroppen för att få ur vätskan snabbare. Mot slutet började vänster njure ömma märkbart så det var inga tvivel om att det började bli fullt med vätska där.
Sen, när hon öppnade spärren till katetern, försvann den obehagliga känslan snabbt och katetern fylldes snabbt.
 
Sen fick jag besöka toan igen och mäta upp hur mycket jag kissade på vanligt vis och hur mycket som kom i påsen. Allt för att se hur pass avancerat stoppet/förträngningen är.
När det var färdigt var vi klara.
 
Gick raka spåret till kvinnokliniken för att bli inlagd. Dom ville nämligen skriva in mig dagen före ingreppet. Sjukhusregler.
Blev tilldelad en säng i ett rum med totalt 4 sängar, varav två var redan upptagna. Ingen tv på rummet heller. Blev lite bortskämd när jag var inlagd för cancern. Ensamrum med egen dusch och toa, plus en tv.
Dom andra kvinnorna var trevliga och det gjorde inte mig något att dela rum med dom.
 
På kvällen fick jag duscha, och även morgonen därpå. Så brukar det vara inför en operation eller liknande, man får duscha två gånger. Sen var det dags!
Jag var riktigt förväntansfull, äntligen skulle det(förhoppningsvis) bli lite ordning igen. Allt gick som planerat. Nedsövningen, i med ny stent och uppvaknandet.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att känna på vänster lår. Påsen var borta, hela katetern var borttagen.
Kändes tomt, väldigt tomt. Jag och katetern hade precis blivit vänner. Jag hade fått rutin på skötseln av den och den ömmade inte längre. Låter konstigt, men jag saknar den nästan!
Men samtidigt är det självklart skönt att bli av med den. Man blir lite rädd och låst när den sitter där. Man är rädd att fastna i något med slangen, att Ludde ska råka dra i den eller liknande.
 
Kom lite blod med urinen efter ingreppet, men annars kändes allt bra. Sköterskorna hade räknat med att jag skulle behöva värktabletter, men jag hade inte alls ont. Eller så är jag härdad efter allt elände.
Jag känner att något har hänt i buken, en lite orolig känsla på något vis. Men ingen smärta. Lite öm i ryggen möjligtvis, men det kan bero på naturliga saker.
 
Och nu är jag alltså hemma igen. Ludde har frågat efter "mamma" en hel del nu när jag varit borta, så det ska bli roligt att överraska honom när han vaknar från sin lilla lur. Han sov nämligen när jag kom hem.
Tråkigt att inte ha varit hemma idag, med tanke på vilken fin morgon och dag vi haft. Massor av dimma på morgonen, sen en solig, fin höstdag när dimman lättat. Hade varit perfekt för en ordentlig promenad med Ludde, vovve och kameran.  
Får hoppas på fler fina höstdagar!
 
Utsikten från mitt fönster på sjukhuset under morgonen. Uppe till höger ska slottet ligga, men dimman var bra tät! Fint med alla färger.
 
Nu ska jag vila en vecka till innan jag förhoppningsvis kan börja jobba igen. Läkaren ska ringa i veckan som kommer och förklara hur planen för framtiden ser ut, och förhoppningsvis ge klartecken gällande jobb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0