Anna - Life is easy if you wear a smile!

Nu har jag äntligen fått komma hem en sväng från sjukhuset.

 

Febern och den hemska frossan har lagt sig och det underlättar massor. Har nog aldrig haft en sån ordentlig frossa i hela mitt liv!

 

Jag ska fatta mig kort eftersom jag inte kan sitta speciellt bekvämt just nu. Anledningen är att jag som sagt fått en slang in i njuren som vätskan ska gå igenom. Sköterskorna kallar det helt enkelt för en kateter, men det är alltså ingen vanlig urinkateter. Denna sitter i direktkontakt med njuren och inte i urinblåsan.

 

Inte helt bekvämt att ha slangen in i njuren, för det ömmar då och då. Framförallt är jag rädd att det ska kännas, så jag rör mig väldigt försiktigt.

Det som hamnar i påsen(som sitter i rörets andra ände) tömmer jag ut själv via en liten kran. Smidigt, men som sagt lite obehagligt.

 

Är dessutom väldigt handikappad då jag varken kan bära tungt eller böja mig hur som helst. Så stackars Johnnie får mycket att tänka på den närmaste tiden. Se till att Ludde kommer upp ur sängen och lämnas på dagis, jobba långa dagar, se till att han själv eller någon annan hämtar Ludde, laga mat, leka, städa, natta.. Ja, allt.

Johnnie är en klippa!

Dessutom har vi underbara familjer och bekanta som hjälper på alla sätt dom kan. Vi är lyckligt lottade.

 

Jag ska äta antibiotika i väntan på att dom ringer från sjukhuset. En ny stent ska sättas in för att öppna upp åt vätskan i njuren. Hur planen sen ser ut är jag osäker på. Osäker på om ens läkarna vet det.

Läkaren jag pratade med sa att stenten skulle sättas in inom 10 dagar, så förhoppningsvis behöver jag inte gå med min lilla påse speciellt länge.

 

Förövrigt så har 95% av sköterskorna känt igen mig och vissa har till och med sagt: "Nämen hej Anna! Är du tillbaka!?"

Mitt svar har då varit: "Ja, jag saknade er för mycket! Jag har redan adressändrat hit och tänkte stanna för gott!"

Jag gillar nästan alla sköterskor, dom flesta är helt underbara. Dom skrattar och härjar, tröstar och stöttar. Helt beroende på vad man behöver för stunden.

Sjukhuset börjar kännas som ett andra hem. Lite blandade känslor angående det..