Borttagning av stenten

Dagens uppdrag är nu slutfört. I det stora hela gick det bra, men vissa saker kunde ha gått bättre..
 
Som ni säkert har koll på skulle stenten(eller röret, som den här läkaren valde att kalla det då den var rätt lång) plockas ut idag.
Vi klev upp vid halv 7 och gjorde oss klara. Drömde "mardrömmar" under natten om att jag skulle glömma bort att fasta, och komma på det först när jag ätit frukost. Trots drömmen hade jag inte en tanke på det förrän Johnnie påpekade fastan. Jag hade nämligen tänkt äta gröt med Ludde i vanlig ordning, men Johnnie påminde mig innan jag han börja tillaga den. Tur!
För dom som inte vet ska man fasta(varken äta och dricka) från kl. 24.00 på natten fram tills efter ingreppet/operationen.
 
Utan frukost blev det ovanligt mycket dötid innan vi gav oss iväg. Trots att jag skulle duscha igen. Skulle nämligen duscha både kvällen innan och på operationsdagens morgon. Skulle dessutom byta till rena sängkläder under den natten så att man skulle vara så ren och fräsch som möjligt tills det var dags.
Även rena kläder skulle på. Just de.. Det hade jag glömt så mina gravidbyxor var använda och därmed inte nytvättade. Visst, det kanske inte är superkinkigt inför den här typen av ingrepp, men jag tog ett par vanliga jeans ändå. Kunde dock inte stänga knappen på grund av ärret så man fick diskret dra upp byxorna då och då..
 
Vi lämnade av Ludde på dagis och dagispersonalen var fullt medvetna om att Luddes dag kunde bli lite konstig. På lappen hade vi skrivit i att han skulle vara kvar till 17, men gick allt bra kom vi tidigare. I värsta fall fick någon annan hämta. Johnnies syster hade "jour" på den punkten.
Men personalen vet vad vi går igenom och är mycket förstående. Det har dom alltid varit.
 
Sen åkte vi in till Uppsala och i bilen spelades Rachel Plattens "Fight song". Har inte varit speciellt intresserad av den tidigare men idag träffade den så rätt på något vis:
 
This is my fight song
Take back my life song
Prove I'm alright song
My power's turned on
Starting right now I'll be strong
I'll play my fight song
And I don't really care if nobody else believes
'Cause I've still got a lot of fight left in me
 
Lite "pepp" inför ingreppet genom en låt som denna är inte fel.
 
Johnnie följde med in på sjukhuset men så fort det skulle bli min tur hade jag gett honom fria tyglar att göra vad han ville tills ingreppet var klart. Jag har inget behov av hans stöd under läkarbesök m.m, utan jag är bara glad att han jämt finns där i närheten, kör och stöttar. Det räcker gott för mig så länge det inte ska rabblas upp massor av info som jag inte kan memorera på egen hand eller om dåliga besked ska delas ut.
Så när jag fick byta om traskade han iväg på egna små äventyr tills jag vaknat från narkosen. Kläderna var dom vanliga: Dom sexiga strumporna som går upp över knät, Den klassiska sjukhusrocken och mössan som gör att man ser ut som en svamp.
 
Sen fick jag träffa läkaren, sköterskor och narkosläkaren. Alla ville kolla ungefär samma saker. Allergier, mediciner, allmäntillstånd m.m. Kolla så att jag var okej och redo inför ingreppet.
 
Sen var det äntligen dags. Visades in i den klassiska vita operationssalen med alla sladdar och skärmar. Fick lägga mig på en brits och sen var det dags för infarten. Men idag var jag inte orolig, dom sätter infarter jämt på såna där ställen så dom är duktiga.
Ja, så tänkte jag innan det satte igång..
Ett stick, två, tre, fyra.. Vid den fjärde kom tårarna. Det gör ont och jag känner mig som en nåldyna. Jag vet att jag är svårstucken och inte blir det bättre för varje försök. Och numera blir jag så stressad och pressad att tårarna börjar rinna efter tillräckligt många försök. Stick nummer fem, också misslyckat.
Sen kommer en äldre kvinna in och Talar lugnande till mig samtidigt som hon undersöker min ena hand. Efter en liten stund säger hon att hon hittat ett bra kärl. "Får jag?" undrar hon. Jag nickar, vad har jag för val? Dessutom gjorde hon mig lite lugnare.
 
Hon fixade det direkt. Underbart! Då kunde jag äntligen slappna av. På sjätte försöket fick dom i den.
Sen gick allt snabbt. Syrgasmask på.
"Nu ger jag dig smärtstillande. Du kommer att känna dig lite varm, konstig och snurrig"
Jag brukar skoja och skratta mycket med sköterskorna i vanliga fall, då det är mitt sätt att lätta på den tryckta och seriösa stämningen. Men idag var jag något dämpad av någon anledning.
Men när hon sa sådär om smärtlindringen log jag lite in i syrgasmasken samtidigt som jag tänkte "Ska du hälla i mig alkohol?"
Lät så på beskrivningen.
"känner du något?" Frågar hon. Jag skakar på huvudet, inget.
Sköterskorna börjar småprata lite med varandra och någon halv minut senare ställer hon samma fråga.
Jorå, varmt i kroppen och blicken blir lite snurrig. Härlig känsla! Som om alla bekymmer försvinner en stund.
"Okej, då söver vi dig."
Jag fäster blicken på klisterremsa med text på som sitter på en av dom stora lamporna ovanför mig. Tycker att det är lite roligt fött försöka kämpa emot och hålla mig vaken så länge det går. Men självklart tar det bara sekunder innan texten blir suddigare och suddigare för att sedan försvinna helt.
Tack och god natt!
 
Vaknar en halvtimme senare. Tittade på klockan innan sövningen och det första jag såg när ögonen öppnades var klockan i uppvaket. Slumrade dock lite i omgångar och först 25 minuter senare var jag vaken ordentligt.
Serverades mackor, vatten och kaffe. Skönt efter fastan!
Mindes också att någon berättat för mig att ingreppet gått bra precis när jag började vakna till. Och efter ett bra tag fick jag träffa läkaren som bekräftade det. Han var upptagen med operationer så jag fick säkert vänta en timme på honom.
Han hade fixat smärtstillande på recept då jag förklarat mina biverkningar efter strålningen(sköra slemhinnor) så förhoppningsvis ska smärtan vara under kontroll.
Hittills idag har det gått bra, men det beror kanske på lokalbedövningen jag fick. Eller irriterade stenten så mycket?
 
När jag pratat med läkaren tog en sköterska bort infarten och klippte av sjukhusbandet från handleden. "Nu är du fri!" sa hon samtidigt. "Tjoohooo!" blev mitt svar, sen smet jag snabbt iväg. Ifall dom skulle komma på att dom ville ha mig kvar och öva att sätta infarter på. Man vet ju aldrig..
 
Johnnie hämtade upp mig och vi åkte hemåt. Sen hämtade vi ut både smärtstillande och Ludde, från olika ställen dock.
Resten av kvällen har varit rätt lugn. Bläddrade i en bok med Ludde, tv-tittande, lite Luddebus, mat.. Och nu sitter jag här. Ska bara äta något sen krypa till kojs. Jobb imorgon!
Om jag mår bra vill säga, men känns det såhär bra kan jag absolut jobba.
 
Blev ett långt inlägg, hoppas ni orkade läsa.
 
Min ena plågade arm(syns inte jättebra på grund av ljuset)
 
Förresten: Om 4-5 veckor ska jag in på undersökning och kolla om stenten gjort nytta eller om problemet kvarstår. Håller tummarna..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0