Jag tänkte egentligen skriva om något helt annat, men det blev ändrade planer.
När jag startade datorn upptäckte jag att en kvinna i min ålder kontaktat mig. Hon har precis hamnat i den sits jag var i 2013, cancer och gravid.
Det är inte första gången en kvinna kontaktar mig angående att hon har en oro för cancer eller som kanske rent av redan blivit drabbad.
mycket av anledningen till att jag är så offentlig med min cancerhistorik är just att jag vill hjälpa andra. Många känner inte till symptomen och ett fåtal behöver veta att någon annan har drabbats av samma sak som dom. Det kan vara en stor tröst bara att VETA att någon annan varit där och gått igenom samma sak.
Jag hörde av mig denna kvinna direkt och svarade på hennes frågor. Anslutade mejlet med att jag fanns här om hon behövde mig och att inga frågor var för jobbiga eller intima.
Det är 2016, vi måste kunna prata om problemen och inte bara sopa dom under mattan som man gjorde förr. Jag tyckte att det var underbart att höra kvinnor berätta om hur det EGENTLIGEN är att föda barn och vara mamma. Jag gillar att höra sanningen och är inte rädd för att berätta min historia i detalj om någon vill höra.
Därför är jag glad över att kunna stå till tjänst när folk behöver mig. Jag vill gärna visa för folk att man kan vara cancersjuk och gravid, tillfriskna och återgå till vardagen. Cancer behöver inte innebära död, vilket jag först trodde.
Det var en sjuhelsikes resa och jag lärde mig mycket om mig själv på vägen.
Nu håller jag tummarna för denna kvinna och jag hoppas att hon tar sig igenom kaoset utan större problem. Vill hon ha mitt stöd så finns jag här. Ni bloggläsare fanns där när jag var sjuk, och nu gäller det för mig att vara en lika bra medmänniska.
