Telefonsamtal

Direkt när jag vaknade idag ringde jag till Akademiska Sjukhuset för att hamna i deras telefonlista. Somnade sedan om och vaknade runt 9.30 av att en sköterska ringde upp.
Något nyvaken förklarade jag så gott jag kunde varför jag ringt. Det är alltid lika svårt. Efter min numera långa sjukdomshistorik är det svårt att veta vart man ska börja och sluta.
Jag är alltid noga med att förklara att jag haft livmoderhalscancer, för då inser dom oftast allvaret på en gång. Det har hänt att dom inte tagit mig på allvar, framförallt i nödsituationer. Tack och lov så har det bara hänt ett fåtal gånger och då får man lirka lite extra.
Jag kan på ett sätt förstå dessa skeptiska människor då dom säkert dagligen pratar med kinkiga människor som blir hysteriska över en sticka i fingret, men det är samtidigt oerhört jobbigt att behöva motivera varför man vill prata med läkare om läget är pressat.
 
Hur som helst, kvinnan skulle kontakta min läkare och sen får vi helt enkelt se hur vi går vidare. Det kanske räcker med ett telefonsamtal, eller så får jag åka in och undersökas.
Ryggen är bättre idag så jag kan slappna av något. Bekanta hade funderingar på om det är träningen som gör att ryggen ömmar, och det är absolut inte omöjligt att det har en koppling. Men jag älskar att träna och ha en stark, sund kropp, så jag vill i vilket fall rådgöra med läkare om hur jag ska gå vidare.
Är det ingen fara att träna bortsett från obehaget med ryggsmärtan, då vet jag i alla fall hur jag ska fortsätta med träningen.
Jag får som sagt se vad läkaren säger.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0